31 svar · 1 157 visningar · startad av PatrikB
Satt och snackade med ett gäng 20-åringar om att jobba för att få pengar så man "klarar livhanken" och försörja sig själva.
Döm om min förvåning när de helt frankt och uppriktigt svarade:
Varför ska man jobba när man ändå får betalt? (A-Kassan, Socialen)
det är ju sommar och man har ju såååå mycket att göra, åka och hälsa på polare, ut och festa osv.
Är detta synsätt vanligt bland ungdomar i 20-års åldern?
cya,
/PatrikB
Tyvärr så e det så...
Tror att det är ganska beroende på var i sverige du befinner dig när du ställer den frågan.
Jag pluggar sommarkurser för att få pengar, också ett sätt. Men de pengarna (iaf en del av de...) kommer jag ju att betala tillbaka.
// Nippe
Beror nog på mognad och ansvarskänslan hos de du frågar.
Lyckligtvis har jag inte en enda vän som resonerar på det sättet. Man ska arbeta för pengar!
Esen skrev:
Tyvärr så e det så...
Kanske i din bekantskapskrets. Som tur är är nog de flesta 20-åringar i dagens samhälle ansvarsfulla och vet att utan arbete kan man inte bygga en bra och hållbar välfärd.
Jupiter skrev:
Esen skrev:
Tyvärr så e det så...
Kanske i din bekantskapskrets. Som tur är är nog de flesta 20-åringar i dagens samhälle ansvarsfulla och vet att utan arbete kan man inte bygga en bra och hållbar välfärd.
Nu missuppfattade du nog mig...
Det jag menar e att många ungdomar tycker och tänker så...
Själv jobbar jag varje dag och anser att ifall man inte jobbar/pluggar så ska man inte heller ha några pengar...
(OBS kan ju finnas fler osaker till att man inte jobbar och bör få pengar endå.)
Re: Dagens ungdom .....
PatrikB skrev:
Är detta synsätt vanligt bland ungdomar i 20-års åldern?
Inte för mig. Efter gymnasiet tog jag några sommarmånader ledigt. Därefter jobbade jag som gymnasielärare i matte/fysik/kemi i ett år, tog ledigt på sommaren och började jurdikstudierna på hösten. Första sommaren hade jag en tenta som slutade 9 på kvällen och började sommarjobbet på ett vårdhem kl 7 nästa morgon, och där jobbade jag till ungefär 1 vecka innan skolan började igen.
Året därpå tentade jag skatterätten en onsdag och började på skatteverket som sommarnotarie på måndagen. Den sommaren jobbade jag till tisdagen kl 16.45, åkte hem, åt lunch, packade och åkte ner till göteborg för att börja studierna på onsdag morgon.
Förra året slutade jag skolan på en torsdag tror jag och började sommarjobbet på måndagen. Jobb hela sommaren till helgen innan skolan började.
Detta år slutade jag på en torsdag, hade avslutningsfest på kvällen och åkte upp till föräldrahemmet i brålanda för att börja sommarjobbet på måndagen, och jag kommer att jobba hela sommaren i år igen.
Under studietiden har jag det dock ganska lugnt. Pluggar bara juridik med specialinriktning ICM-L (intellectual captial management for lawyers), är chefredaktör för Handelshögskolans kårtidning, vice ordförande för Datorsektionen på Handelshögskolan, utvecklare för studentkårens hemsida, stå-uppare, driver min humorhemsida, är spelrecensent och nånstans däremellan hinner jag även läsa på wF och sova.
PS, i hemlighet är jag spindelmannen också :f
När jag var 20 så jobbade på sommaren, precis som alla andra somrar sedan jag var 17 och ytterligare ett par år fram. På höst/vår var det högskolan som gällde samt extraknäck när tiden(/orken) tillät. För mig var det självklart att dra in pengar så man kunde leva (och ha kul) även när man inte fick pengar från CSN. Dock kan jag förstå folk som vill tjäna pengar på att inte göra ett skit, det som de inte har fattat än är att det inte håller i längden - något som de kommer att komma på förr eller senare.
Nu för tiden så tar jag semester på sommaren och skiter i allt vad jobb heter. ;)
Själv jobbar jag så mycket jag kan för att få ihop pengar till det jag behöver.
Visserligen är jag bara 19, så man får se vad som händer nästa år ;)
Tja, den inställningen finns nog inom alla åldersgrupper. Själv känner jag ingen som vill gå på bidrag.
A-kassa kan ju ge en del pengar om man haft ett välbetalt jobb innan (vilket de flesta i 20 års-åldern inte haft), men socialbidraget räcker verkligen inte till någon lyxtillvaro. De flesta jobbar nog hellre, med möjlighet att unna sig något kul då och då, istället för att bara ha pengar till det allra nödvändigaste.
Tyvärr väldigt vanligt ja.
Riktigt så enkelt är det nog inte att kategoriskt dra alla 19-20 åringar över en kam och klassa dem som socialbidragstagare.
Under senaste 10-årsperioden så har andelen ungdomar, 19-20 år, som bor kvar hos föräldrarna ökat från 50 till 73 procent. Om detta enligt Ungdomsstyrelsen stämmer så bor 3 av 4 ungdomar i denna ålder fortfarande hemma och försörjs i huvudsak av föräldrarna och inte via socialbidrag.
Tiderna förändras och övergången från barn till vuxen tänjs ut på gott och ont. Andelen personer 26-27 år som har familj och barn har under samma tidsperiod minskat från 59 till 26 procent.
Varför?
Längre utbildningar, osäkra anställningar, tidsbegränsade anställningar, utbildning i kombination med tillfälliga anställningar, många växlar arbete och utbildning med resor och andra fritidsintressen. Detta behöver inte vara negativt utan kan vara utvecklande och expansivt.
Det som tyvärr samtidigt är lite skrämmande är att andelen unga som varken studerar eller arbetar under samma tidsperiod nästan fördubblats. Andelen långtidsarbetslösa ungdomar har dock varit konstant sedan 70-talet.
Avsaknad av gymnasiekompetens är en faktor som är markant bland långtidsarbetslösa ungdomar och risken är stor att de i redan unga år viger sig till ett liv "vid sidan av", dvs blir beroende av offentliga bidrags- och aktiveringsinsatser.
Tänk vad man kan lära sig av att läsa ett par rapporter ;)
[red... särskrivning... :r
Luxman skrev:
Tänk vad man kan lära sig av att läsa ett par rapporter ;)
Om man inte kan eller orkar läsa då? :p
Bire skrev:
Luxman skrev:
Tänk vad man kan lära sig av att läsa ett par rapporter ;)
Om man inte kan eller orkar läsa då? :p
Då kan man ju alltid svara:
Tyvärr väldigt vanligt ja.
;)
ROFLOL
Depraverade ungdom, tsk tsk tsk. :e
Det finns nog en å annan människa i den åldern som resonerar så ja..
Ja tycker att om man jobbat i ett år, under vilket, man har betalat till a-kassan å sen får sparken eller förlorar jobbet på annat sätt. Då tycker inte ja det är fel att leva på a-kassa ett tag, det är ju dock inget man ska se som stabil inkomst i obestämd framtid, utan bara så man kan leva tills man får ett nytt jobb.
Dessutom, om de enda jobben man kan få ger mindre pengar i handen än a-kassan, då går man ju hellre på a-kassa, det ska ju vara någorlunda ekonomiskt.
Folk som inte betalar avgift till a-kassan ska därmed inte få nån.
I våran lokala nyhetstidning var idag en stor artikel om a-kassan. Folk som jobbar halvtid och har a-kassa vid sidan av får inte jobba för mkt, får då tjänar dom mindre än om dom inte skulle jobba alls utan bara leva på a-kassa. Det är många som klagat på det stod det. Jag har själv en tjejkompis som jobbar halvtid och tar a-kassa resterande tid. Hon tjänar mindre om hon jobbar mer också, är inte det lite sjukt!?
...själv har jag just nu a(lfa)-kassa och klarar mig faktiskt på det måste jag säga. Men det är inget jag vill, utan jag försöker ju hitta jobb såklart, men jag måste erkänna att jag inte varit särskilt flitig på sistone. Svårt som fan är det att hitta jobb också, och nu börjar dom skriva i annonserna att om man inte uppfyller alla de krav som står (vilka vanligtvis är ruskigt höga), så ska man INTE söka, vilket man ju annars brukar kunna göra om man uppfyller iaf de flesta kraven, det brukar dom säga på arbetsförmedlingen också. Så det är bara att bita ihop...
Re: Dagens ungdom .....
PatrikB skrev:
Är detta synsätt vanligt bland ungdomar i 20-års åldern?
Nej. Jag är 20 och känner ingen som tänker på det viset. Möjligtvis att det är vanligare i Stockholm...
