Skaffa hund?

Hej och välkommen till wF.
Att skaffa en valp när man inte själv är inbodd kanske inte är en jättebra idé!
Om det bor en glad pensionär vägg i vägg som kan ta hand om valpen den första tiden skulle det kunna fungera. Men det krävs mycket för att man skall få en bra hund.
Större hundar kräver ju en hel del rörelse också, har Ni tid till det?

lägenhet är ingen bra miljö för en hund...

stoffe-2k skrev:

lägenhet är ingen bra miljö för en hund...

Och vem bestämmer det?

Hej och välkommen!

Jag är verkligen ingen hundexpert, men rent spontant så tycker jag att ni ska vänta. Heltidsstudier tar upp mycket av tiden, jag utgår ifrån att ni båda ska plugga. Och en hund är som en liten bebis, tänk dig själv, skulle du kunna skaffa barn nu samtidigt som du pluggar?

Köp ett akvarie med lite fiskar i stället, eller en guldhamster. Hund tror jag är ett för stort ansvar för er just nu.

Men som sagt, vem fan är jag att komma med såna påståenden? ;)

stoffe-2k skrev:

lägenhet är ingen bra miljö för en hund...

skitsnack. x(

Så här är det för oss att ha valp.

Första månaden kallar jag jag för valpkoma.
Det innebär att under den första månaden så sover jag knappt nåt, för jag springer ut med hunden varje gång den har ätit, sovit eller busat och ett par ggr däremellan.

Vi har fått våra hundar rumsrena på ca 1-2 veckor på detta sättet, dvs det som händer därefter är pga att vi har missat att hunden behöver göra nåt.

Vår nuvarande valp/unghund Dante började vi inte ensamträna förrän han var ca 7 månader, men det är individuellt hur och när man gör det.

När det gäller vuxna hundar så blir det än mer intressant angående detta med att lämna hunden ensam hemma, dvs hur länge kan man göra det.

Vissa säger max 4 h, andra 6 och en del, som jag, säger att bara hunden klarar av det så kan den vara ensam hemma på heltid, dvs under tiden du jobbar.

Sedan finns det dom som säger att en hund inte ska vara ensam någonsin...

Den bästa tidpunkten att skaffa hund, om det är en valp, är när man har en längre tids sammanhängande ledighet, för det är en massa jobb i början.

När det gäller foder så ger man det som uppfödaren ger när man hämtar hem hunden, sedan när den är runt halvåret så kan man börja testa sig fram om man vill.

Det finns inga foder som är skitfoder eller det bästa man kan ha, det hänger på hunden om den tål det eller inte.

Gör inget förhastat.

En valp kan inte vara ensam alls den första tiden, hur länge beror väl lite på. Vi har en Sheltie som nu är 10 månader och den är i princip aldrig ensam mer än två timmar. Nu vet jag att hundar klarar av att var ensam längre stunder men så här är det för oss.

Både jag och frugan jobbar heltid men vi har löst det genom att farsan tar hand om hunden när vi jobbar. Kolla med någon granne som Lasp säger, det kanske går att lösa den vägen.
Tänk bara på att en hund tar mycket tid, det var något vi visste om men vi blev ändå förvånade över hur låst man blir. Troligtvis har man sin hund i över tio år, det får man inte heller glömma.

Vad det gäller rasen så har jag svårt att tro att det finns någon "lättare" hund att börja med. Rasen är väldigt försiktig av sig, vilket gör att de bara trivs med människor som de känner. Ganska praktiskt när man har hunden lös eftersom den inte är intresserad av att springa fram och hälsa på alla de ser.
Tyvärr finns det en del hundar som är nervösa av sig, hör med de ni ska köpa hunden av så att föräldrarna är ok.
En rolig grej är att de har avlat in att hundarna ska vara "reserverade mot främlingar" eftersom de ofta blev stulna när de var gårdshundar. Små och praktiska att lyfta iväg gjorde att de ofta försvann. Försök få tag i en lös Sheltie som du inte känner så förstår du vad jag menar... ;)
Nu för tiden försöker man avla bort misstänksamheten mot främlingar men det märks tydligt att det ligger i deras gener.

Kolla hemsidan för Svenska Shetland Sheepdogklubben för mer information.

Här finns bilder på vår Allan om du vill kika. Vill du veta något mer om just den rasen får du gärna PM:a om du vill.

Tack för alla snabba svar!

Kan hålla med Lasp att det kan vara bra att bo in sig först, är nog mycket som ska fixas ibörjan! Det ska finnas en snäll gammal farbror granne med oss, så det kan ju vara ett alternativ.. samtidigt som det känns konstigt att lämna bort den.. Vill ju att den ska lära känna oss och att vi ska lära känna den.

Att lägenhet inte är något bra alternativ kan nog diskuteras.. beror nog mycket på hur pass rymlig lägenheten är och så vidare? Viktigaste är kanske hur mycket hunden får ut och röra på sig och hur mycket sällskap den får? Ingen hundexpert som sagt..

Håller med silfver att det kanske inte finns plats för en hund just nu.. ska nog iaf vänta till vi kommer dit och "boat" in oss.. då ser vi ju också hur pass mycket tid studierna tar.. :)

Tack också för valpfaktan och berättandet.. hör av mig igen om jag har fler frågor!
Ha det!
/Johanna

personlig åsikt så klart, eller sunt förnuft?

stoffe-2k skrev:

personlig åsikt så klart, eller sunt förnuft?

Kan du säga mig vad skillnaden e mellan:

En lägenhet på 100kvm
Ett hus på 100kvm
Ett radhus på 100kvm

Skulle vara kul att veta vad som gör en lägenhet till en olämplig miljö att ha en hund i och inte dom andra isåfall?

möjlighet att släppa ut hunden i trädgården?

stoffe-2k skrev:

personlig åsikt så klart, eller sunt förnuft?

prova okunskap.

stoffe-2k skrev:

möjlighet att släppa ut hunden i trädgården?

vilket är bäst för hunden?

Att bli utsläppt i en trädgård eller få en ordentlig rastning?

stoffe-2k skrev:

möjlighet att släppa ut hunden i trädgården?

Så alla som har hus kan göra detta?

Personligen så bor jag i lägenhet och 25 m från min dörr finns en inhägnad där man kan/ska släppa sin hund på, Ett stort grönområde, Och ser inte att det skulle vara någon skillnad på det området en ifall man hade en tomt...

obelix skrev:

prova okunskap.

som sagt personlig åsikt...... inte kunskap..

Ger mig in lite i pajkastningen :e

Vår lille vovve är uppväxt i lägenhet, inte lider han av det idag. Fick alltid bra rastning, även om jag idag (bor i hus med inhägnad trädgård) uppskattar att inte behöva gå så långt vid nattkissen. Kvällspromenad och morgonpromenad är ju givet. kompletterar man med mental aktivering kan man göra hunden riktigt trött.

I TS fall håller jag med om att vänta är bästa råd, dels tills dem "boat" in sig och tänkt både en, två, tre och fyra gånger på detta med hund.

Talar av egen erfarenhet, som någon annan skriver. Man blir förvånad hur låst man blir. Och det är mer jobb än man tänker sig..

Jag är mycket glad att vi skaffade hund, men skulle jag välja med det jag vet idag skulle jag välja en annan ras. Vi har en Jack Russel

Så nu har jag skrivit lite jag med, hoppas det tillför lite iaf.

stoffe-2k skrev:

som sagt personlig åsikt...... inte kunskap..

som sagt, skaffa kunskap...

Jag måste säga att jag är också tveksam till att ha hund i lägenhet, men lägenhetens storlek och läge är helt avgörande här. Att bo i en liten etta, kanske flera trappor upp utan hiss, mitt i betongdjungeln utan grönområde/bra rastställen i närheten är inte lämpligt för en hund.

Däremot en lite större lägenhet, gärna på bottenvåningen, med nära till gräsmatta och bra promenadstråk är helt ok för en hund.

Själv har jag en grym hundabstinens, men för hundens skull vill jag inte skaffa en så länge vi bor i en liten 1½:a och jag inte vet hur framtiden blir. Man tar ju på sig ett ansvar för minst 10 år framåt. Som student vet man ju inte om man kommer få ett bra, hundanpassat jobb. Med hundanpassat menar jag att hunden inte ska behöva vara ensam mer än 4 timmar per dag, så antingen ska man kunna jobba i skift med sin sambo eller ta med hunden till jobbet.

Vad gäller valptiden så tycker jag att man bör vara hemma med hunden i åtminstone ett par månader i början. (Lärarjobb är kanon, då kan man skaffa valp i början av sommarlovet!) Under den första tiden tycker jag inte heller att man ska lämna bort valpen till en granne större delen av tiden, för då blir ju valpen mer präglad på grannen än en själv.

Fia skrev:

Jag måste säga att jag är också tveksam till att ha hund i lägenhet, men lägenhetens storlek och läge är helt avgörande här. Att bo i en liten etta, kanske flera trappor upp utan hiss, mitt i betongdjungeln utan grönområde/bra rastställen i närheten är inte lämpligt för en hund.

Däremot en lite större lägenhet, gärna på bottenvåningen, med nära till gräsmatta och bra promenadstråk är helt ok för en hund.

Tack för inlägget!
Måste passa på att beskriva vår lägenhet:
Eftersom vi ska bo två i lägenheten är den rymlig, nästan 60kvm.. Husen är som lägenhetshus, med fyra lägenheter i varje hus. Området består av flera sådana här hus. Utsikten från ett av våra fönster är ett stort grönområde, med skog och parker. Och 300 meter från vår lägenhet finns nydalasjön med ett, en mil långt, springspår runt. Så det är långt ifrån ett betongområde, Umeå = Natur :)

joah skrev:

Tack för inlägget!
Måste passa på att beskriva vår lägenhet:
Eftersom vi ska bo två i lägenheten är den rymlig, nästan 60kvm.. Husen är som lägenhetshus, med fyra lägenheter i varje hus. Området består av flera sådana här hus. Utsikten från ett av våra fönster är ett stort grönområde, med skog och parker. Och 300 meter från vår lägenhet finns nydalasjön med ett, en mil långt, springspår runt. Så det är långt ifrån ett betongområde, Umeå = Natur :)

Låter hundvänligt! :bire