Skönt att det ordnade sig... ;) Hade kanske blivit trist (och kallt?)... :)
Jag åker hem från jobbet med min nya arbetskamrat för andra gången. Han släpper av mig vid min lägenhet och börjar köra iväg. Jag slänger tanken, "NEJ", när jag gräver i min ficka efter nycklarna. Jag börjar springa som fan efter bilen som försvann med vindens fart.
Jag har inte någon reservnyckel, inte ens arbetspolarens telefon nummer inlagt på mobilen. Det blir till att ringa en kompis som ligger och sover eftersom klockan är 01.00 i måndagens mörker. Han blir lagom glad men ställer upp på att ta en nattur med bilen.
Jag vet bara lite ungefärligt vart han med mina nycklar i sitt baksätet bor, eftersom när jag första gången åkte honom, låg och småsov. Men vi kommer rätt, så nu är det bara att försöka ta reda på vilken av alla dessa lägenheter han nu bor i eftersom vi kommit till en 6 våningsbyggnad.
Jag tar lite småsten och kastar på en av de 523 rutorna :q och vad händer?! Bengt i bygget! Precis den person jag försökte hitta, tittar ut genom fönstret som en förbannad gubbe men börjar skratta åt mig lite lätt. Jag får mina nycklar och nu sitter jag här och pustar ut framför datorn.
Puh, jag trodde en liten stund att jag skulle få vandra genom parkerna denna natt. Men ibland har man tur i oturen :)



