"Skuldavskrivningarna"

Avsaknaden av inlägg trots de för stunden över 50 läsningarna tar jag som ett tecken på att folk läst, förstått och hållit med. Trevligt att ha kunnat informera en smula.

Du menar i så fall att du, i din tur, håller med alla inlägg jag skriver och du inte kommenterar? Rätt uppfattat?

Rikard skrev:

Du menar i så fall att du, i din tur, håller med alla inlägg jag skriver och du inte kommenterar? Rätt uppfattat?

Nej, men om 50 personer läser ett inlägg och ingen kommenterar det bör åtminstone någon hålla med. Och i andra trådar där det finns fler svar, så kan man låta bli att svara, därför att ens svar helt eller delvis täcks in av de redan skrivna svaren.

Individen skrev:

Avsaknaden av inlägg trots de för stunden över 50 läsningarna tar jag som ett tecken på att folk läst, förstått och hållit med. Trevligt att ha kunnat informera en smula.

Eller att man upptäckt att inlägget länkar till fyra artiklar som man inte orkar sätta sig in i och därför vill man inte argumentera kring något man inte läst på. Det blev helt enkelt lite för hårdsmält för min egen del. :l

(Jag skulle dock tippa på att jag håller med.)

nitro2k01 skrev:

Rikard skrev:

Du menar i så fall att du, i din tur, håller med alla inlägg jag skriver och du inte kommenterar? Rätt uppfattat?

Nej, men om 50 personer läser ett inlägg och ingen kommenterar det bör åtminstone någon hålla med. Och i andra trådar där det finns fler svar, så kan man låta bli att svara, därför att ens svar helt eller delvis täcks in av de redan skrivna svaren.

I det här fallet handlar det nog snarare om att det är en komplex fråga med många detaljer att sätta sig in i. Jag kan öppet erkänna att jag inte har koll på alla faktorer som styr i den här frågan. Jag vet inget om hur pass korrekta John Pilgers uppgifter är.

När det gäller de krav på privatiseringar för att skuldavskrivningarna ska genomföras, anser jag att det finns flera aspekter på det. På kort sikt är det säkert möjligt att privatiseringar drabbar många fattiga negativt. Ser man det mer långsiktigt, tror jag dock att ett utökat privat näringsliv bidrar till en mer livskraftig ekonomi. Något som i längden bidrar till allas välfärd. Men lösningen kanske inte nödvändigtvis måste vara att privatisera alla offentliga verksamheter som finns idag, utan snarare stimulera företagsamhet. Men denna stimulans kanske är en mer långsam ökning av den privata sektorns andel? Kanske för långsam för att godkännas som skäl till skuldavskrivning?

Öhm, jag läste inte ens saken så noga, ville bara kolla om nån skulle börja argumentera.

UlfT skrev:

När det gäller de krav på privatiseringar för att skuldavskrivningarna ska genomföras, anser jag att det finns flera aspekter på det. På kort sikt är det säkert möjligt att privatiseringar drabbar många fattiga negativt. Ser man det mer långsiktigt, tror jag dock att ett utökat privat näringsliv bidrar till en mer livskraftig ekonomi. Något som i längden bidrar till allas välfärd. Men lösningen kanske inte nödvändigtvis måste vara att privatisera alla offentliga verksamheter som finns idag, utan snarare stimulera företagsamhet. Men denna stimulans kanske är en mer långsam ökning av den privata sektorns andel? Kanske för långsam för att godkännas som skäl till skuldavskrivning?

Det kan väl ha endera effekten hit eller dit, svårt att generalisera så där. På lång sikt kanske privatiseringarna bidrar till en stärkt ekonomi (för så mycket värre kan det väl inte bli), och det vore ju på tiden - för merparten av Afrika har handgripligen hållits tillbaka i sin utveckling i bra många hundra år... Hittills har jag dock bara sett sådant som tyder på att de flesta av privatiseringarna är ett sätt för i huvudsak västerländska företag att köpa dyrt väldigt billigt.

Jag läste inlägget för att få en annan persons syn på skuldavskrivningarna. Jag har ingen åsikt i frågan och väljer därför att inte kommentera. Hade det inte varit för Individens andra inlägg hade jag aldrig skrivit något.

I hopp om att återuppliva denna tråd länkar jag nu till en ledare i Aftonbladet: http://www.aftonbladet.se/vss/ledare/story/0,2789,676279,00.html

Hans hopp om att "finansminister Pär Nuder och valutafondens övriga vänner borde lära av det zambiska exemplet", medan människor dör i högar varje dag, är lite klent dock...

Individen skrev:

I hopp om att återuppliva denna tråd länkar jag nu till en ledare i Aftonbladet: http://www.aftonbladet.se/vss/ledare/story/0,2789,676279,00.html

Jag läste en lite mer fullständig artikel om Zambias historia från självständigheten ända fram till deras utförsäljning av koppargruvorna: http://www.theglobalist.com/StoryId.aspx?StoryId=4403

Ja, det där var ju en intressant artikel på...Globalisten... :) Nu får jag läsa på lite om Botswana och Zambia.

Förvånande att de kan kalla Botswana för en succé. Det lilla landet (1,6 miljoner invånare, i jämförelse med Zambias 10,5 miljoner) är oerhört beroende av sina mineralfyndigheter (framförallt diamanter, som utgör 80 procent av exportvärdet) och det rikare grannlandet Sydafrika (där många botswanier arbetar och varifrån merparten av importen kommer). Frågan är vad som händer när/om diamantpriset drastigt sjunker och/eller när/om behovet av billigare botswansk arbetskraft minskar i det lite rikare Sydafrika. Någonting som rimligen borde ske och troligen redan sker i allt större utsträckning med tanke på Botswanas ekonomiska utveckling och befolkningens högre löner. Mycket riktigt har tillväxten i Botswana också mattats av på senare år.

Inkomstklyftorna ökar, 40 procent av de botswanska hushållen lever under fattigdomsgränsen, arbetslösheten ligger på 34 procent och 36,5 procent av befolkningen har HIV. Från mitten av 80-talet och elva år framåt ökade försvarsbudgeten sex gånger från 1,1 till 6,7 procent av BNP. En succé säger nyliberalerna.

Angående Zambia... Var Kaunda socialist när han hade makten? Nja, han sade sig väl snarare vara en blandning av lite av varje. Skulle denna påstådda socialism varit resultatet till Zambias ekonomiska tillkortakommanden? Nej. Dessa berodde på kopparen som landet sedan kolonialtiden var väldigt beroende av, och priserna på denna koppar sjönk och sjönk. Givetvis bidrog bland annat nationaliseringarna av aktiemajoriteten i gruvbolagen och enpartisystemet som förde med sig korruption.

Trots diktaturen och korruptionen i Zambia har i synnerhet västvärlden pumpat in bistånd och beviljat lån. Världsbanken och Internationella valutafonden med tongivande nyliberal karaktär har inte varit utan skuld. Eller jo, rent ekonomiskt har de varit det. Pengar har de öst ut och för deras misslyckanden har såväl afrikaner och västerländska skattebetalare fått betala medan de överstatliga organen själva inte behövt ge i från sig ett öre.

De senaste "skuldavskrivngarna" är ett skrämmande aktuellt exempel på det; hur lån försvunnit i korruptionen och hur detta varit ett hinder för den ekonomiska utvecklingen på den afrikanska kontinenten samtidigt som långivarna får sina lån betalda - dels från räntor, dels som nämnt från så kallade "avskrivningar" när pengar exempelvis tas från sådant som annars skulle gått till bistånd - och därmed kan fortsätta med vad de gjort i ett kvarts sekel. Att skapa och upprätthålla skuldkrisen.

Mer finns att skriva, men jag börjar bli trött och ska upp och jobba tidigt. Fy. :(

Individen skrev:

Förvånande att de kan kalla Botswana för en succé.

Det reflekterar väl helt enkelt att de har en förhållandevis bra ekonomi i jämförelse med många andra länder i det området.

Individen skrev:

Det lilla landet (1,6 miljoner invånare, i jämförelse med Zambias 10,5 miljoner) är oerhört beroende av sina mineralfyndigheter (framförallt diamanter, som utgör 80 procent av exportvärdet) och det rikare grannlandet Sydafrika (där många botswanier arbetar och varifrån merparten av importen kommer). Frågan är vad som händer när/om diamantpriset drastigt sjunker

Det lär ju säkert påverka deras ekonomi negativt. Då är frågan vad de kommer göra för att hantera det problemet. Zambia förlitade sig på mer bidrag, och ansåg sig därför inte behöva göra något. I fallet Botswana har vi redan sett att de såg till att pengar som satsades, verkligen skulle göra nytta. Kanske vi skulle kunna våga oss på en gissning om att Botswana i händelse av sjunkande diamantpriser, fortsätter samma framsynta politik, och faktiskt försöker satsa på något ekonomiskt hållbart? Det är ju bara en gissning. Men varför inte?

Individen skrev:

och/eller när/om behovet av billigare botswansk arbetskraft minskar i det lite rikare Sydafrika. Någonting som rimligen borde ske och troligen redan sker i allt större utsträckning med tanke på Botswanas ekonomiska utveckling och befolkningens högre löner. Mycket riktigt har tillväxten i Botswana också mattats av på senare år.

Jo, men rent allmänt, billig arbetskraft är något som bara fattiga länder kan locka med. Det faktum att Botswana inte nu längre kan locka med billig arbetskraft, tyder på att de har gjort något rätt. Och när ekonomin redan har kommit upp till en hög nivå, kanske tillväxten inte nödvändigtvis behöver vara lika hög. Den höga tillväxten de hade tidigare, var ju från ett läge som ett mycket fattigt land.

Individen skrev:

Inkomstklyftorna ökar, 40 procent av de botswanska hushållen lever under fattigdomsgränsen, arbetslösheten ligger på 34 procent

Hur många hushåll levde under fattigdomsgränsen innan denna remarkabla uppgång? Hur många var arbetslösa då?

Individen skrev:

och 36,5 procent av befolkningen har HIV.

HIV är ett stort problem i flera afrikanska länder. Jag vet inte om det hade gjort till eller från att göra som Zambia.

Individen skrev:

Från mitten av 80-talet och elva år framåt ökade försvarsbudgeten sex gånger från 1,1 till 6,7 procent av BNP.

Man skulle behöva ha lite bättre inblick i vilken hotbild som eventuellt kan finnas mot Botswana för att kommentera detta. Kan det vara så att de hotas av länder som vill åt deras diamant-tillgångar?

Individen skrev:

Angående Zambia... Var Kaunda socialist när han hade makten? Nja, han sade sig väl snarare vara en blandning av lite av varje. Skulle denna påstådda socialism varit resultatet till Zambias ekonomiska tillkortakommanden? Nej. Dessa berodde på kopparen som landet sedan kolonialtiden var väldigt beroende av, och priserna på denna koppar sjönk och sjönk. Givetvis bidrog bland annat nationaliseringarna av aktiemajoriteten i gruvbolagen och enpartisystemet som förde med sig korruption.

Angående socialism, det dröjde ett antal år innan koppargruvorna nationaliserades. Så det är möjligt att han kanske från början var för en blandekonomi. Men till slut hamnade Zambia i något som i praktiken är socialism. Vad som bidrog mest utav sjunkande kopparpriser och enpartisystemets korruption, kan man säkert tvista om länge. Ett mindre korrupt samhälle, hade kanske kunnat få biståndspengar att göra mer nytta.

Individen skrev:

Trots diktaturen och korruptionen i Zambia har i synnerhet västvärlden pumpat in bistånd och beviljat lån.

Det här är ett intressant konstaterande från dig. Man ska alltså inte pumpa in bistånd och bevilja lån hur som helst. Man måste kräva att pengarna faktiskt gör någon nytta. Jag kan bara hålla med dig. Tyvärr är det väl så att dagens krav från IMF kommer för sent. När det redan har gått för långt.

Tänkte informera om den av nyliberalism orsakade svälten i Niger. Ett land där det finns gott om mat men där människor dör av näringsbrist på grund av de alldeles för höga matpriserna. Världsbanken och IMF tvingade Niger att ytterligare liberalisera sin marknad samt införa moms på mat, vatten och elektricitet. Efter hårda folkliga protester togs momsen bort på mjölk och mjöl men i stället höjdes bensinskatten vilket naturligtvis påverkar priset på allting annat i samhället på grund av till exempel höjda transportkostnader. När svälten började komma väntade affärsmännen helt i enlighet med liberaliseringarna att sälja sin mat för att pressa upp priset. Följden är att de med minst pengar dör av svält. Niger är inte unikt men för tillfället uppmärksammat i massmedia: artikel i Aftonbladet.

Folkets protester mot den av de nyliberala folkmördarinstitutionerna anstiftade ekonomiska politiken i Niger får mig att tänka på Yemen, där det nyligen var kravaller med tiotals döda till följd av att staten på order av IMF åter kraftigt minskat bränslesubventionerna och på så vis fördubblat bensinpriset. Närmare hälften av Yemens befolkning lever under fattigdomsgränsen och har det mycket svårare att få mat på bordet när de ökade kostnaderna för bensin och diesel indirekt höjer priserna på bland annat mat och förvärrar den redan över tjugoprocentiga arbetslösheten.

Läst hela ditt inlägg, UlfT, men kommenterar bara det jag hinner. Fler får jättegärna blanda sig i diskussionen.

UlfT skrev:

Det reflekterar väl helt enkelt att de har en förhållandevis bra ekonomi i jämförelse med många andra länder i det området.

Genom att absolut längst ner i artikeln och i all hast och korthet nämna att landet har några problem. Detta efter att ha spenderat resten av artikeln åt att beskriva hur fantastiskt det är i Botswana ("Tourists flocked to gawk at the elephants and wild dogs - and to be punted around water-bird sanctuaries in hollowed-out logs." - enligt NE ger försäljningen av jaktlicenser många gånger mer intäkter än inträdesavgifterna till nationalparkerna). Zambia å andra sidan demoniseras och precis allting beskylls på nationaliseringarna och någon påstådd socialism, när det i själva verket var landets sedan länge påtvingade beroende av kopparen - något Zambias regering, bortom all sans, beskylls för - och det fallande priset på denna råvara, vilket sammanföll med oljekriserna på 70-talet, som lamslog landets möjligheter till ordentlig utveckling.

UlfT skrev:

Kanske vi skulle kunna våga oss på en gissning om att Botswana i händelse av sjunkande diamantpriser, fortsätter samma framsynta politik, och faktiskt försöker satsa på något ekonomiskt hållbart? Det är ju bara en gissning. Men varför inte?

Kanske, vem vet. Vad vi dock vet är att en mindre korrupt regering, som Botswanas, har bättre chanser att anpassa sig än en mera korrupt regering, som Zambias. Fast jag tror då inte det blir några spontana glädjeyttringar på gator och torg när/om diamantpriset dyker...

UlfT skrev:

Hur många hushåll levde under fattigdomsgränsen innan denna remarkabla uppgång? Hur många var arbetslösa då?

En småkorkad jämförelse faktiskt. Först på 1800-talet bildades kungadömen i de minst ogästvänliga områdena och dessa krossades kort därefter av kolonialmakter (britterna) som ägnade sig åt att plundra landet.

UlfT skrev:

Tyvärr är det väl så att dagens krav från IMF kommer för sent. När det redan har gått för långt.

Försent? Möjligen tolkar jag dig fel, men detta är ingen förlustaffär för IMF om du trodde det - eller för de inhemska korrupta myndigheterna eller för den delen de före detta kolonialmakternas i mindre grad men ändå korrupta myndigheter och storföretag. Förlorarna är befolkningen i framförallt de fattiga länderna. Kraven leder inte nödvändigtvis till förbättringar. I Botswana förlorar strejkande arbetare i bland sina jobb och till och med vattnet privatiseras, trots de i alarmerande grad sjunkande grundvattennivåerna.

Individen skrev:

UlfT skrev:

Hur många hushåll levde under fattigdomsgränsen innan denna remarkabla uppgång? Hur många var arbetslösa då?

En småkorkad jämförelse faktiskt. Först på 1800-talet bildades kungadömen i de minst ogästvänliga områdena och dessa krossades kort därefter av kolonialmakter (britterna) som ägnade sig åt att plundra landet.

Nu tänker jag snarare på läget under 60-talet, då de blev självständiga, och började sin klättring uppåt. Hur många var det som under 60-talet levde under fattigdomsgränsen? Det är inte frågan om huruvida det skulle vara deras fel att de var fattiga då. Utan det är snarare en fråga om huruvida deras politik sedan dess, har lyckats med att reducera fattigdomen.

Individen skrev:

UlfT skrev:

Tyvärr är det väl så att dagens krav från IMF kommer för sent. När det redan har gått för långt.

Försent? Möjligen tolkar jag dig fel, men detta är ingen förlustaffär för IMF om du trodde det - eller för de inhemska korrupta myndigheterna eller för den delen de före detta kolonialmakternas i mindre grad men ändå korrupta myndigheter och storföretag.

Ja, då tolkar du mig fel. Jag menar att kraven borde ha kommit redan på ett tidigt stadium, för att stävja den korruption som förekommer där. Att komma med dessa krav nu, är försent, för nu är Zambia redan bankrutt. Det var alltså inte frågan om vad IMF har tjänat på saken.

Jag kollade vad WikiPedia har att säga om Botswana: http://en.wikipedia.org/wiki/Botswana

Vad händer om diamantpriserna sjunker?

Botswana seeks to further diversify its economy away from minerals, which account for a third of GDP, down from nearly half of GDP in the early 1990's.

Naturligtvis kan vi inte säga något säkert om vilka konsekvenser det skulle få för Botswana. Självklart skulle de inte jubla över en sådan utveckling. Men uppenbarligen inser de problemet, och ser därför till att ha en viss beredskap inför en sådan situation.

Angående ekonomi:

Since independence, Botswana has had the fastest growth in per capita income in the world.

Detta är iofs från en väldigt låg nivå. En sådan tillväxttakt som de talar om, lär knappast kunna fortsätta för tid och evighet. Men så länge som den har varat, tycker jag nog man kan säga att Botswana har hanterat sin ekonomiska politik bra.

However, economic development spending was cut by 10 percent in 2002-2003 as a result of recurring budget deficits and rising expenditure on healthcare services. Botswana has been hit very hard by the AIDS epidemic. Approximately one in three Botswanans have HIV, giving Botswana the second highest HIV infection rate in the world after Swaziland.

Där har vi ett stort hot mot Botswanas framtida ekonomiska utveckling. Men hade de verkligen varit i ett bättre läge med en annan politik?

Jag har även kollat upp Zambia: http://en.wikipedia.org/wiki/Zambia

Over 70 percent of Zambians live in poverty.

Detta kan jämföras med Individens siffror för fattigdomen i Botswana (40%).

Även Zambia försöker numera minska beroendet av deras främsta inkomstkälla:

The Zambian Government is pursuing an economic diversification program to reduce the economy's reliance on the copper industry. This initiative seeks to exploit other components of Zambia's rich resource base by promoting agriculture, tourism, gemstone mining, and hydro power. In 2003, nonmetal exports increased by 25%, and accounted for 38% of all export earnings, up from 35%.

Fortfarande står alltså kopparn för betydligt mer än hälften av deras exportinkomster. Då har ändå kopparpriset redan varit utsatt för prisfall.

Jag håller definitivt med om att Botswana lyckats mycket bättre än Zambia, men båda länderna kan ändå betraktas som fruktansvärt fattiga. Vid en större ekonomisk kris kan Botswana gå tiotals år tillbaka i utvecklingen på nolltid. Redan nu råder en alarmerande, för att inte säga katastrofal, AIDS-situation i Botswana. Den förvärras varje dag. De rika västländerna vägrar skjuta till mer pengar, trots sina generösa och ärofulla löften som - i likhet med sommarens "skuldavskrivningar" - nästintill uteslutande okritiskt vidareförmedlats av massmedia. Det behövs helt enkelt mer resurser och resurser finns det gott om - mänskligheten befinner sig trots allt i en aldrig tidigare skådad ekonomisk och teknologisk guldålder, över två sekel sedan industrialiseringen drog i gång - men resurserna kommer inte de behövande till del.

Om de fattiga kunde få den hjälp som behövs av de rikare för att lyftas ur den fattigdom de många gånger tvingats till av just de rikare så skulle de i så fall f.d. fattiga kunna bidra till den globala industriproduktionen och forskningen. Man bör inte konstatera att utvecklingen går framåt på de flesta håll, det man i stället bör göra är att ställa sig frågan hur mycket längre mänskligheten hade nått om det inte vore för den nuvarande snedfördelningen av jordens resurser Hur många potentiella Albert Einsteins har hittills dött med uppsvällda magar i flyktingläger? Man blir förbannad när man tänker på det.

Succén fortsätter! BBC: "Botswana brings back school fees"

I det norra grannlandet Zambia triumferar också samma inte alls cyniska ideologi med häpnadsväckande fantastiskt resultat som för oss människor steget närmare det perfekta lyckoriket där alla är entreprenörer. Som jag skrev på ett annat ställe i december:

Ett aktuellt exempel på capitalism gone really bad är svenska statens/SIDA:s inblandning i ett privatiseringsprojekt i Zambia.

2003 meddelade SIDA, utan att kunna dölja sin iver, följande: "Det här är ett lyckat exempel på hur ett misskött och nedslitet statligt bolag kan vända och bli ett modernt, vinstgivande företag som läggs ut på privat drift men fortsätter att ge inkomster till landet". SvD:s ledarredaktion höll med: "Zambia är att gratulera".

Vad som hänt är att den zambiska statens järnvägar i princip getts bort i present till ett privat, västerländskt företag, ett företag som konsulter anlitade av SIDA i dag beskriver som "kanske inte Guds bästa barn" och "ett skrupellöst gäng" som "förhandlade sig till ett avtal som var mycket bra för dem och mycket dåligt för Zambia. Det utnyttjar de maximalt". [KÄLLA]

De 4 500 av järnvägens 6 000 anställda som förlorade sina jobb redan 2003 - när SIDA och SvD stod och log och klappade handlederna tillsammans som några som sluppit ut efter psykiatrireformen - håller nog med.

Noterbart är också att just nu är en svältkatastrof i Zambia mycket nära igen. 1,2 miljoner av landets 10,5 miljoner invånare riskerar svält.

Relaterad läsning från KryssTal: World Trade - An easy-to-understand account of how world trade works.

Despite what we are told by Western governments (if the issue is discussed at all), world trade is aranged in such a way as to benefit the richer countries.