Utveckla "deppig musik" <- ;)
Frågan#1
Har ni några bra tips på lite deppig musik typ TYPE O NEGATIVE ,MAD SEASON :h Är inte deppig :birp
Mörk/Deppig Musik
24 svar · 1 234 visningar · startad av Tomof
Tja, nu har jag inte koll på exakt vilken sorts musik de där pojkarna spelar, men HIMs texter är jävlarimej inte gladpop direkt...
Join Me In Death är en ganska beskrivande låttitel. :e
Kent är ganska ångestframkallande musik.
Musik som inte är bara positv till livet, och inte målar upp en rosenröd vardag!
Albinio - Adagio för orgel och stråkar, spelas enligt uppgift vid någon självmordsscen i Fucking Åmål. Lyssnar jag på när jag är för glad. ;)
Fel inte Kent men Him!!!!!!!
Graaaaaaaaaaaaaaah! HIM suger så fruktansvärt extremt! Buried alive by love... bah! Sånt är till för små Anne Rice-fixerade tonårsflickor med komplex som inte riktigt vågar lyssna på Marilyn Manson.
Kanske borde vara lite konstruktiv också. Har de gjort något som suger mindre än den där vidriga "Love Metal"?
Mitt tips får nog bli Neurosis med plattan "A Sun That Never Sets"... mer mörkt (och knarkigt) än deppigt, men rätt dyster ändå.
\r Ja, HIM är finnar, vilket alltså betyder att medans finnarna är kungliga på bra metal (t.ex. Kalmah) är de också framstående inom musik-som-suger-området.
The nine ninjas of the apocalypse
trexter skrev:
Kent är ganska ångestframkallande musik.
Det håller jag med om, men jag är inte säker på att det är deras avsikt. Men nog fan får man ångest när man hör deras vämjeliga läten alltid :).
Suicidal Tendencies har en del sköna icke-glada låtar. Min absoluta favorit är "How Will I Laugh Tomorrow When I Can't Even Smile Today" från skivan med samma namn.
Sen funkar ju allt med Broder Daniel, Sveriges enda bra band också.
sgtpepper skrev:
Sen funkar ju allt med Broder Daniel, Sveriges enda bra band också.
:OO
Det finns ett gäng kungliga sorgskapare på den lite mer anonyma nu-metal (eller altercore) musikscenen, där den absolut främsta av dem alla heter COLD. Deras senaste album Year of the Spider spöar allt jag någonsin har hört och det med hästlängder. Inte nog med det, deras förra album 13 ways to bleed on stage är också något i hästväg. Scooter Ward (sångaren) har verkligen lagt hela sin själ i det senaste albumet och det märks, för han dör tamejfasen i varenda låt. Mycket bra.
Annars finns det ett antal bra låtar som jag kan rekommendera; Evanescence - Taking over me, Unloco - Failure och Saliva - Rest in pieces. Dessa är nog de tre mest känslosamma jag hört på länge (förutom allt som Kent någonsin har gjort givetvis).
OveRRidE skrev:
sgtpepper skrev:
Sen funkar ju allt med Broder Daniel, Sveriges enda bra band också.
:OO
:OO
sgtpepper skrev:
OveRRidE skrev:
sgtpepper skrev:
Sen funkar ju allt med Broder Daniel, Sveriges enda bra band också.
:OO
:OO
:OO
Tredje mannen...
Åh, äntligen ett musikområde som finnar är bra på! :)
-HIM, med t.ex. When Love And Death Embrace
-Entwine, mitt favoritband för tillfället. Hela skivan Gone är en lång kavalkad av dysterhet :) Losing the ground, Snow white suicide, Closer (my love), New dawn, Grace, Silence is killing me
-Charon med skivan Downhearted. Speciellt Sorrowsong. Underbar ballad, även All I care is dying, Erase me och Craving är mycket bra.
-The 69 Eyes.
-To/Die/For? - Farewell, Live in you, Our candles melt away, Sea of sin, Loveless, Fall strains.
Tjae, några låtar:
Eskobar - Good day for dying
Lars Winnerbäck - Över gränsen
Lars Winnerbäck - Dunkla rum
Lars Winnerbäck - Brustna hjärtans höst
Mr. N. skrev:
Albinio - Adagio för orgel och stråkar, spelas enligt uppgift vid någon självmordsscen i Fucking Åmål. Lyssnar jag på när jag är för glad. ;)
"Adagio g-moll" av Tomaso Albinomi tycker jag inte är deppig. Den är mer sorglig anser jag.
För övrigt anses nog The Cure vara ganska deppigt.
flat-eric skrev:
-HIM, med t.ex. When Love And Death Embrace
Men vi hade ju kommit överens om att HIM inte skulle nämnas mer i den här tråden!
\t Förresten, om du vill ha lite ångestmusik kan jag rekommendera "Man vänjer sig" med Kjell Höglund! :e
...och på kvällen kommer gråten, det är skönt att våga bli förtvivlad...