Jag har hört det att "vanlig" (om man kan säga så) tågräls är skarvad. Att det är en liten glipa mellan rälsdelarna, men X2000 räls inte har det.
Hur lägger man då ut X2000 räls? Gjuter man den på plats då eller?
För om den är sk. skarvfri så kan man väl inte frakta den nånstans för att den är så lång och måste läggas på exakt rätt ställe för att passa överallt.
Finns det någon som kan förklara för en förvirrad snubbe här hur man gör.
tack på förhand.
Om jag inte är helt felinformerad så handlar det om svetstekniken. D.v.s. för att inte köra sönder lagren på X2000-tågen så var man tvingad att se till att rälsen var skarvfri vilket löses genom en speciell svetsteknik.
Något som jag blev nyfiken på, är hur man löser problemet med solkurvor och andra temperaturberoende förändringar av rälsen. På broar använder man ju fortfarande glipor av just det skälet.
Går inte X2000 på samma räls...?
Det speciella med X2000 jämfört med andra höghastighetståg som finns utomlands var väl att tåget var gjort så att det kunde köras på vanliga räls där t.ex. kurvorna inte är doserade.
Grejen med gliporna på spåren är väl för att när de blir varma och expanderar så ska inte rälsen böjas.
Går inte X2000 på samma räls...?
Det speciella med X2000 jämfört med andra höghastighetståg som finns utomlands var väl att tåget var gjort så att det kunde köras på vanliga räls där t.ex. kurvorna inte är doserade.
Till viss del är det sant. Tveklöst kan ju vanliga tåg gå på samma räls som X2000, men samtidigt har man faktiskt byggt ny räls för X2000 i alla fall, t ex mellan Flemmingsberg och Södertälje.
Man brukar skilja mellan helsvetsat spår och skarvspår. De flesta tåg går idag på helsvetsat. Skarvspår finns endast kvar på vissa mindre banor med glesare trafik, och även där går det mot helsvetsat. Exempelvis kommer man i sommer att byta ut skarvspåret mellan Virsbo och Ängelsberg (på banan mellan Västerås och Ludvika).
På helsvetsat spår rullar tåget mjukt och tyst medan det på skarvspår blir det karaktäristiska ljudet ka-dunk, ka-dunk, ka-dunk.
Helsvetsat spår, alltså skarvfritt, brukar tillverkas i bitar på cirka 400 meter. De transporteras i speciella tåg och läggs ut vid sidan av spåren där det ska bytas. En räl väger 60 kg per meter.
En betongsliper, som rälsen läggs på, väger strax över 200 kg.
X2000, eller X2 som tåget heter egentligen, får köra upp till 30% fortare i kurvor än ordinarie hastighet på grund av att hjulaxlarna kan vrida på sig i boggin vilket ger bättre kurvtagningsförmåga. Allt tåget sedan kan luta i kurvorna gör att det blir bekvämt för resenärerna så det inte känns att det går mycket fortare.
På helsvetsat spår rullar tåget mjukt och tyst medan det på skarvspår blir det karaktäristiska ljudet ka-dunk, ka-dunk, ka-dunk.
Usch ja, efter 8 timmar tåg genom Polen i en hastighet som kändes som 30 km/h kändes skallen sig ganska van med ka-dunk, ka-dunk. Det var det sämsta med den klassresan :)
tydal, du vise tågman, i Polen, så satt det folk i små övergivna hus, kojor eller vakttorn, med max 500-1000 meters avstånd, varför?
i Polen, så satt det folk i små övergivna hus, kojor eller vakttorn, med max 500-1000 meters avstånd, varför?
Kanske det som fanns förr i tiden i Sverige och kallades banvakter. Var och en hade hand om en del av sträckan och såg helt enkelt till att allt var som det skulle med spåret och tågen. En del skötte även järnvägsövergångar.
Musiken är mitt brinnande intresse. Järnvägen är mitt jobb.
Jag är instruktionsförare, dvs en lokförare med pedagogisk utbildning som utöver att köra tåg själv även lär ut konsten till andra. Dels genom att rent praktiskt vara handledare vid övningskörning, men jag håller också lektioner för större grupper.
Emellanåt jobbar jag också som fordonsledare, dvs den som i realtid bestämmer vilket tåg som ska gå vart och ansvarar för att tågen fungerar.
Jag har också behörighet som teknisk rådgivare, dvs tågsupport, eller vad man ska kalla det. Konduktören/lokföraren ringer dit när de får problem med tåget.
I och med att man gör lite av varje och hoppar runt mellan olika stolar/befattningar så blir ju jobbet aldrig långtråkigt och man lär sig mer.
Det är för övrigt SJ jag jobbar på, men jag jobbade en stund på Banverket tidigare.
Nitro, du är skarpögd. Det är faktiskt en konduktörsuniform jag har på mig (i själva verket är det naturligtvis en lokföraruniform men de är i det här fallet likadana).
