Jo det finns religioner som accepterar andra. Men det är ingen av de som du räknar upp.
Att skapa utanförskap, kan aldrig få bli acceptabelt i ett modernt, upplyst samhälle.
Jo det finns religioner som accepterar andra. Men det är ingen av de som du räknar upp.
Att skapa utanförskap, kan aldrig få bli acceptabelt i ett modernt, upplyst samhälle.
jag skrev inte att religionerna inte accepterar andra religioner, jag skrev galningar.
Det finns galningar, eller idioter om man så vill inom dessa tre religionerna som inte accepterar andra åsikter än deras egna.
Finns det plats för religionen i ett modernt samhälle egentligen?
Självklart finns det plats. Precis som det finns plats för pingisklubbar eller politiska partier. Problemet är när religionen och dess utövare inte accepterar sekularism utan kräver att deras idéer ska spridas till samhället som helhet.
Visst finns det plats för religioner i ett modernt samhälle. Hade det inte varit religionen man krigar över hade det varit något annat. Så konklusion är att problemet är inte religionen, utan girighet och makt. För att komma tillrätta med det här vore det nog bättre att se över maktbalans, bistå de länder som lever under religiöst förtryck med upplysning om mänskliga rättigher m.m. En galen präst, en galen mulla, en galen munk - ingen av dem är lämpliga att utöva sin profession som religiösa ledare. Det bör respektive lands makthavare bevaka och hålla i schack. En önskan vore en arme av humanism. Om världens folk levde med kärlek till sin nästa före hat mot sin konkurrent skulle det se helt annorlunda ut - det är jag övertygad om.
Visst finns det plats för religioner i ett modernt samhälle. Hade det inte varit religionen man krigar över hade det varit något annat. Så konklusion är att problemet är inte religionen, utan girighet och makt. För att komma tillrätta med det här vore det nog bättre att se över maktbalans, bistå de länder som lever under religiöst förtryck med upplysning om mänskliga rättigher m.m. En galen präst, en galen mulla, en galen munk - ingen av dem är lämpliga att utöva sin profession som religiösa ledare. Det bör respektive lands makthavare bevaka och hålla i schack. En önskan vore en arme av humanism. Om världens folk levde med kärlek till sin nästa före hat mot sin konkurrent skulle det se helt annorlunda ut - det är jag övertygad om.
håller med om att det inte är religionen det är fel på, det är fel på dessa idivider som tolkar religionerna på ett felaktigt sätt.
Det blir ju dock problem när den galna prästen, mullan eller munken är både religiös ledare och makthavare i sitt land, då finns det ingen som kan hålla dom i schack.
Men det är väl samma sak med diktatorer utan någon stark religionstro? Precis som PeW skriver så handlar det inte om religion utan om girighet och makt.
Men det är väl samma sak med diktatorer utan någon stark religionstro? Precis som PeW skriver så handlar det inte om religion utan om girighet och makt.
Men det är ju extra "farligt" om det sker i religionens namn, då skapar det misstro och ökat hat emot den religionen, och det är ju just det problemet vi måste komma åt om religionen ska få plats i samhället.
Men det är ju extra "farligt" om det sker i religionens namn, då skapar det misstro och ökat hat emot den religionen, och det är ju just det problemet vi måste komma åt och religionen ska få plats i samhället.
Ja, ett sätt är väl att bereda plats för folk att utöva sin religion och upplysa om religionen. Självfallet under förutsättning av humanism och mänskliga rättigheter.
Blind tro på låtsaspersoner och sagor har ingen plats i framtidens samhälle. Hur tolerant religionen än är. Behovet av att inbilla sig och intala sig falskheter minskar för varje dag som går.
Ju längre världen kommer när det gäller vetenskap, forskning och demokratibyggande, desto svårare kommer det bli för religiösa personer att fortsätta övertyga sig själva om att de faktiskt tror.
Min förhoppning är att religiösa samfund kommer ersättas av andra, mer vetenskapligt förankrade, föreningar och sammanslutningar.
Tja, i det bildade samhället är det mer plats för den "moderna" tron (oavsett vilken religion) som går mer ut på att man plockar de bitar man känner att man kan tro på och ratar annat man inte ställer upp på. T.o.m kyrkan börjar ju numera få en liberalare syn på homoäktenskap och många muslimer jag känner går den vägen med, med ett liberalare och mänskligare synsätt. Men än finns det många vägar kvar att vandra.
Folk som försvarar religion brukar peka på galningar/extremister och påstå att dessa personer är ett problem, inte religionen i sig. Jag hävdar dock att det är fel. Religion och religiösa galningar lever i en slags symbios. Ju mer religiöst inriktat ett samhälle är desto större är risken att "vanliga människor" inte kan se galningarna för vad de är utan tilldelar dem auktoritet. I ett sekulärt samhålle är istället risken större att dessa mönniskor bara ses som galna/förvirrade och inte tillåts styra.
Problemet med religion är att det dikterar regler och riktlinjer för hur folk ska leva sina liv, utan bättre motivering än att det står i Den Heliga Skriften. (Som enligt ett cirkelresonemang skulle vara skrivet av/med hjälp av en Gud) Utifrån detta resonemang försöker de flesta religioner påverka de samhällen där de har förankring och få samhället ifråga att att anpasa sig efter de regler och riktlinjer som religionen erbjuder. Detta är inget konstigt då de flesta religioner föreskriver att dess regler ska gälla i samhället.
Att låta politik styras efter religiösa riktlinjer och hindra individers rättigheter anser jag strider mot liberalismens grundtanke. Människor bör i stor utsträckning få göra sina egna val så länge de inte skadar andra.
Vad gäller frågan om behovet av religion så verkar det vara så att människan har ett behov av svar på livets större frågor. Där har religionen onekligen en fördel då den kan hänvisa till koncept och värden som ligger bortom den värld vi kan se och uppleva me våra sinnen. Jag anser att det är bedrägeri, men vissa verkar bli lockade av det.
Blind tro på låtsaspersoner och sagor har ingen plats i framtidens samhälle. Hur tolerant religionen än är. Behovet av att inbilla sig och intala sig falskheter minskar för varje dag som går.
Ju längre världen kommer när det gäller vetenskap, forskning och demokratibyggande, desto svårare kommer det bli för religiösa personer att fortsätta övertyga sig själva om att de faktiskt tror.
Min förhoppning är att religiösa samfund kommer ersättas av andra, mer vetenskapligt förankrade, föreningar och sammanslutningar.
Det intressanta här tycker jag är att man ofta utmålar "religiösa" personer som, trångsynta, bokstavstroende fundamentalister som bara ser allt i svart och vitt, men hur står det egentligen till på den andra sidan? Vad menar du egentligen med "blind tro på låtsaspersoner och sagor"? Vilka är låtsaspersonerna och sagorna?
Och att behovet av religionen (som jag antar att du menar med "att inbilla sig och intala sig falskheter") skulle minska för varje dag som går, där talar du väl ändå i nattmössan? T.ex. magasinet Axess skriver ju i sitt senaste nummer om "Religionens återkomst":
...en längtan efter allvar och efter ingångar till de stora frågorna har gjort att religionerna fått förnyad aktualitet.
Det intressanta här tycker jag är att man ofta utmålar "religiösa" personer som, trångsynta, bokstavstroende fundamentalister som bara ser allt i svart och vitt, men hur står det egentligen till på den andra sidan? Vad menar du egentligen med "blind tro på låtsaspersoner och sagor"? Vilka är låtsaspersonerna och sagorna?
Jag lever i en värld som bygger på vetenskap och verifierbara observationer och kartläggning av fakta. Således blir min oundvikliga slutsats att samtliga religioners heliga skrifter och religiösa personer är precis lika förankrade i verkligheten som tomten, påskkaninen och tandfén. Hur skulle du själv bedöma en person som tror på tomten, påskkaninen och tandfén?
SimOnline skrev:
Och att behovet av religionen (som jag antar att du menar med "att inbilla sig och intala sig falskheter") skulle minska för varje dag som går, där talar du väl ändå i nattmössan? T.ex. magasinet Axess skriver ju i sitt senaste nummer om "Religionens återkomst":
Jag tycker statistiken som visar stadigt nedåtgående kurvor i medlemsantal, dop och giftemål för kyrkliga samfund talar ett tydligare språk än tre filosofer i en smal tidsskrift.
Världsreligionerna är på väg ut, det är jag helt övertygad om.
Jag lever i en värld som bygger på vetenskap och verifierbara observationer och kartläggning av fakta. Således blir min oundvikliga slutsats att samtliga religioners heliga skrifter och religiösa personer är precis lika förankrade i verkligheten som tomten, påskkaninen och tandfén. Hur skulle du själv bedöma en person som tror på tomten, påskkaninen och tandfén?
Den där jämförelsen är inte riktigt den bästa eftersom tomten och påskharen är uttalat påhittade. Sen när blev exempelvis Jesus en påhittad person? Och på vilket vis är t.ex. bibeln inte förankrad i verkligheten?
HiDensity skrev:
Jag tycker statistiken som visar stadigt nedåtgående kurvor i medlemsantal, dop och giftemål för kyrkliga samfund talar ett tydligare språk än tre filosofer i en smal tidsskrift.
Världsreligionerna är på väg ut, det är jag helt övertygad om.
Det är stor skillnad på att religionen håller på att försvinna och på att den håller på att omformas. Det sistnämna kan jag mycket väl hålla med om.
Jag tycker statistiken som visar stadigt nedåtgående kurvor i medlemsantal, dop och giftemål för kyrkliga samfund talar ett tydligare språk än tre filosofer i en smal tidsskrift.
Världsreligionerna är på väg ut, det är jag helt övertygad om.
Det är däremot inte jag. Historien har alltid visat att religionen alltid lyckas ta sig tillbaka. Jag gillar det inte, men jag tror det är vad som är på väg att hända. (Dock kanske inte här i lilla Sverige i lika stor grad)
Anledningen? I tider av kris och orolighet tenderar religion och konservatism att frodas. I detta fall är det 11 september-attackerna som är grund till det hela. Det är svårt för oss svenskar att förstå hur amerikanerna känner, men det är först nu som USA någorlunda har lyckats vakna upp från chocken.
Vad attackerna ledde till i USA var ett existentiellt sökande bland många pga den osäkerhet som attackerna innebar. I en tid av irrationalitet kunde religionen erbjuda en förenklad världsbild som tedde sig rationell. Detta tror jag är en anledning varför USA har gått från att vara en (relativt idag) sekularisad nation mot att bli en långt mer religiös nation. (Dock självklart med anmärkningen att USA alltid har varit en religiös nation och att inte alla amerikaner har rättat sig i ledet)
Denna ökade religiositet har lett till en mer konservativ politik i allmänhet. Den kristna religiositet har även spritt sig till andra delar av västvärlden, och även Afrika där USA har ökat sitt bistånd rejält, och med det sin missionsverksamhet.
Parallellt så har USA's krigsföring mot arabvärlden spridit en orolighet om ringar på vattnet, och även där segrar religion och konservatism i allt större grad, och folk sväljer mer lättvindigt vad mullor och andra ledare har att säga.
Man kan diskutera i all oändlighet varför 11 september-attackerna skedde, och nysta i olika trådar. Men det är inte min poäng. Min poäng är att 11 september-attackerna är den enskilt största händelsen som har hjälp olika religioner att få grogrund i samhället. Att en stor del av världen är inne i en religiös fas för tillfället beror alltså snarare på den orolighet som råder än att religion i sig är ett bättre alternativ än sekularisering.
Och med andra ord drar jag slutsatsen att religionen är här för att stanna ett bra tag till. Även om jag inte gillar det. Dock håller jag med om att raionellt tänkande människor borde ha mindre och mindre anledning att söka svar i religion ju längre fram vetenskapen når.
279 ms totalt · 4 externa anrop · v20260731065814-full.86ec41c2