Noop! Men vi är kanske olika känsliga på olika ämnen? Men du vet väl hur det är: Som kille ska man kunna prata om känslor (så länge det är passande känslor) men ska alltid kunna kavla upp skjortärmarna och "ta i", man ska sköta tvätten och disken, aldrig gå ut med polarna men självklart låta henne göra sina svängar, på jobbet ska man vara lagom, inte för duktig (då är man mansgris) och inte för dålig (då är man en besvikelse). Om man blir sårad så är man larvig, fast de kan gråta i timmar över en manlig chefs "konstiga" blick.
Satt och kikade på Oprah idag på eftermiddagen, där pratade det just om pojkars känslor. Mycket intressant tycker jag då många pojkar får höra "pojkar gråter inte" och sen får de bita hop. Den doktor som var där menade på att om pojkar var tvungen att hålla inne med sina känslor byggs de på till ren ilska istället för var det egentligen är; sorg, ensamhet osv.
Det har ju blivit itutat oss alla att killar inte får vara ledsna, utan ska bita ihop och inte visa att de är sårade. De får framförallt inte gråta, för då blir de ansedda som klena, bögar och gud vet allt.
Om man kunde bryta detta redan tidigt, för både barn och vuxna, kanske vi skulle kunna tala mer om känslor än vad vi gör idag. Då kanske också mobbing skulle minska då ju de flesta som blir mobbade just är känsliga och ger mer utlopp för sina känslor än andra barn. Gråter man i skolan så blir man retad efteråt, det är ett faktum. Jag själv blev retad i skolan för diverse känsloutbrott jag hade.
Att acceptera mobbing eller trakasserier är helt vansinnigt, oavsett kön. INGEN ska behöva bli retad och ingen ska behöva tåla mer beroende på kön.
Det var lite om hur mina tankar går...
------------------
/Petra
Veni, Vedi, Visa – Jag kom, jag såg, jag handlade
Stående ovationer till dig petra!!! Man skulle kanske lämna över en readme.txt redan på bb om detta, för det var suveränt skrivet och jag håller med dig till 1000000%
*trillar in igen*
Hey Swey!
flåt... Läste din tråd, mycket bra!
Detta är ett viktigt änme och ju mer som har förståelse för det som diskuteras desto bättre blir det samhälle vi lever i.
Tyvärr verkar det bara finnas vettiga personer här, de som skulle behöva förstå och ta till sig finns väl inte ens i WF.
>>>nanne
Bra sagt, men jag vill tillägga att även flickor behöver lära sig att grabbar har känslor och att de behöver visa det --> Att man inte är en fjolla för att man har känslor.
Tyvärr verkar det bara finnas vettiga personer här, de som skulle behöva förstå och ta till sig finns väl inte ens i WF.
Så rätt så rätt, det är mobbarna som aldrig fattar nåt därför att de inte verkar kunna ta till sig kritik. Men ändå borde de ju förstå, för varför mobbar man egentligen?
Mobbar man för att man är säker på sig själv och mår bra? Nä, knappast.
Så om man kunde tillåta alla att vara öppna om sina känslor, gråta eller bara tala om att man är ledsen, besviken, rädd eller vad det kan vara... kanske också mobbarna skulle må bättre och då har de ju ingen anledning att mobba... eller?
------------------
/Petra
Veni, Vedi, Visa – Jag kom, jag såg, jag handlade
Jag blev mobbad i skolan lågstadiet det slutade med att jag faktiskt fick ta till med hårdhanskarna jag slog ner killen som var färst "mobbarnas ledare" efter den dagen så sluta allt.
#2
Jag flyttade precis innan böjran av 9 i högstadiet till en ny skola och klass kom in där hur bra som helst de hade en kille i klassen som blev mobbad. De andra försökte få mig som ny att slå ner honom för att typ komma med i "rätt gäng" (som de inte sa men visade) vi bestämde en tid bakom skolan för ett slagsmål... detta minns jag som om det vore igår...
Vi var där alla var där hela skolan staden (känndes det som) killen som blev mobbad grät jag vågade inte göra något annat jag kom ihåg att jag sparkade honom på benet han började gråta.... (har aldrig i hela mitt liv kännt mig så himla dum i huvudet)
allt sluta en lärare kom....
Två månader senare första sommarlovet....
Hade inget att göra när min mor kommer in till mitt rum och säger " du ska du inte träffa någon kompis då?" Vad hade man för kompisar mesar mobbare nä fy tusan... Jag berättade för mamma om detta (dock inte slagsmålet bakom skolan) hon kom med förlaget att jag skulle ringa (låt oss säga) olle.
Efter många om och men så ringde jag olle, han satt hemma gjorde inget var ju grymt mobbad mer än vad jag någonsin har varit... jag åkte över vi snackade osv osv
idag 10 år senare så har jag "olle" att tacka för hemskt mycket en lyckad skolgång med hjälp med läxor hjälp med allt han e en super kompis snälla föräldrar, tack för att han fick mig bort från de andra mesarna. (slapp spriten) ja allt...
Som ni säkert förstår så är detta inget som jag hittar på... när jag skiver detta som sagt var 10-15 år senare så sitter fortfarande klumpen kvar i halsen. Fy tusan man känner fortfarande hur sunkig och dum man känner sig att överhvud taget göra så mot en människa och jag som själv har blivit utsatt för detsamma....
Måste ringa " olle" o se hur han har det nu...bor numera på annan ort i sverige.
------------------ [McD - Burgers for the people!]
McD
Jag blev rörd av din berättelse... fy bubblan vicken bra kille du är, önskar nästan att jag oxå gjort något sånt. Du kan vara stolt över dig själv. Jag blev mobbad i ettan och det mår jag dåligt över än idag...28 år senare.
Vet precis hur det känns - var mobbad i tre år. Men en sak måste jag idag instämma i och det är:
"Det som inte dödar, det stärker en."
He, he. Försök mobba mig eller någon i min omgivning idag... :e
Det skedde på min förra arbetsplats - en kollega mobbades - tills dess jag samlade hela gänget och förklarade för dem att om det skulle fortsätta hade jag för avsikt att anmäla "mobbarna" och händelserna till arbetsskyddsstyrelsen - plötsligt tog allt slut... :e
