Bondism . av Claes Croner*
´ The name´s Bond. James Bond´.
Jag vet inte varifrån Ian Flemming fick namnet på sin romanhjälte. Kanske var det bara ett namn. Kanske hade författaren sålt obligationer (eng. bond) för att köpa en ny skrivmanskin. Kanske tänkte han på något annat. Le Bon Dieu, den gode guden till exempel. Bond sades ju ha ´rätt att döda´ - inte för egen vinning men för att bekämpa det onda. Av bon dieu blev Bond.
Vem vet.
Roten till det onda är i romanernas värld driften att äga och härska. Så ock i det verkliga livet.
Den förste mannen, för det var väl en man, som sade ´detta är mitt´ har arvssynden på sitt samvete. Därifrån var steget inte långt till att säga detta är mitt revir, min jord, mitt vatten, mitt land.
Så var det i romarnas värld. Från Romarrikets ambition att härska och fördriva kom det förlorade landet. Därrur kom kampen att återvinna Sion. Därav blev sionism och dagens Israel ´med rätt att döda´´.
Ondskan tar sig många uttryck.
Mot ondskan hjälper bara det goda. Ibland behövs dock goda män ´med rätt att döda´.
Obeväpnade fredssoldater kan inte mycket göra, det har vi sett i Kossovo. Kanske får vi se det i Palestina.
Det finns många sätt att lösa konflikter. Dialog är ett. Möjligheterna till dialog kan ibland te sig uttömda, men de som företräder sans och besinning får aldrig ge upp ty de är guds barn.
De företrädeder BonDeismen eller bondismen.
Bondism är en humanism, inte hycklande som religionen ofta varit, inte from som kvietismen, inte mesig som kväkarna utan en realistisk humanism som först i allra sista hand gör bruk av sin ´rätt att döda´. Måtte världen få mer av do-godders, bondister. Sen kan Bonds skapare får Nobels fredspris. Postumt.
Claes Croner
*Artikelförfattaren är nationalekonom och skribent. Medlem i Amnesty och PeaceQuest..
------------------
claes c