djur borde komma med en varningstext.

Mm... :/ Förstår att det är jobbigt. Jag har aldrig varit i samma situation, men jag kan tänka mig. Mår din hund inte bra?

obelix skrev:

Jag har haft djur, mestadels hundar, kring mig hela mitt liv.

och varje gång det är dags så tänker jag samma sak, aldrig igen.

Det jag pratar om är när det är dags att avliva tex en hund.

Dom borde komma med varningstext...

det är så förbannat lätt att leta/gripa efter halmstrån för att slippa ta det steget...

Typ vad då:

Varning: Detta djur kan vara svårt att avliva pga att känslomässiga band kan byggas upp mellan dig och ditt djur, blir därav inte alllt för känslomässigt engagerad i ditt djur.

Vanliga biverkningar: Tårfyllda ögon, Depression, darrningar i händer, införskaffande av nytt djur

Mindre vanliga biverkningar: Införskaffande av djur sker aldrig igen.

hmmm...

oskars skrev:

Mm... :/ Förstår att det är jobbigt. Jag har aldrig varit i samma situation, men jag kan tänka mig. Mår din hund inte bra?

han är 13 år min lilla gubbe, plus att kroppen börjar ge efter på honom pga hans storlek, han är en ovanligt stor Schäfer.

Fredde Mannen skrev:

Typ vad då:

Varning: Detta djur kan vara svårt att avliva pga att känslomässiga band kan byggas upp mellan dig och ditt djur, blir därav inte alllt för känslomässigt engagerad i ditt djur.

Vanliga biverkningar: Tårfyllda ögon, Depression, darrningar i händer, införskaffande av nytt djur

Mindre vanliga biverkningar: Införskaffande av djur sker aldrig igen.

hmmm...

:birp det skulle inte vara helt fel...

jag ville väl mest bara skriva av mig lite, och klaga över att man är lika förbenat dum varje gång, man förtränger det oundvikliga varje gång.

Kan bara instämma. Helt fruktansvärt att behöva avliva sitt husdjur. Men man får trösta sig med att det oftast är det mest humana. Även om det är en klen tröst :(

Beklagar att du måste ta farväl av din schäfer. Alltid lika tråkigt :(

aha... det var det du hade bestämt dig för. Ja det måste vara tungt, en del lever inte så länge som man skulle önska. Man får tänka positivt, han har det bättre på andra sidan pärleporten. Har en tjejkompis som har nån katt det är fel på, varje gång kostar det 100£ och det börjar bli så ofta så hon har inte RÅD att ha katten kvar :( ...nä usch... måste vara jobbigt

Det är det värsta med att ha djur. Dottern var lessen länge efter att hennes kanin var tvungen att avlivas för att den bröt benet.

Usch... avlivning är bland det jobbigaste som finns. :(

Fick alldeles nyss höra på telefon att min och mammas tax Zia har en cysta på nåt av de inre organen. Än så länge är hon pigg och aktiv, men det handlar nog bara om veckor eller månader innan det är dags. Hon fyller 12 i april.

Köpte en ny leksak till henne förra veckan som hon fullkomligt avgudar. Ett lurvigt, regnbågsfärgat mjukisben som piper när man biter på det. Det känns skönt att hon får ha det så bra som möjligt den sista tiden. På något sätt måste man försöka fatta att hon levt ett helt liv fast man själv har större delen framför sig. Och hon har levt ett jättebra hundliv, bättre än många andra hundar. Det är det man måste intala sig när det känns jobbigt.

Ägare borde snarare ha varningstexter

Kanske det vore värt att investera i ett djur som lever längre? Sköldpaddor kanske? En gubbe hadde i bakgården i 40 år innan nån anna tog hand om den, då var sköldpaddan 90 år och hadde säkert flera decennier kvar på sitt liv.

Inte för att ålder är det man bör välja djur efter i första hand, men råttor lever bara 2 år vilket är ganska skönt. Samtidigt är de ett dåligt substitut för en hund.

Sköldpaddor är ju gulliga. Sen är det ganska coolt med ett djur som kan gå i arv.

Faktum är att de allra, allra felsta hundar lever för länge. De går sina sista år och "lider" p g a att ägarna inte tar sitt ANSVAR! och besöker vet för att de ska kunna somna in och slippa sitt lidande. Som de flesta vet så lider hundar i det "tysta", och börjar man SE att hunden lider har det gått åt h*****e för långt.

Man kan arrangera detta i sitt eget hem, med hembesök av vet, och då kan man göra det bästa av situationen.

Naturligtvis är det alltid tråkigt att förlora sin bästa vän, en vän som man inte kan ersätta hur som helst. Har själv fått avliva flera hundar p g a olika saker, och det är alltid hårt, men man vet också att det är det bästa för sin älskade vän och familjemedlem så det är bara att "ta tjuren vid hornen" trots att man själv lider/sörjer.

Känner fortfarande saknad efter den senaste vovven och det var många, många år sedan hon fick lov att tas bort i förtid.

Edit. stavfel och tillägg

cya,
/PatrikB

AktivHUND.se | Sveriges hundkunnigaste site!

PatrikB skrev:

Faktum är att de allra, allra felsta hundar lever för länge. De går sina sista år och "lider" p g a att ägarna inte tar sitt ANSVAR! och besöker vet för att de ska kunna somna in och slippa sitt lidande. Som de flesta vet så lider hundar i det "tysta", och börjar man SE att hunden lider har det gått åt h*****e för långt.

Jag känner till ett par med en gammal hund som hade en stor cancerknöl på magen. Knölen gick inte att operera bort och den hade dessutom spruckit, men ägarna hade plåstrat om den så gott det gick. De klarade inte av att avliva hunden och det berodde på att den ena av ägarna själv var (är) sjuk i obotlig cancer. I det fallet var det nog omöjligt för ägaren att inte dra paralleller till sig själv och tänka "jag kommer aldrig bli frisk och jag lider varje dag, borde jag avlivas då också?".

Till slut så avlivades ju hunden ändå och jag säger inte att det var rätt att skjuta upp det beslutet. Jag menar bara på att det inte alltid är lätt att välja vad som är bäst, speciellt inte eftersom inte ens människor får bestämma när det blivit för mycket lidande för dem själva.

obelix skrev:

han är 13 år min lilla gubbe, plus att kroppen börjar ge efter på honom pga hans storlek, han är en ovanligt stor Schäfer.

Vet hur det känns, har själv varit med om att avliva familjens 15 åriga Labrador, det är ingen höjdare, då jag och syrran fick henne när vi gick i lågstadiet och hade henne fram till vuxen ålder, men finns inget värre när man ser ägare som har kvar hundarna trots att man ser hundens lidande.
Så man måste se till hundens bästa och ta det humana men jävliga beslutet.