Nätdejting

Alltsa, du snackar bara lite med dem, sen traffar du dem i verkliga livet. Sen gor ni barn, man gor inte det over natet.

Jag satt och raggade som fan pa natet innan, sen ville de alltid traffa mig, da bangade jag ut for att det kandes wierd att ga pa en dejt, som var som en blind date, men anda inte.

Jag har daremot varit tillsammans med en jag traffade over Lunar, vi snackade lite, sen gav hon mitt nummer och sen ringde jag nan gang och da var hon ute och festade och sa hookade vi upp och sen blev vi tillsammans. Resten ar historia.

Men forhallandet jag ar i nu ar tvartom, vi traffades forst irl, och nu natdejtar vi varandra.

Msn har ju blivit ett nytt sätt att prata med varandra. Jag har flörtat med en del tjejer via msn men de har man ju träffat och lärt känna först IRL och även där flörtat med.

Jag började prata med en tjej från Stockholm, Västerås där någonstans. Liksom både jag och hon utvecklades väldigt mycket under denna period (03) och så, hon var liksom ute och "knullade runt" ursäkta utrycket men vet inte hur jag ska beskriva det annars. Hur som helst liksom hon berättade ju liksom intima detaljer om allting, en gång var det en kille som hade piercat (stavning?) där nere, och typ såna grejor berättade hon, liksom jag tänkte inte på henne som en "attraktiv tjej" utan liksom vi hade mer en vänskapsrelation.

Dels så lät hon så jäkla osexig på rösten, och dels så jaa, liksom jag hade föreställt mig att hon såg för jävlig ut. (alltså nu låter det som jag är utseendefixerad) men liksom jag var arton år och jaaa, man är ju som man är då. Men jag tänkte aldrig sexuella tankar om henne efter vi hade pratats vid i telefonen, jag tänkte helt enkelt inte på henne som ett sexobjekt.

Hur som helst så skulle hon ner till Göteborg och träffa någon Faster eller något liknande, så vi bestämde att vi skulle träffas. Liksom jag hade ju inte klätt upp mig det minsta, jag gick väl i någon tshirt och ett par shorts (det var i Juli om jag inte minns fel). Vi hade bestämt träff på järntorget.

Hon hade beskrivit sig själv, och hon kunde inte beskriva sig mer felaktigt än vad hon gjorde, hon sa att hon var överviktig, och så beskrev hon liksom. Alltså tänkte jag nu ska jag hålla utkik efter någon som ser "bedrövlig" ut, och jag kollade och kolla!!... Helt plötsligt...

Sååå.. Är det någon som börja komma gående mot mig, jag tänker det här kan ju sjutton inte vara hon. Jo det var det ta me sjutton. Mitt hjärta stod fan still, oh min sexlust bara blev så jäkla enorm..

Men jag gjorde alla jäkla tabbar en kille kan göra..! Hon börjar småprata och så där och vi går till en restaurang och sätter oss (båt som låg i kanalen vid saluhallen) hela middagen satt jag och kollade på hennes uringning. Jag satt helt jäkla knäpptyst och hon pratade på, jag kom inte på något bra att säga. Jag hade ju lite annat att tänka på :P Så där satt jag och hon tyckte jag var hur jäkla tråkig som helst. Sen kramade vi om varandra och så skiljdes vi. Vi skrattar åt detta än idag kan jag säga..

Hon tycker det är ganska kul nu i efterhand. Men fy sjutton vad jag gjorde bort mig! Visserligen var det en jäkla positiv överraskningen även om man nu även i efterhand var hur tråkig som helst. :)

Jag har träffat två tjejer som jag mött via internet först & det var väl inte direkt nån hit om man säger så.
Jag tror dessutom att chansen att träffa en "själsfrände" online är lika med noll.

Träffa tjejer på min bästa tjejkompis balkong däremot är en bra grej!

Bah, vad ni gnäller. Nätdejting funkar ju jättebra! Känner flera par som träffats över nätet och som nu har varit tillsammans i flera år. Har själv träffat min kille via nätet, fast inte genom en dejtingtjänst. :)

Jag tror vissa dejtingtjänster kan funka rätt bra, för man fyller i typ 50 frågor om sig själv och sen matchar de en med människor som har liknande värderingar, dvs man sållar bort de totala mismatcharna direkt. Men det är klart, man hittar nog inte rätt på första försöket utan måste träffa några först innan man hittar den rätte, precis som på "vanlig" dejting.

Tror definitivt att det går att hitta själsfränder över nätet också. Jag har ju lärt känna mina bästa vänner tack vare nätet. :) (Och då menar jag inte distansvänner, utan såna man umgås med irl.) Om man själv har ett datorintresse så är det ju större chans att hitta folk med samma intressen på nätet än i verkligheten.

Alltså, på sätt och vis så träffar man ju alla över nätet? Jag träffade min tjej irl en gång för två år sen kanske, och sen började vi skriva till varann på msn i år och på den vägen är det liksom.

Man skriver med nån på msn, bestämmer träff, och sen är det "irl". Det vill inte jag kalla nätdejting, men det kanske det är.

Och meza, det var en rolig historia. :D Är ni fortfarande bara vänner?

r\ Där emot har jag aldrig träffat nån som jag inte vet hur denne ser ut. Blinddates är ju hemskt! :P

Nätdejting vet jag inte riktigt vad jag tycker om men msn är ett riktigt schysst alternativ till att kommunicera så länge man inte låter det ta över helt.

Komplement till verkliga livet, tror det är svårt. Personkemi är a och o, vilket är svårt att se via nätet

Jag är ett levande exempel på att det funkar :h

Det handlar bara om att förändra sättet att närma sig en annan människa på.

Jag brukar spela jätteintresserad och visa hela min koolhet, sedan när kvinnan i fråga har blivit så brunstig att hon inte kan stå emot att fråga om man ska ses så lägger man locket på ett tag. Sedan kan man göra om proceduren några gånger. Ytterst sällan man har träffat någon irl. Då måste någon/några av följande kriterier vara bombsäkra.

* mycket tilltalande yttre
* enormt musikalisk (eller vad man nu är profilerad på. stavhopp kanske)
* 100% utdelning direkt

kaxigt skrev:

Det handlar bara om att förändra sättet att närma sig en annan människa på.

Du menar att skippa 10 öl på krogen innan man vågar gå fram. Sedan rangla fram till någon brud och andas sin vidriga öl-andedärkt på de och säga nått i stil med "ÖÖ bruden ska du med hem på lite party?"

Fast iofs finns många som ta de där 10 ölen framför datorn också, då stinker man inte iaf men endå ;)

greyhound skrev:

Du menar att skippa 10 öl på krogen innan man vågar gå fram. Sedan rangla fram till någon brud och andas sin vidriga öl-andedärkt på de och säga nått i stil med "ÖÖ bruden ska du med hem på lite party?"

Ja, men man behöver inte ändra sig så mycket, om jag förstått situationen för nätdejtande tjejer rätt. Inte om man vill smälta in iaf. Allt man gör är att hålla koll på listan över senast registrerade och skicka något i stil med följande till alla nyreggade tjejer:

C:\Documents and Settings\<username>\Desktop\Standardreplik.txt skrev:

Hallå där, <namn> !! Du var mig en riktig goding !! Har du lust att träffas och ha det lite mysigt nån gång !? Det vore super 3vligt !!

Nä, allvarligt talat... kort och gott kan man väl säga att folk är precis likadana på nätet som de är varsomhelst annars, fast annorlunda. Ibland träffar man på folk som är kanontrevliga. Oftare träffar man på träskallar. Skillnaden ligger i att man kommunicerar i textformat. Man kan vara precis lika o/ärlig IRL som på nätet (URL? "Utan Riktigt Liv"?).

Bara tio bira?

Var sak har sin plats... Jag har träffat många trevliga via ICQ. Men det finns trevliga männsikor oavsett hur man träffas. Det ena utesluter inte det andra!

Men visst... en gång träffade jag en Pernilla som verkade såååå himla rar... men när vi träffades kände jag direkt att "she is not my kind of woman" och jag tror hon kände lika dant.

Det är rätt okej att vara emot nätdejting. Det är väl ungefär samma sak som att "jag gillar inte folk som träffas på finlandsfärjan", eller puben, eller i kyrkan... eller på torget... eller stranden...

Man är olika och gllar olika sakjer helt enkelt! Det är inte mer med det! :-)