Jag kommer vara oerhört sentimental och antagligen böla ikapp med morsan på midsommarafton då lillsyrran gifter sig...
Nån dag så... :)
Frågan#1
Nyss hemkommen från bröllop. Cermoni i hällande regn, allt eftersom kvällen fortlider spricker det upp, solen tittar fram och molnen skimras.
- Det var vackert, det var fantastiskt trevligt och brudparet var fruktansvärt söta!
Det är tillåtet att vara sentimental, det är tillåtet att torka bort en tår även som "man", jag gillar det/jag tycker om att få göra det.
Jag imponeras av folk som gifter sig, att de "vågar", svära evig trohet - skyller min feghet/krassa syn på livet på att jag aldrig vågade fråga när tid en gång var...
Vi gör alla misstag - det hör oss människor till, jobbigt bara att vandra bakåt i minnena och inse sin egen feghet.
(Jaja, jag tycker om att vara lite sentimental och gråta lite grann så där i skymundan och fundera över vad som kunde ha varit(inget med brudparet att göra utan andra)) :r :)
