27 svar · 866 visningar · startad av P · sida 2 av 2
Cyklade hem idag från Linköpingstågstation. När jag är mitt i gatan ropar en helt okänd person på mig. Jag stannar och han diktar upp en rejäl historia :) Han hade precis flyttat till staden, hyrde en lägenhet i andra-hand och han hade låst ut sig. Han hade virrat runt och gjort allt för att komma in, han var runt 5 km hemifrån om man nu tror hans historia. Han hade ringt fastighetsansvarige, m
Läs frågan i sin helhet →Gislaved.net skrev:
OveRRidE skrev:
Frågan jag ställer mig direkt är ju självklart; vad gjorde ni?
Vi var några stycken som han försökte övertala. Vi var på väg att köpa en biljett till killen, men när vi stod i kön sa han plötsligt att det inte var så viktigt längre. Han var nog bara ute efter pengarna.
Det är den självklara idealhandlingen för mig om man har tid.
Köpa det personen ifråga säger att han ska ha pengar till. :)
Rufus skrev:
Gislaved.net skrev:
Vi var några stycken som han försökte övertala. Vi var på väg att köpa en biljett till killen, men när vi stod i kön sa han plötsligt att det inte var så viktigt längre. Han var nog bara ute efter pengarna.
Det är den självklara idealhandlingen för mig om man har tid.
Köpa det personen ifråga säger att han ska ha pengar till. :)
Det e ju det bästa, För då vet man var pengarna går till....
Men i detta fall så visade sig ju att personen i fråga bara var ute efter pengarnal, Och som jag tror att dom flesta e ute efter...
Esen skrev:
Rufus skrev:
Gislaved.net skrev:
Vi var några stycken som han försökte övertala. Vi var på väg att köpa en biljett till killen, men när vi stod i kön sa han plötsligt att det inte var så viktigt längre. Han var nog bara ute efter pengarna.
Det är den självklara idealhandlingen för mig om man har tid.
Köpa det personen ifråga säger att han ska ha pengar till. :)Det e ju det bästa, För då vet man var pengarna går till....
Men i detta fall så visade sig ju att personen i fråga bara var ute efter pengarnal, Och som jag tror att dom flesta e ute efter...
Ja, då drar de väl sig ut innan man köper saken/tjänsten och således är väl bedragaren avslöjad. Eller?
Rufus skrev:
Ja, då drar de väl sig ut innan man köper saken/tjänsten och således är väl bedragaren avslöjad. Eller?
Se e det nog...
"Min fru och barn sitter nere på Långholmens vandrarhem utan mat, vi får inte pengar från socialen förrän nästa onsdag, skulle du kunna"... En av många varianter - just say no - åtminstone vad jag gör. Sluta ljug, hellre ge en tjuga till en liten Rosita eller haka på in på bolaget o köpa det han/hon vill ha(dom brukar bli ganska spaka och notan sluta på typ 20-30 spänn iaf) än ge någon som ljuger mig rakt upp i ansiktet pengar.
SugarDaddy skrev:
"Min fru och barn sitter nere på Långholmens vandrarhem utan mat, vi får inte pengar från socialen förrän nästa onsdag, skulle du kunna"... En av många varianter - just say no - åtminstone vad jag gör. Sluta ljug, hellre ge en tjuga till en liten Rosita eller haka på in på bolaget o köpa det han/hon vill ha(dom brukar bli ganska spaka och notan sluta på typ 20-30 spänn iaf) än ge någon som ljuger mig rakt upp i ansiktet pengar.
Sant, en tjuga kan man ju bjuda på!
Idag hände det igen, i verkligheten alltså. Fast det var i och för sig inte i den stora vida världen, utan det var i Sundbyberg. Precis när jag skulle till att köra, eller rättare sagt precis när jag hade gett eleven klartecken att köra (det var övningskörning idag på 17.07-tåget från Stockholm), så kommer det fram en människa till fönstret och frågar om han får åka med till Västerås trots att han har varken pengar eller biljett. Tydligen fanns hans plåbok i Västerås eller hur det var. Jag hade ju världens chans, för dörrarna var ju redan stängda och låsta och det var bara att dra igenom fönstret och sticka. Men eftersom vi inte hade någon konduktör med oss tyckte jag det hade varit orättvist. För om nu den här människan hade varit fräck och bara gått och satt sig och kallt räknat med att få åka med, så hade det ju gått vägen eftersom det aldrig kommit någon och kollat biljetterna. Men bara nu för att han var juste och kom och frågade först så skulle han ha sumpat sin chans. Nej, det vore inte rätt, tyckte jag. Han skulle inte behöva lida för att han var ärlig. Så jag öppnade dörrarna igen och lät honom åka med.
