Jag behöver väl inte bli behandlad som en efterbliven bara för att jag har en dingelidong och har gjort något som samhället anser som "kvinnogöra"? Det är ju det jag försöker motverka!
Det är verkligen inte klokt att du blir det, eller att jag, som inte längre ser som min främsta uppgift att stå vid spisen och föda barn, blir det.
samhället är ju alla vi.
Om vi förändrar oss själva så förändras samhället. Om vi slutar att göra det som förväntas...så finns det folk som suckar, hånar och gnäller, men det är ju deras liv.. vill de ägna sig åt tockna småaktigheter får man väl i allsin dar bjuda på det.
Jag har använt mig av mänskliga rättigheter att slippa tvingas till någonting som inte är JAG..
Dessa rättigheter har alla... Upp till var och en att använda sig av dem.
Kan berätta att jag under 9 hela underbara år tog mig rätten att vara hemma med våra härliga ungar. Oj,oj vad många som hade synpunkter på det...
-Det går ju inte i detta samhället,
-hur har ni råd?
sedan den värsta av dem alla:
-Sätt barnen på dagis så det blir folk av dem...
Kan inte påminna mig en enda som berömde mig för att middagen stod färdig varje dag klockan 17,
att tvätten var tvättad, att ungarna var glada, att uppfarten var skottad på vintrarna eller att jag kånkade kring med två barn på min cykel och en bredvid med stödhjulsdito till barntimmar, affärer, fotbollsträningar och gymnastikgrupper, bakade och stod i.
Minns inte heller att jag förväntade mig beröm. (mina skyldigheter)
Så tog jag mig rätten att plugga.
Nya synpunkter..
-Det går inte att lära sig något nytt vid DIN ålder.
-Hur gör du med barnen för att klara det?
-Hur kan du kräva att din man ska ta hand om barnen så mycket?
-borde du inte tänkt på det tidigare?
Å nu jobbar jag mycket för att jag vill..
Synpunkterna.. *suck*
Jag vill inte bli kvoterad in på en arbetsplats p.g.a att jag är kvinna, men om det är ENDA sättet att visa att jag visst kan lika bra som män så varför inte?
Jag tror att de flesta här inser att vi inte är män och kvinnor utan människor med egna viljor och önskemål om hur vi vill ha det i livet.
Respekt!
Jag respekterar att alla inte tycker som jag... men om jag inte skulle bli respekterad p.g.a att jag är kvinna och har åsikter som ev. kan föra mänskligheten framåt .....istället för att bara stampa omkring och försöka hålla fast vid en kvinnosyn som förnedrar, låser och tvingar in i roller som vi skall ha av gammal vana....
- Då blir jag heligt förbannad!
Sitter ofta och pratar och lyssnar till ungdomarna som kommer till vårt hus.
- tonårskillar har i många (absolut inte alla) fall en kvinnosyn som lever kvar på stenåldern
och får mig nästan att tro att det finns en rå gen av kvinnoförakt inbyggd.
-din dumma j***l
-H**a, f***a
-du fattar ju ingenting
-du är så j***a trög
-din häck är så fin
-snygga bröst du har
-F*n vilken J***a snygg kropp
-fruntimmer kan ingen j***el begripa sig på.
-duger att sätta på.
Åtskilliga är de som suttit som en mental Rembrant i väggen och inte riktigt fattat vad som hände
efter mina utbrott.
- F****n va hon blev arg då :q
- det var ju bara ett skämt :q
- Din morsa är ju inte riktigt klok :q
Tror det borde startas en Respektivism istället för alla andra -ismer
Hade blivit enklare då.
/Ingrid
