På väg hem från Södertälje, strax efter Järna, finns det en bro over järnvägen. Det är 70-gräns på vägen, och även på bron. Det luriga med den där bron är att man kommer upp på den i en kurva.
Så man kommer in i en kurva på vägen och hopps så är man på bron och så kör man ett par meter på bron och så hopps så svänger man åt andra hållet och man hamnar i en kurva på vägen igen. Lite farlig är den absolut. Och man måste ner till max 60 för att inte sladda.
Jag var alltså på väg hem med Emmy därbak.
Kommer upp på bron och när jag är strax innan mitten ser jag hur det kommer ett jättebilsläp (ett sådant där med 5 bilar på vardera lastplan) på andra väghalvan.
Bilsläpet kör fort! Jättefort tom.
Jag ser hur det bakre släpet plötsligt lutar kraftigt åt mitt håll och glider över på min vägbana. Chaffören bromsar så att däcken tjuter, det yr grå gummirök kring släpet och ett tag lutar släpet såpass kraftigt att ena undre sidan nästan går i marken. Jag står i princip på min broms och ser hur släpet kommer närmare och närmare mig och inser att det är klippt. Det lutande släpet tornar upp sig över bilen och blockerar halva min vägbana.
Det finns ingenstans för mig att ta vägen alls.
Mitt i däcktjutet, lukten av bränt gummi, andra bilister som tutar så rusar livet förbi på näthinnan (precis så som alla säger) och jag blundar.
För jag vill inte se när jag ska dö.
Ovan utspelar sig på ett par sekunder. Det går så fort så fort.
Men det smäller inte och jag öppnar ögonen lika fort och hinner precis se släpets bakre vänstra del svepa förbi min bil och sedan vingligt försvinna i sidorspegeln.
Chaffören drar inte ner på takten.
På något sätt får jag stopp på min bil direkt efter bron och mer eller mindre ramlar ur bilen. Emmy sover, tack och lov, men jag är alldeles kallsvettig och det bara susar i huvudet.
Ett par bilister stannar för att se om jag är ok men ingen har sett registreringsplåtarna eller något företagsnamn på förarhytten.
Jag tog mig hem med nöd och näppe.
Fortfarande helt skakis.
Jävla idioter det finns på vägarna.
Skönt att det gick bra. Förstår att du blev riktigt skakis.
Tyvärr så är ju inte sånt där helt ovanligt.
Själv mötte jag en lastbil med släp förra veckan. Såg att den drog närmre och närmre diket och när lastbilens däck var utanför asfalten så tutade jag och då vaknade förmodligen chauffören och hävde upp lastbilen på vägen igen.
Blev riktigt rädd då han fick släng på släpet som ställde sig på kant precis när jag susade förbi, såg sen i backspegeln hur släpet damp ner på alla hjul igen och då var han över hela vägbanan. Ren tur att jag inte hade nån mer bil efter mig, för då hade dom nog krockat.
Men inte stannade han heller, han bara körde vidare. :l
Usch... den där bron kör jag över 2 ggr om dagen, har hänt en del där/före/efter kan jag säga...
Folk borde ju ha vett att bromsa när dom ser en skarp kurva!!! idiot!
annesophie skrev:
Mitt i däcktjutet, lukten av bränt gummi, andra bilister som tutar så rusar livet förbi på näthinnan (precis så som alla säger) och jag blundar.
läste nyligen om det där fenomenet, det är för att hjärnan scannar av erfarenheter för att kunna lösa situationen. Och det går väl så snabbt och alla resurser läggs på det och därför märker man av det själv. Lustigt...
Jag är så glad att ni är okej, även om jag kan tänka mig att det tar ett tag innan du slutar tänka på detta.
Jag hade haft otroligt svårt att släppa det om jag hade varit med om något sådant, och som sagt: jag är verkligen glad att du fortfarande är här, och att du berättar om detta! :f
usch va otäckt! Vilken tur att ni klarade er iallafall, finns så mycket oansvariga förare ute i trafiken så man blir mörkrädd.. Och lastbilschaufförer som kör på som de äger hela världen, bara för DOM klarar sig vid krockar - så behöver vi med vanliga personbilar inte göra det :(
Är det nu man ska börja spinna vidare med egna historier från bilkraschernas fantastiska värld? Ok, jag och tjejen blev påkörda utanför Liseberg i Göteborg för några månader sedan. Vet inte vad vägen heter, men det är ett antal filer att köra i och rätt myckt trafik. En lastbil blir tvungen att stanna precis framför oss och det ryker som fanken om den över hela jäkla vägbanan, bilen framför oss står på bromsen och vi står också på bromsen. I ungefär en sekund står vi helt stilla, tills det säger BAMM! En tvåbarnsmor med båda ungarna sätter sin lilla bil rätt i min bil, och ja, resultatet är att de får köras med ambulans till sjukhus (men det gick bra till slut).
Hennes bil låg över hela jäkla vägbanan, den såg rätt otäck ut. Man känner sig rätt konstig när man står mitt på en stor väg, med bilar som sakta rullar förbi utmed sidorna, och långt bort i horisonten hör man ljudet av två brandkårsbilar och tre ambulanser plus polis och grejer. Rätt skumt.
Jag klarade mig helskinnad, förutom med en helvetisk värk i nacke och huvud, som dessbättre försvann efter en vecka. Även om felet inte var vårt så kände man sig lite skyldig, på något skumt sätt, eftersom det var barn inblandade.
Sommartrafiken verkar plocka fram vartenda överambitiös förare från solstolen, var själv decimeter (om ens det) från att frontalkrocka utanför Avesta igår på väg hem från en körning till Uppsala. Som vanligt ett allmänt tåg av bilar som glider förbi standardkaravanerna av husbilar/husvagnar och lastbilar, ligger en liten bit bakom närmaste framför, hälsosam reaktionstid eller vad man ska kalla det ;) Glider så fint och prydligt på väg om sista husbilen med alla till bilen tillhörande delar på rätt sida mittstrecket, samtidigt blir det möte med ett LGF, traktor som sakta lunkar fram i mötande håll på sin sida vägrenen. Precis när bilen framför svänger in framför husbilen så ser man väl ungefär det sista man vill se, en annan bil, halvvägs över mittstrecket på väg i god hastighet rätt mot mina fina extraljus i fronten. Efter detta är det väl mer tur än något annat att man hinner ställa sig på den stora fina bromspedalen så däcken skriker på hög hals och hinner med en hårsmån glida in bakom husbilen igen, samtidigt som mötande bil glider förbi med en marginal som knappt fanns.
Nu var det visserligen inte så särskillt klyftigt av mig (faktiskt nästan värt en rikspucko-utnämning..) att köra om i samband med möte av traktor, det kände jag på mig redan från början. Men man kan väl ändå tro att mötande bilar håller sig på sin väghalva om vägen är så pass bred som Rv70 är precis söder om Avesta... Tur det var dags för matrast ganska så strax efter den lilla episoden :l
Så nära vill jag då aldrig vara igen, framförallt inte närmare. :o
Hmm ja jag har tänkt på det hela dagen. Sitter på näthinnan. Änglavakt kan man verkligen kalla det. Ohyggligt obehaglig upplevelse som jag hoppas att jag slipper vara med om igen.
Ska polisanmäla (även om det antagligen inte leder någonvart) och ska på måndag också kontakta företaget (för jag vet vilka dom är nu).
Nu siktar jag på en bra midsommar istället. Hoppas att ni alla får detsamma! :f ...och akta er i trafiken.
Rikspuckon finns det gott om, inte minst märkte jag det när jag jobbade på Hemglass och satt bakom ratten större delen av arbetsdan...
Men det närmsta jag har varit var för många år sen, när jag mötte en voltande bil i en skarp vänsterkurva - då var man inte kaxig! Väja åt höger gick inte för där var en brant sluttning ner till en åker, ställa sig på bromsen gick inte heller för då skulle bilen gå rakt fram i svängen och ut över samma sluttning. Det var bara att bromsa hårt och fortsätta styra vänster - mot den voltande bilen (som tack och lov höll sig på sin sida)...
...vägen som annesophie körde på har det hänt en del på. Inte bara bron. Ska man till Gnesta (t ex) måste man åka nästan 2 mil på kurvig landsväg och det är många som inte pallar med att ligga i 70 (el 90) hela vägen... så mest varje dag brukar man se nån idiotomkörning. För några veckor sedan var det en som dog strax innan Mölnbo. Han kom åkandes i en kurva också kom nån huligan från andra hållet, i fel körfält, det var omöjligt att se nånting i den kurvan och omöjligt att hinna reagera, det blev frontalkrock och han dog mer eller mindre direkt, huliganen klarade sig (som vanligt). Riktigt tråkigt, det var en ganska populär kille, 24 år eller så.
Anhöriga och hans tjej har satt upp en massa lappar på vägräckena precis vid olycksplatsen, en massa blommor också, i början hade dom t om en massa ljuslyktor där också. Väldigt fint. Men sorgligt, det var så det blev fuktigt i ögat varje gång man åkte förbi där.
Brukar ju oftast vara så att de oskyldiga drabbas tyvärr... det var som sagt tur att ni klarade er iaf!
264 ms totalt · 4 externa anrop · v20260731065814-full.1dc6f849
