Jag kan inte vara ensam om att gilla hårdrock och ändå bli helt hänförd av vissa klassiska verk som med lätthet blåser rent hörselgångarna och grillar ryggnerven. Jag skulle gärna vilja gå djupare in i den klassiska genren och undrar om ni har några tips på riktigt bra klassiska låtar (för hårdrockare). Det skall ingalunda vara filevipptrudelutter, uppmuntrande fiolblås eller så, utan verk mer tryck i - klassisk musik som river fram som ett ånglok ungefär :e
Eftersom jag inte är så djupt insatt i de klassiska verken kan jag istället visa vilken hårdrock (övergripande och brett namn på tungmetal, industrimetall, trash metal, goth rock, rock, lite synth osv :h ) jag gillar. De största favoriterna är Fear Factory och Samael, Rammsteins och Soulflys tidiga verk, Sepulturas Chaos AD till Bloody Rootsalbum. Sedan har vi In flames, Tristania, Mortiis, Otep, Coal chamber, Korn, Christian deaths senare verk, Secret discovery, Rob Zombie, Tool, Type o Negative, Nina Hagen, LOK, Slipknot, Atrocity, Pain, Deathstars o.s.v.
Så hur utökar jag nu bäst min musikaliska smakupplevelse inom främst klassisk musik men gärna om ni också har andra tips på hårdrock som kompletterar ovan nämnda band på ett trevligt sätt.
Du vet väl att klassisk musik och metal allmänt anses vara de genrer som ligger varandra närmast va? ;)
Wilhelm Richard Wagner har ofta blivit kallad "den förste hårdrockaren" så det vore väl kanske något att börja med.
Några förslag med Wagner är:
"Ride of the Valkyries"
"O Fortuna"
"Siegfried Funeral March"
Rekomenderar också mycket med Niccolò Paganini och Johann Sebastian Bach. En rolig parentes finner du om du kollar upp vad Skid Rows tidigare sångare heter. ;)
Oputres skrev:
gärna om ni också har andra tips på hårdrock som kompletterar ovan nämnda band på ett trevligt sätt.
Börjar du få upp smaken för det klassiska så borde du verkligen kasta ett öga åt Rhapsody och Luca Turilli. Se även till att lyssna på Manowars tolkning av "Nessun Dorma". :)
Eftersom de flesta standards är nämnda så säger jag som vanligt första satsen ur Vivaldis vintern ur fyra årstiderna (L'inverno). Samt tredje satsen ur sommaren (L'estate). Överhuvudtaget i Vivaldi så kan du hitta gott om potentiella elgitarräkor och dundrande ackompanjemang. Samma sak med paganini och liszt som skrev en hel del köttpassager.
Liksom Wagner så finns det mycket smaskigt att plocka fram från Richard Strauss. Kanske nåt ur alpsymfonin eller also sprach zarathustra.
Så får vi inte glömma Mars (och kanske även Jupiter) ur Gustav Holsts planeterna som också hör till standards. Delar ur Stranvinskys våroffer och eldfågeln har nog lite element som du letar efter också och är fantastiskt välskivet i övrigt.
Om du vill ge klassiska musiken en chans tipsar jag dig att kolla in Rachmaninovs andra pianokonsert. Där har vi känslor så det står härliga till!
r/ Kom ihåg att det är helt avgörande vilken inspelning du får tag på i den klassiska världen. Det kan finnas hundratals olika inspelningar på samma verk och en del av dessa borde aldrig ha fått spelas in.
Mycket trevligt med så många tips, jag skall genast springa in i närmaste CD-återförsäljare och ställa mig vid provlyssningsbåset. Jag ser mycket fram emot detta. Tack alla!
Och för Fiddler som sitter i omvänd situation vill jag tipsa om Samael som jag tycker är fantastiskt bra. Jag var inte inne på den här typen av musik från början men på deras hemsida hade de några låtar som jag lyssnade på om och om igen då jag satt på datalektionerna för några år sedan. Sedan dess tillhör de det övre toppskiktet av mina favoriter. Några riktigt bra låtar är: Ceremony of Opposites, The Cross, Together, Tribes of Caïn, I love the dead (gammal Alice Cooper-låt) samt On earth. Tänk bara på att deras tidigare plattor skiljer sig ganska mycket från deras senaste verk. Gränsen går vid Exodus-plattan.
Nu har jag nyktrat till ;)
De första jag tänkte på att rekommendera var Holsts "Planeterna", Stravinskijs "Våroffer" och Richard Strauss "Also sprach...". Basse var visst inne på samma tankegång.
Mahler, som Spango rekommenderar, är fantastisk musik. Schönberg är konstmusikalisk hardcore och inte helt lättillgänglig, men intressant. Under romantiken utvecklades harmoniken åt det mer svulstiga hållet. Schönberg tog det ett steg längre in i en tankevärld där alla toner var lika mycket värda och skippade tonarter helt och hållet.
Ett tips är att läsa på lite om kompositörerna man lyssnar på och försöka sätta sig in i deras utgångspunkter för sitt komponerande. Stravinskij blev utbuad av publiken i början på 1900-talet. Vivaldi (1700-tal) ansågs djärv och var dåtidens popsnöre. Holst promenerade runt på den engelska landsbygden i början på förra seklet och samlade in musik.
Schönberg är konstmusikalisk hardcore och inte helt lättillgänglig, men intressant. Under romantiken utvecklades harmoniken åt det mer svulstiga hållet. Schönberg tog det ett steg längre in i en tankevärld där alla toner var lika mycket värda och skippade tonarter helt och hållet.
Fast just Erklärte Nacht är avsevärt mycket mer lättsmält än resten av Schönbergs verk, riktigt behaglig att lyssna på, imho. Resten, däremot, är rätt jobbigt ;)
Fast just Erklärte Nacht är avsevärt mycket mer lättsmält än resten av Schönbergs verk, riktigt behaglig att lyssna på, imho. Resten, däremot, är rätt jobbigt ;)
Ja verkligen! Det var först senare han fastnade i det seriella träsket... ;)
Begreppet klassiskt är väl egentligen lite fel.
Rytmiskt stramt som i JS Bach eller mjukt som hos Kitaro, nydanande från Maurich grabb JM! Det finns så mycket att man inte skall stänga öronen för en musikalisk njutning.
Fast just Verklärte Nacht är avsevärt mycket mer lättsmält än resten av Schönbergs verk, riktigt behaglig att lyssna på, imho. Resten, däremot, är rätt jobbigt ;)
Jag vart lite intresserad av det här och tänkte kolla upp nåt bra album... men tyvärr hittade jag inget speciellt album (tips!)... bara samlingar, en är ganska bra som innehöll lite mäktiga låtar sådär, Classical Thunder
Så där ja. Skivhuset säljer en rad Very Best Of-skivor från Naxos för 99 kronor. Passade på att köpa Bach, Beethoven, Vivaldi och Tchaikovsky till en början.
Nu har jag bara skrapat lite på ytan men jag gillar Vivaldi ganska mycket. Det är inte direkt fullt ös - medvetslös om man säger så men det finns en hel del riktigt melodiösa låtar. Men den som erbjöd precis vad jag efterfrågat var ändå Tchaikovsky. Efter långa, långa stunder av ibland för lugna melodier brakar det minsann loss. Skall nämnas att det blev ett annat och bättre intryck i bilen än hemma. Romeo och Julia overtyren (vad betyder egentligen overtyr?) var bra men sedan kom ju 1812 overtyren som på slutet blåste rent hörselgångarna ganska saftigt. Den skall tydligen också vara med på V for Vendetta - får väl ta och kolla in den. Wagners Die Walkyre är såklart häftig också, tyvärr fanns det ingen Very Best of med honom.
Det roliga när jag som tidigare klassiskt ointresserad sätter mig in i det här är ju alla melodier man känner igen och ibland nynnar på.
Utöver de skivor jag redan köpt och skall lyssna igenom finns Chopin, Händel, Mozart, Rachmaninov, Strauss och Puccini. Något att rekommendera från dessa?
Skall också tilläggas att jag tyckte Orf var bra. Jag försöker hitta alla låtar ni tipsar om (ja, jag laddar olagligt ner och provlyssnar dem men jag köper banne mig också skivan efteråt om jag gillar vad jag hört. Kom hem och kolla in CD-samlingen min :e ). Problemet är ju bara att dessa verk är lite svårfunna.
Såg nu att Strauss rekommenderades ovan. Det får bli nästa köp. Och Mozart såklart. Kanske inte för att jag kommer gilla det men det finns ju en hel del intressant allmänbildning i det hela också.
Redigerat:
Ifall nu Bodström vandrar runt på forumet får jag väl styrka mitt påstående med ett bildbevis på att jag har de fysiska skivorna :h
Ifall nu Bodström vandrar runt på forumet får jag väl styrka mitt påstående med ett bildbevis på att jag har de fysiska skivorna :h
:e bra! :) ...såg ut och vara fina samlingar, kanske vore nåt att kolla in... jag är intresserad av vinyl också, det borde det ju finnas i mängder om man bara råkar vara på rätt ställe... (skivmässa)
Overtyr (uvertyr, ouvertyr, ouverture...) är ett instrumentalt förspel till operor etc. där kompositören ofta presenterar melodier som kommer senare. Ett "the best of"... :)
Några frågor då'rå (snälla, hav barmhärtighet, kom ihåg vad fröken sa: det finns inga dumma frågor :)):
Om en overtyr är ett förspel finns det alltså ett större verk? Om vi tar 1812 Overtyren av Tchaikovsky finns det alltså en hel opera med denna? Bara overtyren är ju 15 minuter så det kan vara intressant att höra hela verket. Nu är inte operor och baletter det jag egentligen var ute efter men ändå. Fast måste en overtyr vara ett förspel på just en opera eller kan det vara till något annat också?
Vad är en "Overture-Fantasy"? Det används t.ex. i samband med Thaikovskys (mycket om den herren nu men jag betar av en skiva i taget) Romeo och Julia. Betyder fantasiovertyr typ cover, eller hur det kunde låtit om bara man själv hade legat bakom verket? Shakespear dog ju på 1600-talet medan Mr. T ju levde på 1800-talet.
Vad "använder" man egentligen klassisk musik till, alltså till vad skapade man verken på den tiden? Är det baletter, operor, symfonier och vad mer? Och om man nu "skapade" musik till en balett som t.ex. Svansjön, låg man då bakom hela verket, alltså även koreografin?
Slutligen läste jag på Wikipedia om följande: On an episode of Frasier, Frasier asks Niles, "Remember when you used to think that the 1812 Overture was a great piece of classical music?" Niles slowly shakes his head, and replies, "Was I ever that young?"
Vad menar dem med det? Att det var naivt att tro att 1812 Overtyren skulle vara klassisk musik? *Fattar inte* :q
265 ms totalt · 4 externa anrop · v20260731065814-full.a51de22e
