Hur brukar du resonera när du står inför ett dyrt inköp? Köper du grejen (objektet, prylen, saken...) och tänker att det löser sig, eller ser du till att ha en ekonomisk trygghet längre fram, efter köpet?
Jag står inför valet och kvalet att köpa någonting dyrt. Samtidigt så hägrar ett körkort och en Kina-resa och jag är lite konfunderad. Förmodligen köper jag prylen och låter resten lösa sig...
Jag brukar vela väldigt länge, ibland flera år inför tex dator, bilköp. Efter som det tar sådan långtid så brukar jag hinna bygga upp en buffert.
Jag kommer inte ihåg hur jag fick till det innan jag hade fast arbete. :q
Ge dig tid silfver. Du kan springa på många intressanta saker när ni är i Kina.
Och jag skulle inte sabba möjligheterna till Körkort för någon pryl.
Tänj inte på gränserna nu säger Lasp ;-)
Okej, om sanningen ska fram så ska jag köpa ett objektiv till kameran. Och saken är den att ifall jag väntar med att köpa den, så missar jag allt höstgodis.
Sen så känner jag inte att körkortet lockar lika mycket just nu. Men jag tror att jag kan göra det här köpet, och sen fortsätta med mitt extraknäck som datortekniker här i stan och på så vis finansiera körkortet.
Men jag är ändå nyfiken på hur ni brukar göra. Det är ju inte var dag man offrar sparkassan liksom. :)
Jag vill ofta undersöka produkten ifråga innan jag slår till, och det nästan oavsett prislapp. Just nu går jag och funderar lika mycket på en liten handsfree till mobilen som på TV:n jag funderar på. Det skiljer nästan tiotusen mellan dem. :OO
Men för att ta TV:n så anser jag att det är ett såpass stort inköp att jag inte vill fuska och slå till på första bästa. Jag förväntar mig kvalitet och finess när jag slår till och vill därför göra lite egna efterforskningar, utöver det som säljarna pladdrar om i butik.
Jag tänker sedan förhållandevis långsiktigt. När jag slog till på kamera för två år sedan slog jag ut kostnaden på ett år. När det gått nio månader tog jag de fyra sista tusenlapparna och skickade in dem på ett bräde. Lika bra. Jag resonerar likadant nu med TV:n. Månadskostnaden utslaget på hela avbetalningsperioden klarar jag av, men får jag stålar över så drar jag nog in allt på en gång i så fall.
Kort och gott. Jag kalkylerar kostnaden ett halvår framöver. Klarar jag mig då så brukar resten lösa sig av sig självt.
Jag är ganska oberäknelig ibland planerar jag länge och i andra lägen blir det impulsköp. Tex när jag köpte min Nikon D70 skulle jag bara in till stan och kika lite och råkade komma hem med en kamera för massa pengar. Var precis när den var ny och den var slut över allt utom hos Expert som tog 1500 kr mer än övriga, ni kan ju gissa ar jag handlade... Men trots detta är jag väldigt ekonomiskt medveten och skulle nog aldrig göra ett impulsköp som jag inte vet att jag skulle klara av.
Jag vill ofta undersöka produkten ifråga innan jag slår till, och det nästan oavsett prislapp. Just nu går jag och funderar lika mycket på en liten handsfree till mobilen som på TV:n jag funderar på. Det skiljer nästan tiotusen mellan dem. :OO
Men för att ta TV:n så anser jag att det är ett såpass stort inköp att jag inte vill fuska och slå till på första bästa. Jag förväntar mig kvalitet och finess när jag slår till och vill därför göra lite egna efterforskningar, utöver det som säljarna pladdrar om i butik.
Jag tänker sedan förhållandevis långsiktigt. När jag slog till på kamera för två år sedan slog jag ut kostnaden på ett år. När det gått nio månader tog jag de fyra sista tusenlapparna och skickade in dem på ett bräde. Lika bra. Jag resonerar likadant nu med TV:n. Månadskostnaden utslaget på hela avbetalningsperioden klarar jag av, men får jag stålar över så drar jag nog in allt på en gång i så fall.
Kort och gott. Jag kalkylerar kostnaden ett halvår framöver. Klarar jag mig då så brukar resten lösa sig av sig självt.
Jag gör nog som dig innan jag köper en pryl, har tittat på både ny TV och mobil ett tag. Fast istället för att ta på avbetalning så betalar jag kontant från min buffert och sparar ihop till en ny buffert igen.
Impulsköp har det ju blivit även här men oftast så låter jag mig själv våndas ett tag. Det kan till och med bli så att köplusten och behovet går över efter ett tag om jag velar för mycket. Jag håller på att invänta den känslan vad gäller TV:n. :p ;)
Jag är jobbigt impulsiv när det gäller "mindre" köp på under 3000. Är det lite större saker som exv objektivet jag precis köpte så snålar jag en månad och ser till att jag har lite att ta av till nästa. Fundera är inte riktigt min sak för det brukar sluta med att jag hittar något bättre som kostar ännu mer pengar :)
Jag är en riktig toffel när det kommer till sådana inköp. Allt över 2000 skall budgeteras, planeras och undersökas pris- och kvalitetsmässigt innan jag slår till. Jag är helt sjuk när det gäller att köpa "rätt" saker.
Jag köper aldrig på avbetalning, utan sparar ihop pengarna istället. Är det så att man har riktig abstinens efter nåt så brukar jag kunna lägga undan några tusen varje månad om man snålar med annat. Jag är helt paranoid när det kommer till min ekonomi, förutom när man är på krogen, där är det andra bullar. Det är min Jekyll & Hyde, fast ibland verkar båda som lika stora kålsupare. :l
Min soffa är ett bra exempel, jag letade efter en i flera månader och velade fram och tillbaka jag vet inte hur många gånger. Typiskt med min tur så utgick ju den soffan precis när jag beställde, så jag fick en annan istället (visserligen 1000 kr dyrare, men för samma pris) och den kommer inte förräns om 8 till 12 veckor.. Så jag har alltså aktivt letat soffa i minst fyra eller fem månader när den väl kommer. Och nu har jag börjat oroa mig för att den är för lång också. ;)
Inför min kameraaffär så slog tanken mig en söndag att faktiskt ta steget att köpa en riktig kamera. Och nästa torsdag skickades beställningen iväg av ett pris för 23% av min årslön. Väldigt impulsivt köp och attans va nöjd jag är. Men jag har länge funderat på vad jag ska satsa på för jag behöver verkligen en riktig hobby. Lite 25års-kris tror jag :)
Har man pengarna kan man väll investera säkert i prylar som går att sälja och som inte sjunker för fort i värde. Är det dock något som är svårt att sälja bör man kanske överväga att fundera på vad som är viktigast egentligen. Det är ju dumt att sätta sig i ekonomisk kris. Vilket jag har gjort med min bil som bara går sönder hela tiden, som nu är helt meningslöst att sälja. Det är det dummaste köpet jag nånsin gjort, därav jag tänker som jag gör inför dyrare inköp numera.
Jag planerar alltid i storinköpt i förväg, som när jag beställde kameran, tog jag den på avbetalning för att jag var absad, men visste med mig att det inom någon månad skulle dyka upp en stor summa pengar så jag betalade av kameran efter 1 månad. När jag tar något på avbetalning siktar på att betala tillbaka det dubbla varje månad som det egentligen är utformat för, vilket gör att jag bufferterar avbetalning om det skulle bli så en månad att jag har mer knapert än en annan månad vet jag att jag inte behöver betala den månaden för det är förskottsbetalat.
Det sista jag vill är att bli missnöjd med ett inköp, så här undersöks marknaden in i minsta detalj, prisjakt.nu besöks dagligen, jag slänger ut frågor på passande forum, läser recensioner (främst av användare, inte så mycket tester) och håller under tiden ett öga på vilka ställen som är billigast.
Under tiden brukar jag kunna samla det sista som behövs i pengaväg på hög, jag köper aldrig något på avbetalning - lika rädd för att bli missnöjd med något är jag för att inte kunna betala varje månad och kanske bli av med grejorna... :x
Undantaget är iBooken, men där visste jag med mig att min lön skulle höjas framöver och där pyntade jag dessutom in de sista 3000 på ett bräde när jag fick möjlighet.
Men visst kan impulsiviteten slå till också. I mellandagarna för några år sen satt jag med en hög pengar och jämförde tv-apparater, sprang mellan butikerna på A6 med papper o penna, jämförde, surfade...
Sen, på nyårsafton (!), insåg jag att Netonnet i Borås låg femtusen under billigaste i Jönköping, så jag satte mig i bilen, åkte åtta mil till Borås, köpte tv och dessutom en ny reciever (som jag också kikat runt på, men inte lika aktivt) och kom hem och hade spenderat mindre pengar än om jag bara köpt tvn på A6, soppan inräknad. :birp
Jag är en riktig toffel när det kommer till sådana inköp. Allt över 2000 skall budgeteras, planeras och undersökas pris- och kvalitetsmässigt innan jag slår till. Jag är helt sjuk när det gäller att köpa "rätt" saker.
Jag köper aldrig på avbetalning, utan sparar ihop pengarna istället.
Jag är likadan. Trots att jag drar in ganska bra med kulor just nu så försöker jag leva på ett minimum av resurser (bortsett från mat som jag aldrig nedprioriterar). Jag rustar för dåliga tider, kan man säga. Ett år är det minsta jag planerar i förväg.
Impulsköp? I princip aldrig. Allt jag köper ska ge någon form av värde eller avkastning som överstiger dess inköpspris, annars får det vara. Det kräver därmed en del planering och letande innan man hittar rätt produkt eller tjänst.
Kul med så mycket respons! Det är en hel del olika åsikter kring dyra inköp, det är ju ganska tydligt. :D
Efter att ha läst lite information om gluggen så bestämde jag mig för att köpa storebrodern i stället. Jag är sån att jag köper hellre det bästa än att snålar. Jag snålar hellre på annat, så som mat och kläder. :e
Impulsköp däremot vet jag inte om jag sysslar med. Inte i såna här prisklasser i alla fall. Eller, det beror på hur man definierar impulsköp. Jag bestämde mig i går för gluggen, och ... snart köper jag den? Ska bara skrapa ihop några tusen till...
