Det finns raser som medvetet utsätts för skönhetsavel, dvs dom ska se ut på ett visst sätt.
Det är även så att vissa raser inte mår bra av denna avel.
Det finns hundar som måste förlösas med kejsarsnitt för att dom inte kan föda på naturlig väg.
Det finns hundar som har ständigt svåra öronproblem, dåliga höfter eller ögon som kan hoppa ur ögonhålorna.
Var ska gränsen dras vid renrasavel?
Och nu kan man platikoperera sina hundar (i Usa), eller klona sin lilla hund.
Som jag ser det så är det bättre med en frisk blandras, än en sönderavlad tresig och konstlad champion...
Tyvärr så finns det ju många raser som har problem.
Schäfern som avlas så att den går mer och mer på haserna. Är väl inte lika farligt här i Sverige som det är i t ex. Tyskland och USA.
Skotten, som det i princip är mer regel än undantag att de måste kejsarsnittas pga trångt bäckenben.
De trubbnosiga raserna som har problem med både ögon och andning.
Hundar som har mycket hud har ofta mkt infektioner i huden.
De flesta vill ju ha en ras efter rastandarden, och det kan bli en avvägning mellan hälsa och utseende.
Om man ska förbättra en egenskap hos en hund kan man i princip bara räkna med att förbättra en egenskap åt gången då det är mycket svårt att förändra flera saker samtidigt. Det tar oerhört långt tid.
T ex de trubbnosiga raserna. Man vill behålla dess utseende och samtidigt få bort andnings- och ögonproblemen. Det blir då en avvägning.
Blandar du 2 renrasiga hundar, så får man en sk. heterosiseffekt, då man får en förbättring. Man får då ett större genetiskt material vilket ger en positiv effekt av tex en friskare individ. Fortsätter man att mixa blandrashundar med varandra får man dock inte samma positiva effekt som man får när man blandar två renrasiga.
Mixar man för mycket får man bl a. sämre bruksegenskaper. Sen kan det vara svårt att veta vad avkomman(produkten) blir.
En ras tas ju ofta fram för att de har en viss egenskap. Man kan ju kolla upp en ras historia så ser man varför man tagit fram dem.
T ex. labradoren som de märkte var väldigt bra på att dra upp fisknät, apportera fåglar mm. Labradoren är fortfarande en otroligt duktig fågelhund och trivs väldigt bra i vatten. Detta flera 100-år efter att den togs fram/upptäcktes.
Det kan som sagt vara svårt att avla bort vissa sjukdommar. Speciellt de med recesiva anlag. Och tar man ett recessivt-polygent anlag är det mycket svårare att få bort de anlagen då de är mkt svårare att hitta dem genetiskt. De dominanta egenskaperna man vill få bort är mycket lättare att hitta då flera blir drabbade.
Sen är det inte alla problem inom en ras som endast beror på genetiska faktorer. Kan säga att det är en kombination av arv och miljö (foder, motion etc).
Sen finns det flera raser som har ett litet genetiskt material, då man avlar på väldigt få individer och de är närmare besläktade med varandra. Man kan få sk. matadoravel. T ex en hanhund parar en stor andel av rasens tikar och det senare visar sig att hanen har en defekt så får man en kraftigt negativ genetisk spridning i rasen.
Det ultimata, tycker jag, är en frisk champion hellre än en dålig blandras. De flesta jobbar ju kontinueligt för att få en friskare (renrasig)hund.
I framtiden slipper vi allt ståhej med avel, genetisk manipulation kommer att ge oss mycket effektivare metoder för att eliminera genetiska fel i hundraser utan att behöva ändra utseendet, avel är lite som att skjuta blint.
Rent generellt så brukar renrasiga hundar var friskare, men självklart så finns det undantag, det beror ju som sagt på vilken blandning man har.
Vissa raser är/håller på att förstöras, exempelvis schäfer.
Vet att när mina föräldrar köpte en sådan för några år sedan, då sa uppfödaren att de hade börjat ta in utländska schäfrar eftersom det fanns ett begränsat utbud i Sverige av avelsdjur (taskigt ordval).
Vid köp av hund så kan man ju alltid kolla med Brukshundsklubbar etc.
Där brukar man kunna få nyttig information när det gäller sådana frågor.
Det finns raser som medvetet utsätts för skönhetsavel, dvs dom ska se ut på ett visst sätt.
Det är även så att vissa raser inte mår bra av denna avel.
Det finns hundar som måste förlösas med kejsarsnitt för att dom inte kan föda på naturlig väg.
Det finns hundar som har ständigt svåra öronproblem, dåliga höfter eller ögon som kan hoppa ur ögonhålorna.
Var ska gränsen dras vid renrasavel?
Och nu kan man platikoperera sina hundar (i Usa), eller klona sin lilla hund.
Som jag ser det så är det bättre med en frisk blandras, än en sönderavlad tresig och konstlad champion...
Jag tycker absolut att det viktigaste är en sund hund. Sen hur den ser ut är av mindre betydelse. Tycker det är fruktansvärt hur man har avlat sönder många raser.
Själv skulle jag inte köpa hund med rasbetingade problem. Dock vet jag ett par som skaffade en boxer, vilken fick HD (höftledsdysplaci) och fick avlivas. De köpte en ny boxer, som också fick HD och blev avlivad. Nu är de inne på sin tredje boxer, och man får bara hoppas på att den får förbli frisk och sund (psykiskt i alla fall, den är lite labil :().
Jag tycker absolut att det viktigaste är en sund hund. Sen hur den ser ut är av mindre betydelse. Tycker det är fruktansvärt hur man har avlat sönder många raser.
Det är nog viktigt hur den ser ut, chefens son har en såndär boxer eller vad det nu är, den är så ful att jag inte vill se på den när det är lunch ifall jag tappar aptiten.
Det är nog viktigt hur den ser ut, chefens son har en såndär boxer eller vad det nu är, den är så ful att jag inte vill se på den när det är lunch ifall jag tappar aptiten.
Boxrar som är så vackra. Men dessvärre sönderavlade.
Tillräckligt med avel ger i min mening en liten genetisk bas, lite som att gifta dig med din kusin plus att dina barn och deras barn osv. gör samma sak.
Se även dom europeiska kungahusen för samma effekter i människor.
Vad är det för fel på boxarna? Dör de så lätt? Är det bara för att de är så avlade? :o
Boxern har vissa problem med höftöleder och armbågar, sen har de i viss utsträckning såkallad progressiv nefropati dvs njurar som inte fungerar fullt ut.
Ca runt 25-30% av alla röntgade boxrar mellan 2000-2004 hade någon form av pålagring på höftlederna, runt 5-10% hade pålagringar på knän
Angående hjärtproblemen så har boxern flera olika problem framförallt blåsljud.
Det har forskats på detta med hjärtproblemen hos boxern, kan höra mig för om de är klara med den utredningen på Ultuna.
