Detta mysterium. Som först var värsta debatten (i media alltså) men nu hör man nästan inte ett ljud om det längre. Vad hände med debatten?
Ja, den försvann, så jag tänkte återuppta den här.
En tjej i min klass för länge sen (för övrigt kristen om det nu är av betydelse vilket jag inte tror iofs...)
kunde absolut inte tänka sig att donera. Jag undrade varför och om hon då också var emot att ta emot organ. Då svarar hon (pucko) att hon kunde tänka sig att ta emot men inte att ge!!!
Jag blir så jä-la förbannad!! Om man kan tänka sig att ta emot ska man väl också vara villig att ge!!!
Däremot accepterar och respekterar jag de människor som säger att de varken vill ge eller ta emot, för det är konsekvent. Det är för mig helt ologiskt att säga sig att inte vilja ge men skulle inte tveka att ta emot om man behövde det.
Själv skulle jag med glädje skänka något av mina organ till förmån för någon annan. Tänk att få vara med och rädda livet på en annan människa!
Man vet inte, plötsligt kanske man själv behöver ett organ.
Och om det nu är så att vissa inte kan tänka sig att ge pga att de tror på liv efter döden; det gör jag också, men vad jag däremot inte tror är att man kommer att ha samma kropp i nästa liv som i det här....
Jag skrev nej på kortet man fick fylla i. Jag behövde mer tid att tänka på vad det innebar. Nu är jag mindre tveksam till att donera. Är jag död för världen (dvs konstaterat hjärndöd) så är det väl en underbar gåva att kunna ge sitt hjärta eller andra organ till någon behövande.
Klart de ska få mina organ när jag dör! Vad ska jag med dem till? När jag blir 18 kommer jag börja springa och ge blod också. Eftersom det finns ett behov av blod och jag har kapacitet att överproducera kan väl nån få nytta av det?
Hur länge sen, är man liten fattar man inte så mycket här i världen... Eller så var det väl bara olustigt att låta nån skära upp en när man dött.
Jag donerar gärna men mina ögon lär de knappast ha nån nytta av ivf.
Jag har ett sånt där kort i plånboken som jag har kryssat för Ja, men endast för transplantation. (eller något liknande)
Jag är inte så sugen på att bli övningsobjekt för läkarstuderande eller föremål för forskning. Det skulle kännas lite ovärdigt. Inte för att det spelar någon roll för mig, för jag är ju död, men jag tänker mig att t.ex min mamma skulle tillåta att hennes kropp fick användas till annat än donationer så att de kan karva och greja med henne. Det skulle jag tycka var jobbigt.
Men jag ger gärna mina organ till någon om det kan rädda dennes liv.
Jag har nyligen registrerat mig som organdonator och/eller forskningobjekt.
En kristen borde inte ha några problem med att donera sina organ, eftersom det är själen som lever vidare och inte njurarna.
Det enda rationella skäl man kan ange som argument mot att kryssa i JA är att i en alltmer profitinriktad sjukvård kanske man inte kan vara säker på att de väntar till du är helt död.
Varför inte göra två flugor på smällen; dvs både få plats för en ny vårdtagare OCH få en massa schyssta organ!
Annelie: nålen är inte så stor!
Jag ger blodplasma två ggr i månaden.
För varje gång får jag 80:- som jag skänker till Barncancerfonden. Detta gör att jag med gott samvete kan gå förbi bösskramlare på stan utan att det kostar mig ett öre. Det samvetet är för mig guld värt.
Om man kan tänka sig att ta emot ska man väl också vara villig att ge!!! 
