Jag kom att tänka på detta i samband med den här andra debatten om rösträtt.
Nämligen om det inte vore rätt med en lagstiftad månadspeng för ungdomar?
Som barnbidrag, fast direkt till de som bidraget är ämnat för.
(Nej, jag menar inte att staten ska ösa tusenlappar över alla 9-åringar.)
Men när man har fyllt 14-15 sisådär så undrar jag om det inte vore ganska vettigt att en del av barnbidraget går direkt till ungdomarna. Och studiebidraget går också till förmyndarna, så vitt jag har förstått det?
*Tycker att man som 16-åring bör kunna ansvara för sin egen ekonomi, åtminstonde till en liten del*
Det är upp till föräldrarna att ge det dom vill av barnbidraget redan nu till barnet, dvs det finns redan.
Fler bidrag är inte bra.
------------------
"Develop for it? I'll piss on it."
Microsoft CEO Bill Gates, about developing
applications for Steve Jobs' NeXT Computers -
which led to the demise of NeXT in 1993.
Det är ju just det som är problemet, att det är upp till föräldrarna. *känner att jag inte får någon med mig* ?
Är det ingen som vill kämpa för sin frihet längre, eller blir alla här antingen överösta med lastbilslaster med pengar av sina föräldrar, eller är vuxna? :l
Hjälp bughawk!?
Vad har hänt. Ser du barnbidraget som en rättighet?
Istället för att diskutera huruvida vi ska skapa lagstiftningar kring vem pengarna ska gå till tycker jag att vi ska börja diskutera "kärnan".
Barnbidraget infördes under Palmes tid som statsminister - rätta mig gärna någon om jag har fel - för att stimulera "folkökningen".
Idag ses det som någon rättighet. Självklart ska man få barnbidrag! Vadå självklart?
Låt mig göra en jämförelse. Tänk er att nuvarande regering (eller förra om någon vill det... ;)) instiftar ett bilbidrag. "Det är viktigt att Sveriges barnfamiljer åker säkert". Därför får varje familj med barn i Sverige en ny Volvo V70.
Låt säga att detta fortgår under c:a 20 år - varje år får barnfamiljerna en ny Volvo herrgårdsvagn.
En dag upptäcker landets styrande att ojdå, det här har vi inte råd med och drar in denna förmån. Vad händer? Ramaskri? Troligen.
Fundera nu på vari ligger egentligen skillnaden mellan denna "absurda" tanke med Volvo V70 och barnbidraget... och bostadsbidraget... och kulturbidraget... och... etc.
Hjälp bughawk!?
Vad har hänt. Ser du barnbidraget som en rättighet?
Njah. Det har jag inte sagt, och jag tror inte heller att jag gör det. Men jag anser att det är något positivt.
Idag ses det som någon rättighet. Självklart ska man få barnbidrag!
Vadå självklart?
Jag påstår inte att det är självklart.
Angående din liknelse med bilarna så blir jag förstås först smått upprörd som den trädkramare jag är.. ;)
Men rent konkret så vill jag mena att den liknelsen haltar, en bil är ingen varelse som behöver omvårdnad. Bilen dör inte om man ställer den i garaget och inte använder den. Men vad händer med ett barn som inte får mat, kläder och andra livsnödvänligheter?
Alltså, för att undvika eventuella stickspår i debatten: det jag vill komma fram till är att det klassamhälle som mer eller mindre existerar (att förneka dess existens är löjligt, även om det inte nödvänligtvis är lika utbrett som vissa kommunister påstår) går i arv. Och barnbidraget som sådant kan motverka detta, till en viss pytteliten del. :)
Men nu var det inte det saken gälde, utan huruvida det redan existerande barnbidraget istället skulle göras tillgängligt för ungdomen själv.
Varför är det så hiskligt fel?
*ser att mitt ovanstående inlägg kan te sig lite konstigt ut beroende på att jag använder olika definitioner av ordet "rättighet" i olika ställen i texten.* Ni får ha överseende med det. :)
Barnbidraget infördes under Palmes tid som statsminister - rätta mig gärna någon om jag har fel - för att stimulera "folkökningen".
Dags för dig att natta nu?
Barnbidraget infördes 1948, då var knappast Palme statsminister.
------------------
"Develop for it? I'll piss on it."
Microsoft CEO Bill Gates, about developing
applications for Steve Jobs' NeXT Computers -
which led to the demise of NeXT in 1993.
Skälet till att jag "högg" dig direkt är att det jag utläste av ditt första inlägg är följande.
De senaste 20-30 årens bidragshysteri har nu gått så långt att många ser bidrag som en självklarhet. Man diskuterar inte längre hur ska jag klara mig själv utan bidrag!? Att studera utan bidrag tror man är en omöjlighet!? När ska man inse att det finns alternativ!?
I den socialdemokratiska ideologin står ordagrant "knyt folket till partiet". (Notera ideologin inte socialdemokratiska partiets någonting)
Som jag kan se är det precis vad man har lyckats med i Sverige. Först tar man folkets pengar i form av skatter (jag betalar c:a 67% i skatt!?) och därefter delar man ut de i form av bidrag. För vem biter den hand som föder en?
Så, visst blev det lite "off-topic", men jag vill påstå att det har med huvudfrågan att göra. Men! Varför ska staten dela ut pengar!? Varför kan inte föräldrarna göra det lika gärna -om nu staten kan se till att folk har råd att göra det.
absolut inte. det är tvärtemot ens skyldighet att göra sitt bästa för att undvika att behöva ta emot bidrag.
- - -
nej, bughawk, inte heller här kan jag hålla med dig. jag skall dock säga att jag nog inte tycker du har helt fel, men sen är det som så, att så länge du blir försörjd av dina föräldrar, har en bostad, kläder på kroppen och mat i magen så är det helt upp till den som förser dig med detta att också förse dig med den mängd pengar som dels kan avvaras och dels kan anses lämpligt.
ju äldre man blir, under tiden du försörjs och bor hemma, desto mer kostar du dina föräldrar. alltså borde du egentligen får mindre och mindre pengar ju äldre du blir.
om du som 16-åring bör kunna ansvara för din ekonomi, så får du väl se till att skaffa dig en ekonomi. du får väl jobba lite! samla burkar, dela reklam eller släng in några timmar på vivo. jag vet att det går, bara man anstränger sig lite. men luta dig inte tillbaka och anse att det är samhällets skyldighet att förse dig med pengar, för det är det inte.
- - -
jag vet inte hur mycket barnbidraget / studiebidraget ligger på idag, men när jag gick i gymnasiet låg det på 640:- / mån, och det var min enda inkomst. det var lite lite. så jag menar alltså inte att det är för mycket pengar för en ungdom, snarare att säga att man får inte allt gratis.
jag är inte heller så gammal att jag inte minns hur det var.
precis som rikard sa, bidrag är ingen rättighet. barnbidrag och studiebidrag bör liksom bostadsbidrag och socialbidrag behovsprövas, det finns hål att stoppa pengarna i, jag lovar.
*suckar* ;)
Nu har ni lyckats göra detta till en traditionell höger vs. vänster-debatt.. Det var faktiskt inte vad jag var intresserad av... Men visst, jag kan komma med argument där också.. :)
Några snabba puckar, innan jag kopplar ner för dagen;
@nders, fick du studiebidraget i handen eller var det dina föräldrars goda vilja?
I övrigt,
om vi återanknyter till mitt första inlägg, som INTE syftade till att diskutera samhällsekonomi, utan däremot vem som ska få ansvara för barnbidraget. Jag hävdar fortfarande att så längde det finns ett barnbidrag så bör alla över 15 få dessa pengar i handen.
@nders, jovisst. Jag har delat ut reklam, och jag kan extraknäcka på skolan genom att reparera datorer för 50kr/h. Men jag anser att det är extremt orättvist att jag ska behöva ta slaskjobb eftersom jag saknar rika föräldrar och/eller bra kontakter. (I.o.f.s. så är det ingen som har hindrat mig att söka jobb, men hur många vill anställa en 16-åring hackerwannabe med högst variarande kunskaper?)
Dessutom, alla de stackare som inte är datahackers då, hur ska de klara sig?
I högstadiet fick jag klara mig på ett par hundra (tror det var 400) i månadspeng, plus att morsan pröjsade busskortet.
Sen kom jag upp i nån ålder när morsan kunde låta sätta in bidraget på mitt konto direkt och då fick jag 750:- i månaden helt plötsligt! Snacka om att man vart rik! :)
Sen upptäckte jag att man kunde jobba extra lite här och var och lyckades dra in ett par hundra extra varje månad. Trista timmar men sköna stålar!
------------------ To be or not to be - that's not a question!
Men jag anser att det är extremt orättvist att jag ska behöva ta slaskjobb eftersom jag saknar rika föräldrar och/eller bra kontakter.
Livet är hårt grabben, bit ihop och smaka blod :e
------------------
"Develop for it? I'll piss on it."
Microsoft CEO Bill Gates, about developing
applications for Steve Jobs' NeXT Computers -
which led to the demise of NeXT in 1993.
Bughawk har bivit en sån där knäpp vänsternisse. Ni får ha överseende med det. ;)
Fast jag håller ändå med om att ungdomar får alldeles för lite ansvar idag. Jag tycker inte att man ska sänka rösträttsåldern eller myndighetsåldern men mer ansvar bör ändå ges till de som är under 18. T.ex. bör de kunna få ta hand om egna pengar och få en del av barn/stuidebidraget.
Bidrag är ingen rättighet men är man ung kan man inte få något arbete och då bör man få bidrag, så att man kan studera och i slutändan få ett arbete som man kan betla tillbaka bidraget med. Jag tycker inte att det är rätt att det bidraget ska gå till föräldrarna.
Om man inte får ansvara för sin ekonomi när man är under 18, hur ska man då kunna ansvara för sin ekomnomi när man är myndig?
Föräldrarna bör hantera tilldelningen av pengar till ungdomarna.
Om pengarna är snåla typer då? :l
[r]Vilken rejäl groda, hahaha. Men jag låter den stå kvar. :e
Vad jag menade var förstås om föräldrarna är snåla.. [/r]
Eller om de kanske inte har några pengar att avvara till sina barn..? "Oj, ledsen, men du får skylla dig själv som inte skaffade dig lite rikare föräldrar..." *sarkastisk* :)
I övrigt så sa Swey en del vettiga saker i sitt ovanstående inlägg, trots att han är en sådan där högernisse. ;)
Ju mer jag tänker på det ju mer tycker jag att det är helt rätt att föräldrarna får pengarna - om det ska komma något bidrag överhuvud taget.
Som omyndig så är föräldrarna ansvariga för barnen/ungdomarna. Som förälder ansvarar man även för att mat, husrum, telefon, el, hygienartiklar, bil med mycket mera finns tillgängligt.
När jag var 16 tyckte jag precis som du har skrivit hitintills bughawk, men jag har hunnit ändra min åsikt.
Det är klart det finns jobb. För 10 år sedan ansågs Sverige befinna sig i en lågkonjunktur, trots det jobbade jag - som 16-åring.
Nej, jag fick inte jobbet genom mina föräldrar, jag jagade rätt på det själv. Och, ja, mina föräldrar fick vara med och godkänna att jag fick jobba.
Det är klart om man inte jagar jobb så lär det inte heller bli något, men precis som det nämndes ovan så finns det massvis med saker man kan göra. Samla burkar, dela ut tidnigar och/eller reklam, klippa gräs åt grannarna/fastighetsvärden med mycket mera. Var lite kreativa så ska ni se att möjligheterna finns; arbeten kommer inte med sverigepaket. ;)
Om föräldrarna är snåla då?
(Jag tog mig friheten att pilla på citatet... ;))
Då skaffar man sig alltså ett jobb själv. Alternativ två så kommer man att lära sig något man har extremt stor nytta av i livet - förhandlingsteknik.
Så, inget ont som inte har något gott med sig.
De som inte - p.g.a. bristfällig kunskap eller något annat - inte lyckas fixa ett hyffsat jobb kommer i kläm. Med det resonemanget kommer de svaga i kläm.
Du säger att det är bra att föräldrarna tar ansvar för ungdomarnas ekonomi... Men är det inte bra om ungdomarna får öva sig lite på att hushålla med en egen ekonomi? (Även om man inte jobbar själv.)