Dåligt med åsikter....
Hej på mej! ;)
Här var det lite anslutning, får väl slänga ut ett fläskben och se om någon hugger? Vi fortsätter analysen av varför kapitalismen alltmer ser utt att ha misslyckats och kanske kommit till vägs ände!
Marknaden, tillväxten och jobben – hänger det ihop…?
Under 2000-talets första år blev en utbredd ”sanning” alltmer ställd på sin spets – ger egentligen tillväxten fler jobb? Är det verkligen så att ökad tillväxt automatiskt ger fler arbetstillfällen? Under industrialismen hela epok har detta mer eller mindre setts som en sanning, och periodvis har det också varit så. Så länge det har behövts folk som har behövts för att framställa varor och tjänster.
Samtidigt har dock den industriella utvecklingen i sig själv lett till en ökad grad av effektivisering och automatik. Detta har under 1900-talet betytt att fler och fler jobb har ersatts av maskiner i olika processer och moment. Detta har delvis kunnat ersättas med nya uppgifter och nya arbeten, men arbetslösheten har ändå periodvis varit svår. När den datoriserade utvecklingen kom igång under 1980-talet fortskred denna utveckling mot allt effektivare processer, men jobben som erbjöds blev samtidigt färre och färre. Arbetslösheten började bli ett gissel i både Europa och Nordamerika såväl som i tredje världen! Under en tid kunde skattefinansierade sociala åtgärder hindra en mer omfattande utslagning, men trenden mott mer effektivitet var obönhörlig. Under 1990-talet kom den nyliberala vågen att framkalla den s.k. ”globaliseringen”, som innebar att marknaderna runt om i världen knöts samman med de ledande staternas ekonomier – och behov. Samtidigt fortsatte datoriseringen att effektivisera och det framgick allt tydligare att tillväxten, som hela tiden fortgick, inte längre kom alla i samhällena till godo! Effektiviteten började snarare motverka skapandet av nya jobb! Jobben flyttade även ut till de stater och marknader i tredje världen, men även det forna Öst liksom Kina och Östasien.
Arbetslösheten breder ut sig allt mer!
Samtidigt tenderade tillväxten också att motverka välfärden – krav på skattesänkningar gynnade urvattningen av välfärdssystemen i Europa och Nordamerika. Hela tillväxten gick allt mer till att ersätta dem som arbetade med högre löner, och detta drev på priserna så att tillväxten för välfärden betydde allt mindre. Efter år 2000 har detta blivit alltmer självklart, tillväxten börjar helt enkelt motverka välfärden för allt större grupper i allt fler länder. Trots ökad tillväxt under år 2003-2004 sker ingen ökning av arbetstillfällena, tvärtom leder det till att allt fler arbeten flyttar utomlands, eller så läggs produktion av varor och tjänster ned! Inte minst i det offentliga, som tvingas skära ner då skatterna inte längre räcker att upprätthålla välfärden för den ökande grupp i samhället som hamnar utanför! Detta händer i hela Europa och även i Sverige. Löneökningarna äter helt enkelt upp välfärdsförbättringarna, och i takt med prisökningar kvarstår status quo – med undantag för de som hamnat utanför! Dessa tvingas utstå allt större försämringar! Därmed motverkar tillväxten faktiskt både välfärd och fler arbetstillfällen. Det visar sig nu, år 2004, att arbetslösheten ökar, liksom den sociala utslagningen!
Frågan som infinner sig då är ju den logiska – om inte tillväxten längre skapar arbetstillfällen, och inte heller välfärd utan tvärtom minskar bägge – vad behövs då göras för att vända trenden? Svaret är lika självklart som logiskt – man måste börja fundera på att fördela resultaten av tillväxten rättvist, så att den kommer alla till del! Annars är vi inte längre betjänta av tillväxten! Det behövs således en ny politisk linje för en ökad fördelning!
MVH
bigj
