Jag brukar faktiskt gilla reklamsnuttar om det inte blir för gilettetjatigt. Fastnar ända tills filmen ska börja ofta, sen missar jag början istället. Men nu börjar jag krokna på den här förnedringsreklamen, den blir bara mer.
Hur kan det bli så, dom budskapen ska ju gå hem. Dom måste väl ha testat innan. Eller ligger reklamen ett steg före. Nä, det måste ge resultat, ju snabbare dess bättre.
Jag tror inte den reklamen jobbar med humorn när det skiter sig för offret. Det är snarare att vi ska se nån som möter överlägsenheten och förknippa det med varan. Sen ska vi, även om vi sympatiserar med offret, liera oss med den sida som vinner, dvs varan.
Läskigt nog tror jag det är så och att det funkar. Vad som händer med attityden mot loosers, vem bryr sig. Jag kommer va en looser en vacker dag eftersom jag inte backar för risker om jag tror att jag pallar smällen.
Hur många förnedringsreklamer kan du på rak arm räkna upp? Förmodligen ett ganska stort antal.
Jag har en polare som jobbar med tv-reklam och hon har berättat att det ligger en hel del psykologi bakom den typen av reklam. Det alla reklammakare vill är att skapa en reaktion. När vi sitter och tittar på tv (eller lyssnar på radion) så är vi i så kallat Beta-läge. Det finns inget hot, vi behöver inte göra något och vi är egentligen inte mottagliga för någon stimulans alls.
Det reklammakarna vill åstadkomma är att vi slits bort från detta beta-läge och reagerara. Det fínns det flera tekniker för; höja ljudnivån ala TV3, använda konstiga muskslingor som låter fel, snygga brudar/killar o.s.v.
Just förnedringsreklam gör att vi blir förbannade och ilska är en kraftig reaktion. Om du tänker på en arbetsdag och på vilka du pratar om när du kommer hem till din respektive så är det först dom som gjort dig tvärilskna, sedan dom som gjort dig jätteglad (ibland byter dom här plats) och sedan resten.
Med andra ord så sätter sig saker som gör dig arg hårdare i ditt medvetande än andra saker.
Upps... lång utläggning... Jag anser också att förnedringsreklam suger.
Appropå reklam; såg någon annan än jag dokumentärern på Kanal5 om shoppinspsykologi? Intressant att se hur frukansvärt lurade vi blir.
Jag har bara analoga marktv. Så det är mest TV4's reklam jag trycker i mig.
Faktiskt så kommer jag ihåg situationer men inte vilka produkter dom hörde ihop med. Men jag känner en viss antipati mot ATG, Proffice, ids inte fler. Kanske mentalt motstånd funkar?
Med krokna menade jag såå trött på. Tom texttv är intressantare dom sekunderna.
Håller med om psykologin, jag kan inte låta bli att bli störd av att det är så ok att sno nåns tårta och motivera med gottigott, dom har jag gjort jobb åt så deras namn kan jag komma ihåg, eller ta nåns smörgås, läsk whatever för att det skulle smaka gott.
Jag är väl knäpp=avvikande som inte vill "unna" mig det gottiga när jag ser det i butiken, men hoppas förstås att det bara är en naturlig försvarsmekanism för ett offer bland många för småstölder.
Det är alltså den kalkylerade reaktionen jag känner? Men jag köper ju inte grejerna? :x
261 ms totalt · 4 externa anrop · v20260731065814-full.6fe65c25
