även om vi sitter och försöker ändra Sverige kommer vi inte särskilt långt.
När vi försöker bry oss om andra länder som att USA dödar
oskyldiga där så kan vi inte göra något, USA säger nästan helt
öppet vi får tortera och döda folk men ingen annan.
T.ex. de ville att amrekanska soldater inte skulle kunna ställas
inför brott mot mänskliga rättigheter i Haag de ville ärligt talat
lägga ner det.
Det rör dom nästan inte ryggen att 80 civila dör på ett bröllop
bara ett litet förlåt.
Om samma olycka hade hänt i USA hade staten blivit stämd
på miljardbilop.
Alltså varför bry sig om politik egentligen,
det finns alltid förlorare i vilken politik som helst
Förlorare ja, men inte alltid i samma stora utsträckning. Har vissa betydligt mer makt än andra, som presidenter eller krigsherrar, så ökar naturligtvis lidandet för flertalet som då inte bara har mindre makt än de som styr, utan även får mindre och mindre parallellt med makthavarnas ökade makt.
Flummigt nog? Jag menar, vad är syftet med denna topic? :)
Har vissa betydligt mer makt än andra, som presidenter eller krigsherrar, så ökar naturligtvis lidandet för flertalet som då inte bara har mindre makt än de som styr, utan även får mindre och mindre parallellt med makthavarnas ökade makt.
Det beror ju alldeles på vem som styr. "Makt korrumperar" brukar ju du säga och jag skulle vilja säga att makt korrumperar inte alltid. Att ha en stark ledare behöver inte vara nått negativt.
Att fatta beslut över andra, som utan några som helst problem kan fatta de där besluten själva, är naturligtvis mycket dåligt. Det kan ibland vara en nödvändighet för att skapa en sorts, för det mesta, abstrakt enighet eller påtvingad likriktning, men det bör så långt det kan undvikas, motarbetas och det i sin tur utvecklas i all oändlighet.
Det beror sällan på vilka som styr. Det beror på hur mycket makt de som styr har. Hur mycket makt de har beror givetvis på deras åsikter, ideologiska ståndpunkter etcetera, men hur de sedan utnyttjar denna makt har sällan något med deras åsikter att göra.
EN stark ledare är inte tillräcklig för att fatta STORA beslut.
Exakt.
EN stark ledare är dock tillräckligt mäktig för att bibehålla sin makt, till och med öka den om denna starka ledare är skicklig nog. Den starka ledaren låter då personer lojala till sig själv representera denna, som en sorts omvänd representation; de utses uppifrån, och inte tvärtom som det brukar vara i en demokrati, parlamentaristisk eller inte.
Denna skara, till ledaren lojala personer kan bestå av några grabbar med AK-47:or som terroriserar lokalbefolkningen, men det är inte särskilt effektivt. Mer "effektivt" är den förrödande byråkratin, likt den vi såg i Sovjetunionen. Partieliten utgjorde den kollektiva och totalitära makten över folket. Den starka ledaren var i detta fall, under den värsta tiden, Josef Stalin. Han lät med jämna mellanrum rensa ut partieliten, så den kunde hållas lojal honom.
Vad vi kan se är att ingen ledare är stark nog att fatta alla beslut, eller ens en bråkdel av alla beslut. De fattas dock ändå naturligtvis, och är makten officiellt sett koncentrerad till en enda person, eller en liten grupp människor med likriktade åsikter snarlika den starka ledarens, så får vi en av folket okontrollerad makt, och av den starka ledaren nästan lika okontrollerbar, eller ogripbar (helt enkelt för mycket beslut för att rimligen kunna fatta dem alla, eller en bråkdel bra nog). Ledaren har dock ett triumfkort, när ledarens representanter (personerna under denna, lojala till denna, som åt denna förvaltar en del av makten över folket) inte lyder så kan ledaren rensa ut dem. Det gör inte situatiuonen bättre, bara temporärt mer likriktad när det vakuum de utrensade plötsligt gav upphov till fylls på med nya människor.
Starka ledare behöver inte nödvändigtvis vara dispoter eller dyligt. En despot skulle jag vilja kalla en rätt svag ledare eftersom han/hon måste använda sig av militära medel för att bibehålla sin position. En stark ledare har bra stöd hos de flesta.
259 ms totalt · 4 externa anrop · v20260731065814-full.a51de22e