Idag gjorde jag en "kul" grej. Under ett litet seminarie på högskolan skulle jag redovisa en rapport med hjälp av lite slides och en projektor, i en sal full av åskådare.
Mitt under redovisningen fick jag för mig att börja bläddra lite bland mina hemkataloger, för jag letade efter en bild som fallit bort ur min presentation. Jag ursäktade mig för åskådarna, som såg alltihop eftersom datorn var kopplad till projektorn. Jag stannade upp i en katalog för att fundera på vart FAN jag hade lagt bilden, och plötsligt hör jag hur det viskas och babblas bland åhörarna, så jag sneglar upp på duken, och till min fasa ser jag att jag står i en katalog som innehåller en fil vid namn deep_anal.avi!
Oops säger jag och trycker på krysset fort som fan och låtsas som ingenting. Sen dog jag.
Nu i efterhand förbannar jag mig själv för att jag reagerade som jag gjorde. Jag kunde lika gärna stämpla "analfixerad" i pannan på mig själv. VARFÖR fick jag sån panik och stängde fönstret? Varenda jävel i salen fattade ju att jag hade något i den katalogen att dölja. Det hade ju varit lite elegantare om jag bara sagt något i stil med "Oj, ligger mina semesterfilmer här" och sen bara klickat mig vidare bland katalogerna....istället för att få panik.
