Jag har nog mest timmar bakom ratten på det här forumet, om det inte finns någon yrkesförare med minst 10 år bakom ratten :) .
Jag har själv kört bil klart fortare än 200 km/h i Sverige, hade bilen klarat 254 km/h så hade jag "nog" kört det. Men jag anser mig själv, såväl som huvudpersonen i denna tråd, som mer eller mindre utan förstånd och omdöme när något sådant sker. (det var en del år sedan nu)
Jag är en hyfsad bilförare som behärskar farten bra, så länge det inte händer något i 250 knutar - isfläck - vattenplaning - vilt - framhjulspunktering - hinder på vägen, då tvivlar jag på att min, om ens någons, skicklighet räcker till.
Det kan vara ett fruktansvärt pris att betala för såväl mig själv som för mina nära och kära.
När jag för ett par år sedan var på väg till Sälen med familjen så märkte jag hur snabbt olyckan kan vara framme.
Jag hade några bekanta som körde strax framför mig och vi rullade på i skaplig fart.
Plötsligt dök det upp en mycket stor hund ur diket på vänster sida och rusade tvärs över vägen. Jag gjorde instinktivt en mindre väjning ut mot den obefintliga väggrenen för att undvika hunden, det hjälpte inte jag klippte hunden iaf. Samtidigt hade jag mitt högra hjulpar utanför asfalten på höger sida och det small bara till, jag körde upp på ett vägräcke som började där, och bilen studsade på två hjul ut mot diket på andra sidan.
Jag ryckte tillbaka ratten men märkte att bilen höll på att gå runt, fick snurra tillbaka ratten för att få ner alla hjulen på vägen igen trots att diket närmade sig. Nu började turligt nog bilen sladda nästan i färdriktningen men på fel sida vägen. Vi hamnade i diket men gled baklänges ner i ganska låg hastighet, så ingen ytterligare skada på oss eller bilen uppstod.
Hade vi fått möte så hade jag nog inte suttit här och skrivit det här nu.
Vadan denna utläggning då?
Jo jag körde i ungefär 120 km/h, och allt detta skedde på några bråkdelar av sekunder. Jag han inte fatta några beslut innan jag studsade ner från vägräcket och bilen blev mer eller mindre okontrollerbar.
Vad hade jag för nytta av min erfarenhet och "skicklighet" som bilförare???
Vad tror ni hade hänt om jag blåst på i 180 km/h eller ännu mer????
Det har ingen betydelse hur "duktig" eller erfaren du är som bilförare, när det oförutsedda inträffar så finns det sällan tid att utnyttja varken det ena eller andra.
Höjer vi sen hastigheten med ytterligare 100 km/h så inser nog de flesta, även i den här tråden, hur riskerna ökar.
Måste berätta att alla i bilen var omskakade med helt oskadda, vilket man tyvärr inte kunde säga om varken bilen eller hunden.
Kom på en lite rolig incident också, när vi kravlat ur bilen och våra bekanta i den andra bilen, konstaterat att det var ok med oss, så bestämde jag mig för att försöka få tag polisen.
Jag tog fram mobilen och med lite skakiga händer så tittade jag på displayen och där stod det "ringa sos".
Va hur sjuttsingen kunde den veta det??
Vi stod ju nere i en dal utan mobiltäckning, men det tog en stund innan den polletten ramlade ner. :)
------------------
//Alian Luxman=the BabelFish
"Love thine enemies...it really pisses them off."
