12 svar · 802 visningar · startad av Rinaldo
Måste få ut allt som händer, eller snarare inte händer just nu. Allting känns så jävla meningslöst.
Ganska intressant hur några öl och ett par sexor kan öppna en för vad man egentligen tycker. Mer att det var ganska vanligt uppenbarligen... Känns som man är ensam om detta men tydligen inte.
Ja, jag tänker ta bort det ändå. Skulle inte gilla att den lilla del av tillvaron som faktiskt är hyfsat stabil faller samman den också.....
Och nej, det var inte fyllesnack, men som ni kanske förstår om ni läste skulle jag aldrig våra skriva detta i nyktert tillstånd.
Har inga direkt bra svar på det du skriver, så jag struntar helt enkelt i att skriva det jag har på hjärtat. Vill dock tillägga en sak:
Kommer antagligen redigera bort skiten imorgon när jag vaknar för hjälp mig om någon som jag faktiskt känner skulle läsa detta och inse att jag faktiskt känner såhär...
Det första du bör göra är att strunta i vad andra tycker hela tiden, då har saker en tendens att bli ännu jobbigare.
Flyttad från Caféet!
Ja, vad kan jag säga.. förutom att det känns igen? ;)
Har inget jobb, ingen vidare värdefull utbildning, inga tillgångar, ingen flickvän.. Det mesta går på tomgång just nu. Är snart 20 och det känns verkligen som om man har "fastnat" - trots att man vill "utvecklas" och gå vidare. "Bli vuxen". Börja ta kontroll över sitt eget liv. Just nu har jag ingen som helst inkomst utan lever på småsummor jag har kvar sen i somras (plus att jag har fått lite stöd från föräldrarna) men tänker plugga lite distanskurser till våren.. Bara för att få *något* att göra och för att få nån sorts inkomst. :( Så det känns kortsiktigt, och lite stillastående. Men vafasen, man får ta det som kommer.
För nån månad sen kände jag nästan exakt som dig, men det vänder (iaf gjorde det det för mig). Trots att arbetsmarknaden är stenhård och möjligheterna den närmsta tiden känns krassa, så kommer det nog att bli bättre. Man får helt enkelt försöka göra det bästa av situationen. Typ hitta sig en ny hobby, börja träna eller fila på nåt projekt. Överallt finns det möjligheter.
Been there, done that, got the t-shirt...
Det är garanterat inte svaret du vill ha, men det är bara att bita ihop och härda ut. Jag var i en liknande sits förut, men rätt vad det är så kommer det en blixt från klar himmel. I mitt fall var det ett samtal från min nuvarande arbetsgivare - det hade gått nästan två månader sen jag skickade in ansökan (så jag trodde ju naturligtvis det var kört), en vecka senare var jag på intervju, två veckor senare var jag på utbildning i Göteborg...
Så efter ett halvår på a-kassa (fast med räkningar som om man hade jobb) och all pest och pina som följer på det vände allt på nolltid!
Som sagt, rätt vad det är. :)
Jävla känsla det där.. jag har en liknande känsla nu. Mellan gymnasiekompetens och högskolestudier, inget jobb och 20 år. Reserv till allt jag sökt på högskolan. Vill flytta hemifrån. Känner inte att julen är nåt speciellt. Blä.
Men som :stefan: skrev, det kan vända på nolltid och det är ju positivt. :)
Snart bär det av uppåt på nåt sätt iaf!
Jag känner också igen det där otroligt väl... det är ingen rolig känsla, och det är inte lätt heller att höra "det går över" för det känns inte som att det kommer att göra det. Men försök att bara ta en dag i taget, och inte oroa dig för framtiden. Jag vet att det är svårt, men det är bra.
Det viktiga är att inte bli apatisk (det kan lätt bli så att man inte kan ta sig för saker även om man vill), men det är väl ingen jättestor risk för dig nu när du ska in i lumpen och allt. Men att tvinga sig att göra saker fast det känns tungt kan ibland hjälpa jättemycket.
Försök också att inte tänka på vad du vill eller "borde" göra senare i livet, utan fokusera på nuet. Vad skulle du vilja göra just nu? Det behöver inte handla om jobb eller såna saker, utan bara allmänt. Om du inte vet alls, så låt det vara så ett tag - det går inte att tvinga fram nånting. Det kommer att komma automatiskt när det är dags, och det är ganska viktigt att tillåta sig att känna sig förvirrad, ledsen och vilsen. Liksom konstatera att "okej, nu känner jag såhär, men det är okej" - och sen göra det bästa av situationen. Istället för att kämpa emot hela tiden, för då får man ännu en konflikt inom sig. Det där har funkat för mig, när jag slutade att kämpa emot och "förneka" det jag kände så fick jag ny kraft att ta tag i saker, och jag blev inte så blockerad.
Och sen tycker jag det är riktigt bra att du faktiskt tar upp ämnet, det spelar ingen roll om det är på ett internetforum eller med kompisar eller i en dagbok eller vad som helst, bara man får ventilera. Att sätta ord på sina tankar och känslor hjälper till att sortera dem - precis som det gör med konkreta saker.
Angående tjejen... om du nu känner att du verkligen vill kontakta henne och inte kan släppa det, varför inte göra det? Då slipper du ju iaf undra hur det skulle bli om du gjorde det. Och det värsta som kan hända är att du får ett nej, men då är det ju helt enkelt inte meningen. Tänk över lite hur du skulle känna om du gjorde det, resp. inte gjorde det. Det kanske inte är så farligt ändå. :)
Det viktigaste just nu är inte att du ska komma på vad du vill göra med ditt liv, utan att hitta dig själv helt enkelt. Det spelar ingen roll hur bra man har det om man inte hittat sig själv.
Hade en liknande känsla sommaren innan jag skulle in i lumpen, att allting kändes riktigt tråkigt och typ inga pengar att spendera. Men en månad innan jag rykte in träffade jag en tjej och vi träffades varje helg under hela lumpen. Året efter började vi båda plugga här i Luleå och idag är vi förlovade och har vovve ( https://www.kobris.se ). Saker och ting ändras ganska snabbt.
Bra Mera sånt.
Varför skall just du vara prioriterad? Jag har hållit på längre, men är ändå rätt nöjd.
Nåväl Trevlig Helg ändå.
Lasp skrev:
Varför skall just du vara prioriterad?
Ursäkta men jag hängde inte med, vad menar du?
Prioriterad med svaret på Livet, Universum och allting.
Att ha det klart för sig när man är 19 vore väl att vara prioriterad.
Livet är ett antal Cykler som tar och ger oss olika värden.
Jag skulle kunna utveckla detta, men måste öppna Champagnen, vi får gäster nu!
Lasp skrev:
Prioriterad med svaret på Livet, Universum och allting.
Att ha det klart för sig när man är 19 vore väl att vara prioriterad.
Livet är ett antal Cykler som tar och ger oss olika värden.
Jag skulle kunna utveckla detta, men måste öppna Champagnen, vi får gäster nu!
Det handlar inte om någon mening eller svar på den stora frågan. Det handlar om att helt enkelt ha en bra magkänsla. I stort sett vad jag än tänker på i mitt liv just nu så krampar det och man slås ned av det.
Ja, visst man kanske ska våga ta risker. Fast jag är mer rädd för att det ska kännas ännu sämre om det går åt helvete. Finns ingen garanti för att jag tycker "Nej, jag försökte iaf, så allting gott..."
Du har inte funderat på att prata med nån då? Nån utomstående, t.ex. kurator. Jag vet att det är många som slår bakut så fort man nämner det ordet, men det är inte så hemskt som det låter. :) Det kan hjälpa att få tips om hur man ska hantera saker, och få stöd. För en del hjälper det med några enstaka besök, en del behöver mer.
Men det beror ju självklart på hur du känner, annars får du försöka härda ut och ta en dag, en timme och en minut i taget. När du ska in i lumpen sen så kanske det känns bättre, när du får annat att tänka på och du får rutiner osv. Jag hoppas det iaf. :)
