aha... ja det gäller att vara observant på signaler... minsta lilla som känns fel... ta nästa avfart... lättare sagt än gjort kanske, men det är väl mest en övningssak...
Jag är less. Är du less? Vem mer är less? Jag? Kanske. Du?
Jag blir så less på mig själv. Minst femhundrasjuttioelvakommanoll gånger har jag hamnat i den här situationen. Vägen dit ser alltid likadan ut men ändå tycks man vara oförmögen att stanna upp och se det för vad det är. Man vet så väl hur det kommer bli om man inte gör det men här är man nu, återigen på denna ödsliga hållplats vid namn Ångest. Hållplatsskylten ler alltid lika djävulskt och hånfullt åt en när man kommer på besök, så även denna gång.
”Jasså, tillbaka redan? Det dröjde inte länge.”
Jag försöker att inte titta men hur man än vrider huvudet ser man hur djävulshornen växer och växer för varje andetag man tar. Med en skvätt gråt i halsen och en själ full av beklagan och ånger rusar man raskt vidare och lovar sig själv att aldrig återvända. Om jag ändå tagit den andra avfarten istället, då hade det kanske slutat annorlunda. Varför tog jag inte den? Varför tog jag inte den förra gången, förr-förra gången och gången före den?
...
Nästa gång blir det annorlunda. Nu har jag lärt mig, för femhundrasjuttioelfte gången. :OO

