I dag kan man läsa om Ann Jonsson som blivit polisanmäld av Försäkringskassan när hon utövade en bit ärlighet när hon upptäckte sitt misstag: Aftonbladet.se ST.nu
Vad anser Ni om detta?
Själv anser jag att man ska följa lagar och regler, till en viss gräns...
Ingen regel utan undantag - typ.
Visst hade det varit enkelt (och rätt?) av Försäkrningskassan att "råka missa" anmälningsförfarandet i just detta fall?
Eller? :OO
Som pragmatiker så tycker jag att man måste se mellan fingrarna ibland. Det här är ett sådant fall.
Definitivt!
Detta är ett av många fall där man inser att ärlighet är förödande när man har med byråkrati att göra. Det är mycket bättre att dölja sina misstag.
Vi har en massa regler för hur allmänna medel ska hanteras. Av ganska självklara skäl. Det är ju våra pengar, och inga myndigheter eller enskilda tjänstemän ska (egentligen) kunna besluta om stålarna på egen hand och efter eget huvud.
Så händer något som inte finns reglerat, eller som faller under regler som kanske bör ses över. Jag är övertygad om att 99,99% av alla tjänstemän, inklusive den som handlade detta, skulle vilja sopa det under mattan. Dels av mänskliga skäl, men också av praktiska eftersom det blir mindre jobb.
Men skulle han/hon göra det, så är det stor risk att felet kommer att uppdagas ändå, eftersom uppgifterna ju finns lagrade. Då riskerar dels tjänstemannen att råka illa ut, och dels kan hela myndigheten få kritik från bl.a. Riksrevisionen. Då blir det hundra gånger mer strul, både för tjänstemannen ifråga och myndigheten i stort, och kostnaden för att handlägga skiten kommer följaktligen att bli så många gånger dyrare - för oss.
Därför är tjänstemannen tvingad att anmäla. Och eftersom kvällspressen måste sälja en miljon lösnummer varje dag för att inte gå i konkurs, så ser dom en smaskig historia som folk kommer att sucka och oja sig över. Finessen är bara att inte berätta hela sanningen (typ det jag skrivit ovan), utan att bara en liten del, eftersom läsarna sällan orkar fundera litengrann själva.
Jag kan självklart ha fel. Men jag tror det förhåller sig ungefär på det viset. Och om man ser på det med lite distans, så är det väl alldeles i sin ordning, om än en aning olyckligt.
DanneV>> Jo, förvisso. Men jag skulle vilja se lite mer...hmmm...kurage från FK-tjänstemannen! Alltså, att han skiter i denna anmälan och kallt räknar med att ta smällen som ev. kan komma. Vad kan hända? Jo, han kanske får en lite påpekning av sin chef och sen händer inget mer...
Eller så funkar det inte så hos FK utan han blir stämd på allt han äger och har, jag vet inte. Men byråkrati är negativt när reglerna följs till punkt och pricka utan att man lägger in lite mänskliga parametrar.
DanneV>> Jo, förvisso. Men jag skulle vilja se lite mer...hmmm...kurage från FK-tjänstemannen! Alltså, att han skiter i denna anmälan och kallt räknar med att ta smällen som ev. kan komma. Vad kan hända? Jo, han kanske får en lite påpekning av sin chef och sen händer inget mer...
Eller så funkar det inte så hos FK utan han blir stämd på allt han äger och har, jag vet inte. Men byråkrati är negativt när reglerna följs till punkt och pricka utan att man lägger in lite mänskliga parametrar.
Detta är problemet, att "vi" både vill äta kakan och ha den kvar.
Vi fattar inte att vi inte kan göra bådadera.
Vi måste ju ha regler för hur statsförvaltningen sköts, det är ju ganska klart. Då kan vi ju inte i samma andetag säga att "näää... nu skiter vi i reglerna" så galoscherna plötsligt inte passar.
Förstå mig rätt; Jag är absolut ingen paragrafryttare och har egentligen ingen synpunkt alls om det här som hänt (bara läste rubriken). Men jag vänder mig emot att folk inte begriper att det faktiskt finns en liten nackdel med en rättstat, nämligen att vi måste acceptera att det t.ex. ibland dyker upp lägen som inte är direkt reglerade och som måste genomgå en prövning så att det senare finns prejudikat att falla tillbaka på.
Detta utnyttjas av media. Ena dagen läser man om ett sånt här fall där tidningen raljerar över stelbent byråkrati. Nästa dag skriver dom om nån stackars tjänsteman som faktiskt använd bonnförnuft och genat litegrann, dvs exakt vad man efterfrågar nu. Men då vinklar dom det så att skandaltjänstemannen brutit mot regler och är en jävla typ som inte fattar att det inte är han som ska bedöma saker efter sitt eget huvud, för hur skulle det gå om byråkrater plötsligt sket i spelreglerna osv....
Vi har fått riktlinjer för hur det här ska gå till och har en skyldighet att anmäla misstänkta brott omgående.
Jag har svårt att se hur den enskilde tjänstemannen på FK skulle kunna agerat annorlunda. Men vi får hoppas att hon slipper något straff.
Sedan är ju tidningsrubrikerna helt åt skogen: "Polisanmäld på grund av ärlighet"
Det var inte hennes ärlighet som är grunden för polisanmälan. "Polisanmäld på grund av slarv" hade passat bättre.
Detta är problemet, att "vi" både vill äta kakan och ha den kvar.
Vi fattar inte att vi inte kan göra bådadera.
Vi måste ju ha regler för hur statsförvaltningen sköts, det är ju ganska klart. Då kan vi ju inte i samma andetag säga att "näää... nu skiter vi i reglerna" så galoscherna plötsligt inte passar.
Jodå, jag tror jag förstår hur du tänker! Och håller med i det mesta, men jag menar att den gamla devisen "ingen regel utan undantag" är livsviktig och skulle ha använts i detta fall.
Jag har svårt att se hur den enskilde tjänstemannen på FK skulle kunna agerat annorlunda. Men vi får hoppas att hon slipper något straff.
Jag håller faktiskt med fast med kluvna känslor. Om det hade rört sig om 2-3 månader max hade jag köpt att hon "glömt" bort att avanmäla bidraget. Men efter 5 månader...
En gång i tiden hade jag samma bidrag, barn blev större, flyttade och så vidare. Bidraget förändrades, ibland till det sämre och ibland till min fördel men inte "glömde" jag att anmäla detta. Det är ju bara att titta i plånkan när månaden börjar att närma sig sitt slut för att förstå att nåt är galet om man har en massa pengar över vilket man inte haft innan.
Annars anser jag att FK kunde ha stoppat affären när hon betalat in summan eftersom hon själv tog upp detta. Att dessutom anmäla detta för bedrägeri (en definitionssak) är lite för mycket paragrafrytteri tycker jag.
Vi har fått riktlinjer för hur det här ska gå till och har en skyldighet att anmäla misstänkta brott omgående.
Jag har svårt att se hur den enskilde tjänstemannen på FK skulle kunna agerat annorlunda. Men vi får hoppas att hon slipper något straff.
Sedan är ju tidningsrubrikerna helt åt skogen: "Polisanmäld på grund av ärlighet"
Det var inte hennes ärlighet som är grunden för polisanmälan. "Polisanmäld på grund av slarv" hade passat bättre.
Skyldighet att anmäla misstänkta brott, ja. Men utifrån den Aftonbladet-information jag fått kan jag inte se något skäl till att misstänka brott. Eller, visst, misstänka brott kan man ju nästan alltid, men när personen självmant kontaktar FK för att få saken åtgärdad och återbetald tycker jag att man kan och bör se saken som utagerad. Knappast ett beteende som anstår en brottsling.
Skyldighet att anmäla misstänkta brott, ja. Men utifrån den Aftonbladet-information jag fått kan jag inte se något skäl till att misstänka brott. Eller, visst, misstänka brott kan man ju nästan alltid, men när personen självmant kontaktar FK för att få saken åtgärdad och återbetald tycker jag att man kan och bör se saken som utagerad. Knappast ett beteende som anstår en brottsling.
"Misstänka" är en rent juridisk term som betyder att man i många fall mycket väl "vet", men att detta inte "bekräftats" med en fällande dom. Det har alltså inte så mycket att göra med vardagsspråkets "misstänka".
"Misstänka" är en rent juridisk term som betyder att man i många fall mycket väl "vet", men att detta inte "bekräftats" med en fällande dom. Det har alltså inte så mycket att göra med vardagsspråkets "misstänka".
"Misstänka" är en rent juridisk term som betyder att man i många fall mycket väl "vet", men att detta inte "bekräftats" med en fällande dom. Det har alltså inte så mycket att göra med vardagsspråkets "misstänka".
Nej, men....
Tomas Sterner från Försäkringskassan i Västernorrland skrev:
– Vi har fått riktlinjer för hur det här ska gå till och har en skyldighet att anmäla misstänkta brott omgående.
På vilket sätt kan det sägas vara ett brott när man själv ringer och berättar om ett misstag? Och dessutom självmant ber att få betala tillbaka. Säkert hade hon gått med på dröjsmålsränta eller straffränta eller dylikt utan vidare. Detta är ju barockt! :(
