Men snälla. Livet är inte över för att man har tråkigt. Det är bara att börja bryta upp vanorna och försöka göra nåt som känns mer "givande".
Skrev det här på ett annat forum, tidigare ikväll. Läs och begrunda. Är det någon som känner likadant? Kom mer än gärna med tips, idéer, bara lite random kommentarer som kan vara uppiggande m.m.
*Just nu är jag verkligen nere. Varför finns jag? Varför är jag jag? Varför gör jag som jag gör? Varför slänger jag bara bort mitt liv?
Det senaste året har jag spenderat mer tid framför datorn (och tv:n) än framför något annat, någonsin. Och nu kan jag inte ens dra mig tillbaka. Jag är fast. Det händer t.o.m. att jag måste slå på datorn 5 minuter på morgonen, bara för att se om det hänt något på nåt forum. Och då har jag, från att jag vaknar till bussen går, ca 25-30 minuter. Av dem slänger jag då bort 5-10 på datorn. För det är mitt liv. Mitt enastående tråkiga liv. 3 forum. 3 hemsidor där jag sitter, växlar mellan, trycker uppdatera, gör om detta tills jag går och lägger mig.
Jag kommer hem från skolan, sätter mig vid datorn. Sitter här tills det är mat. Sen går jag ner igen. Sitter här tills runt midnatt då jag börjar bli trött. Folk kommer ner, sticker in huvudet och säger "Godnatt!". Jag umgås knappt med folk överhuvudtaget, undantaget skolan. Musik, msn, internet...musik msn, internet...varför!? Jag blir tokig. Jovisst, jag kan ju slita mig, men var hamnar jag då? Jo, framför tv:n och Xboxen. Alla ens kompisar är tråkmånsar som sällan vill göra något utomhus. Och om de skulle vilja det, så är de istället mer eller mindre upptagna. Jag känner mig, förutom med min familj, väldigt väldigt ensam just nu. Jag vet inte varför eller vart jag är på väg. En gång i tiden sportade jag. Spelade fotboll från 5-6-årsåldern. Slutade någon gång i 7:an eller så. Sen dess har det bara gått utför. Visst, det går väl bra i skolan, men långt ifrån så bra som det skulle kunna gå, om jag hade satsat lite mer. Om jag hade satsat lite lite extra. Om jag bara hade lagt ner de där extra 3 timmarna den där jobbiga veckan med alla prov. Om jag bara hade lagt ifrån mig datorn, tv:n, rubbet, och bara jobbat, umgåtts m.m. Tänk om...
Just nu finner jag ingen utväg. Jag ska försöka vända på saker och ting. Spela mer gitarr, ut och röra på mig mer (med kompisar eller ej, så ska jag tamejfan lyckas!) samt inte sitta här lika mycket. Detta ske med en början NU! När sommarlovet börjar vill jag inte sitta här. När sommarlovet slutar vill jag kunna se tillbaka på det med stolthet, med glädje och som en nöjd, frisk person. Inte som en sjuk, tråkig, ledsam datanörd.
Och snälla ni, skämta inte bort det här. Det händer inte ofta, men just nu skriver jag från hjärtat.
Life sucks...*





