10 svar · 428 visningar · startad av kaxigt
Idag var det dags. Exakt klockan 13.00 steg jag in för att försvara min "lilla lunta" och det gick JÄTTEBRA!!! :e
Men nu går jag omkring med nån sorts konstig tomhet (lite ångest) och mycken gråt i bröstet. Aldrig trodde jag att man skulle bli så här efteråt. Det känns som om man tagit adjö av något värdefullt (vilket det iofs var). Jag får gotta mig med en liten whiskey för att få upp livsanden igen.
Gratis cyberöl till alla som vill ha *generös* :birp
Come again?
Castor Fiber
Doktorerat? Vilket ämne?
Se där ja, grattis! :)
Ber att få grattulera. Och här duger det inte med Cyberbeer. Kommer och hämtar.
Vet inte bara när ;-) Grattis igen och kom ihåg att "Du själv är din störste kritiker" Därav viss tomhet.
Grattis! :e Det är nog bara ovanan som gör att det känns konstigt. Vad ska du nu hitta på?
För övrigt har inte luntan och du sagt adjö till varann, men nu måste du inte jobba på den mer, den finns i alla fall. Som en kär gammal vän i bokhyllan! :)
Ovationer och uppmuntran :birp
magnusfeldth skrev:
Nej, jag är hans störste kritiker!
Vem är kaxigts största kritiker då? ;)
Grattis kaxigt!
