Jag har känslan av att om jag blir kidnappad eller fängslad i ett annat land så är det "tyst diplomati" som gäller. Jag kan inte släppa den känslan när ska resa nånstans. Alla fall i massmedia visar att UD sällan reagerar kraftfullt till enskilda svenskars försvar i annat land. Och det sitter verkligen långt inne innan regeringen reagerar eller öht bryr sig.
:(
Det är svårt att döma ut all hantering på grundval av de fall som massmedia finner intressanta att granska. När det gäller de terroristmisstänkta somalierna måste man komma ihåg att det är rätt mycket politik runt omkring som stör ut ett mer normalt agerande. Men visst, vi kan nog inte räkna med att få hjälp i alla situationer.
Är inte alla fall med svenskar som drabbats på olika sätt utomlands av intresse för massmedia menar du?
Jag menar att massmedia uppmärksammar de fall där det har gått snett. Alla de fallen där all diplomati och alla utlämningsavtal funkar som de ska, är inte intressanta att skriva om.
Jag vet att jag kan få råd och stöd om jag kan ta mig till ambassaden. Och jag inser naturligtvis att allt inte är politiskt möjligt. Men du svarar att jag "kan nog inte räkna med att få hjälp i alla situationer".
Varför kan jag som svensk medborgare inte räkna med att få svensk hjälp i alla situationer?
Därför att andra svenska medborgare kanske inte vill stödja dig om du gjort något dumt. Ta talibanen på Kuba tex. Varför skulle jag vilja hjälpa honom?
Varför kan jag som svensk medborgare inte räkna med att få svensk hjälp i alla situationer?
En del av svaret gav Fridolf. En annan del är att vi inte kan påverka alla länder hur gärna vi än vill.
För övrigt har jag ett svagt minne av ett fall där diplomatin fungerade allt för väl. För några år sedan greps en svensk pedofil på bar gärning i Thailand. Han hotades av ett mångårigt fängelsestraff. Han fick vara utanför fängelset mot borgen, men passet var beslagtaget. Våra svenska diplomater på plats, gav honom ett nytt pass, och han reste till Sverige. Där kunde han inte dömas eftersom vittnen befann sig i Thailand och därmed inte kunde höras. Där hade jag gärna sett lite grus i det diplomatiska maskineriet.
Och såna händelser stärker ju inte direkt diplomatin med omvärlden. Varför ska de släppa en brottsling till oss om det skulle betyda att han blev fri utan straff?
Era exempel visar mera på en låg etisk nivå på det officiella Sverige. Det kan bara kosta i internationell trovärdighet.
Hjälper staten pedofilen att fly så ska staten se till att det hålls en trovärdig rättegång med. Annars säger man till hela världen att Sverige anser det är ok att åka till Thailand och utnyttja barn. Med tanke på vårt nära samarbete med just Thailand på området borde det blivit en stor skandal i svensk media och en offentlig ursäkt till Thailands folk.
Vare sig det är talibansvenkar på Cuba eller pedofiler som gripits i Thailand så borde de få räkna med lokal professionell rättshjälp i det landet och ett seriöst intresse från svenska staten att de blir just behandlade. Det kan knappast vara annat än diplomatiskt legitima tillfällen för Sverige att visa att man tar prat om mänskliga rättigheter på största allvar när de egna medborgarna råkar illa ut.
Att negligera svenskar i trubbel kan inte försvaras med att svenska folket inte stöder brottslingar. Alla har rätt till en rättvis behandling, och svenska staten kan inte vinna någon som helst diplomatisk mark genom att inte försvara sina egna medborgare inom det landets lagar, eller på annat sätt om det handlar om kränkning av mänsklig rättighet. Tvärtom!!!
Det var värst vad du betonar vikten av Svenskt medborgarskap och att det skulle ge en massa extra fördelar. Är du sverigedemokrat eller?
Jag känner en Svensk som inte är Svensk Medborgare (ja ja, utlänning men han har bott här ganska länge och är precis som vilken svensson som helst). Ska jag bry mig mindre om honom än om terrorister och pedofiler bara för vad det står i deras pass? Det förstår jag inte.
Världen är uppdelad i stater som gör anspråk på makt över sina medborgare, även när de är utomlands. Allt det accepterar medborgarna mot att makten balanseras av skyldigheter. Massmedias del är att rapportera hur staten sköter sig. Jag vill med den här tråden pejla om det är nån mer än jag som bryr sig om principen, eller om det är upp till staten att välja det som passar staten.
Jag är oroad över att det ser ut som om staten betraktar det som en extra favör och inte en skyldighet. :l
Trots att det finns mycket goodwill att vinna inför andra staters folk genom att stå upp för sina medborgares mänskliga rätt utan att först verka bedöma medborgarens värde.
När det gäller Interpol eller utlämningsavtal så är det ju mellanstatliga avtal, och det accepterar jag som medborgare i en stat att omfattas av när jag är utomlands.
När det gäller personbeskattning är det dels mellanstatliga avtal, dels att jag förväntas redovisa ev. beskattningsbara affärer affärer under utlandsvistelse till rsv. Även det accepterar jag som medborgare.
I övrigt accepterar jag nog bara den lokala statens tillfälliga makt över mig som gäst, med respekt för att min mänskliga rätt.
Betyder det här att det som gäller är det avtal staten har med sina medborgare helt enkelt? Och om jag kommer i knipa utomlands så är det vädjan om bistånd och statens goda vilja som gäller?
Även om det är så tycker jag fortfarande att Sverige tar en goodwill-förlust genom att inte stå upp för sina medborgare, med lika värde oavsett omständigheter, inför andra stater. Och speciellt inför deras medborgare och opinion.
Även om det är så tycker jag fortfarande att Sverige tar en goodwill-förlust genom att inte stå upp för sina medborgare, med lika värde oavsett omständigheter, inför andra stater. Och speciellt inför deras medborgare och opinion.
Kan man inte som enskild medborgare i en nation ställa krav på att dess statsmakt värnar om dess individers rätt även på det internationella planet?
