Idag värderas upplevelser högre än teknik, dessutom har ju tekniken utvecklats så att den blir bättre och billigare att tillverka.
Vet inte om det här ämnet ska vara i "Politik". Nån får väl flytta den om det är fel....
Jag är 53 år. Ibland funderar jag på hur mycket man var tvungen att jobba förr - när jag var grabb - för att kunna skaffa/köpa något, och hur mycket arbete det krävs idag för att skaffa samma grejer. Ibland fattar jag bara inte vad som hänt...
En färg-TV kostade typ 3-4.000 spänn i slutet av 60-talet (om jag inte minns helt åt helsike). Det var mer än en månadslön för en industriarbetare. Han var alltså tvungen att jobba 160 timmar eller nåt för att ha råd att se Perry Mason i taskiga färger. Idag räcker det oom han jobbar högst 40 timmar för att få en mycket, mycket bättre produkt.
Men med andra grejer är det tvärtom. När jag var grabb jobbade bara farsan. Han var iofs ingenjör och tjänade väl lite, lite mer än genomsnittet. Morsan var hemma. Trots det så hade vi råd att hyra en stuga nånstans på västkusten eller Gotland eller Åland under ett par månader varje sommar. Idag är det en utopi, trots att båda föräldrarna i en familj jobbar. Det skulle kosta bortåt 50.000 spänn, mat och annat ej inräknat.
När jag var grabb gick jag på i stort sett varenda hemmamatch som Färjestads BK hade. Visst, det var en gång i veckan och utomhusrink och inte alls lika tjusigt som i dagens Löfbersg Lila arena, men det var inga problem att ha råd. Ofta hakade farsan på också. Ibland köpte vi en korv i en periodpaus också (fast farsan envisades med att köpa skållhet buljong).
Idag kan jag inte ens drömma om att min grabb skulle kunna gå på hockey lika ofta, eller spendera ett par månader varje sommar i hyrd stuga på västkusten. Och vi är två som jobbar i familjen.
Vad har egentligen hänt? Har vi verkligen fått det bättre?
Frågan är öppen. Ska bli intressant att se vad ni har för åsikter (gärna åtminstone LITE genomtänkta, please).....


