Jag tycker att det är kul och att du delar med dig.
Välldigt imponerande faktiskt, det är inte många som klarar av att göra nått sånt här.
Sen vill jag även säga att dikterna va Otroligt bra! :)
20 svar · 641 visningar · startad av Bendro
Satt och bläddrade igenom lite gamla dokument och hittade några dikter jag skrev för ett antal år sedan under en lite jobbgare period i mitt liv.
M.a.o...en seriös och mycket personlig tråd..nu är alla tramsare förvarnade ;)
För er som inte känner mig kan jag förtydliga dikterna med att tala om att jag under en lång tid kämpat mot en ganska rejäl övervikt. Jag kämpar fortfarande, men nu känns det inte lika nattsvart som det gjorde när dessa alster kom till.
Känner på något sätt att det skulle hjälpa mig att fortsätta kämpa om jag delade med mig av dessa.....fråga mig bara inte hur. Kanske kan de också hjälpa någon annan som kämpar mot sina egna personliga problem....fast jag är inte säker på hur.
Vill också säga att i efterhand har jag insett att allt var inte som jag då trodde...jag var inte så ensam som det verkade. Men just då tolkade jag verkligheten på ett annat sätt.
Om någon tycker detta var/är alldeles för personligt ber jag om ursäkt för det. Men det är upp till var och en att läsa eller sluta här och gå vidare. För er som fortsätter läsa...jag ber er bara respektera att jag i och med detta öppnar upp delar av mitt inre för allmän beskådan.
Be gentle....
Ensam mitt ibland er
jag sakta skrider fram
men ingen av er ser
och knappt någon vet mitt namnJo, alla känner till mig
och visst, jag verkar väl rätt schysst
men när jag försiktigt säger hej
blir det plötsligt väldigt tystIngen verkar riktigt veta
eller kunna förklara
varför denna människa, den feta
skulle en av "oss" få lov att vara
Ensamhet bland många
en knepig situation
men ensamhet bland många
det är min situationjag bjuds aldrig på fester
av "vännerna" jag har
är aldrig bland dom gäster
som glatt mot festen drarmen ändå är jag omtyckt
och älskad till och med
mitt råd man gärna frågar
när något gått på snedjag står och inget fattar
och undrar stilla när
min "status" bland er alla
skall byta karaktär
Den som någon gång haft viktproblem förstår precis vad jag pratar om i nästa dikt. Det som aldrig haft det kommer inte att fatta ett dugg..... ;)
Att inte kunna styra
att inte ha kontroll
att av känslor spelas som en lyra
det är den fetes rollNär allt man tar och äter
styrs som av osedd hand
logik eller potäter
förnuft eller chateu briandJag vet ju väl att detta
egentligen inte är mitt fel
men nog så känns det galet
i alla fall en delOm jag nu ej bestämmer
om någon annan styr
blir kostnaden, mina vänner
för hälsan alltför dyrJag måste ta kontrollen
i alla fall en del
att någon gång emellanåt
klara att inte välja felAtt sakta men beslutsamt
bekämpa den demon
som lika grymt beslutsamt
styr mig med sitt hånMed små små steg förändra
min riktning och min färd
med säker röst bekänna
MITT liv...MIN värld
Jag tycker att det är kul och att du delar med dig.
Välldigt imponerande faktiskt, det är inte många som klarar av att göra nått sånt här.
Sen vill jag även säga att dikterna va Otroligt bra! :)
Bara det att du vet om och känner att du vill göra något åt saken är helt enkelt skitstarkt av dig Bendro. Det är tyvärr många som inte gör som du utan bara ger upp och låter övervikten ta överhand. Stå på dig och ge aldrig upp det du har börjat med. Hojta till när du känner dig redo för det vi pratade om när vi sågs.
Jag blir lite nedstämd när jag läser detta, och inser genast (återigen) vilken "tur" vissa av oss andra har haft och fortfarande har.
Men jag blir också väldigt glad när jag läser detta, jag uppskattar otroligt mycket att du delar med dig, hur svårt det än månde vara.
Tack!
Tack för att du delade med dig av ditt liv, Bendro! :)
Starkt jobbat att ta kommandot sådär, och nej, jag förstår nog inte fullt ut det du skriver om, men tillräckligt mycket för att förstå vilken viljestyrka det måste krävas.
@nders skrev:
Jag blir lite nedstämd när jag läser detta, och inser genast (återigen) vilken "tur" vissa av oss andra har haft och fortfarande har.
Men jag blir också väldigt glad när jag läser detta, jag uppskattar otroligt mycket att du delar med dig, hur svårt det än månde vara.
Tack!
Bra sagt!
Diktena var otroligt bra, bra att du delar med dig dom. Min far var/är också lite överviktig men vi hjälps åt att hjälpa honom. Om det har gått bra än så länge så kommer du att kunna fortsätta, du har ju alla oss på wF som stöd tror jag faktist
Otroligt starka dikter D!
Vemodiga men bra dikter, tyckte att alla gav en något och att den första var i en klass för sig. Skriver du fortfarande? Gör det! Det kan vara kul att jämföra senare och kan vara trevligt att ha någara glada o trevliga dikter att läsa också. ;)
Men som sagt: la thumb up
Bra talat och fint skrivit. Måste "tyvärr" säga att jag känner igen mig allt förväl.
Jag skrev oxå av mig för ett antal år sen men jag har inte kvar ngt av det, jag kommer iof ihåg slutet på en av dikterna: (körde Taxi då, ofta natt)
jag sitter här och kör
och ingen annan hör
hur jag tyst skriker
att vännerna sviker
Har man de tankarna så mår man inte så bra.
Även om det kan kännas kämpigt ibland fortfarande och det hade varit trevligt att vara ett antal kilo lättare så är det bara en sak som gäller. Man måste tillåta sig själv att tycka om sig själv som man är, annars blir det svårt att tillåta andra att göra det.
Bra skrivet, vet hur det är, fast av en annan orsak...
Har själv aldrig varit en så där jättekompis med ord... :l
Ni är två riktigt starka människor (Nicro och Bendro)! Jag hoppas att ni fortsätter eran kamp, men ändå att ni är stolta för vem ni är och att ni till slut når era mål. :)
Starkt jobbat!
Bra dikter. *tummen upp*
Min vikt har pendlat upp och ner och man märker verkligen skillnad på hur man blir bemött av sina medmänniskor när man är tjock och när man är smal.
Pellefant skrev:
Min vikt har pendlat upp och ner och man märker verkligen skillnad på hur man blir bemött av sina medmänniskor när man är tjock och när man är smal.
Tyvärr så finns det inskränkna småsinta skitstövlar som har en tendens att snabbt tycka och säga vad dom vill, oavsett om dom har helheten eller inte.
Förutfattade meningar är nog en av dom värsta egenskaper man kan ha enligt min mening...
obelix skrev:
Pellefant skrev:
Min vikt har pendlat upp och ner och man märker verkligen skillnad på hur man blir bemött av sina medmänniskor när man är tjock och när man är smal.
Tyvärr så finns det inskränkna småsinta skitstövlar som har en tendens att snabbt tycka och säga vad dom vill, oavsett om dom har helheten eller inte.
Förutfattade meningar är nog en av dom värsta egenskaper man kan ha enligt min mening...
mmm, så sant.
Samtidigt så funderar jag ibland på om man själv uppträder på olika sätt som smal resp tjock och därför får olika gensvar, jag vet inte...
Tack för alla vänliga ord och allt stöd...det värmde verkligen.
Om det finns någon som känner för att diskutera vikt- och hälsorelaterade frågor är ni välkomna att titta in på https://www.bendro.net/forum
Relativt nyöppnat och fortfarande lite under utveckling, men fullt fungerande.
Talande dikter, Bendro! Fina...
Jag känner också igen mycket av det, om än av annan orsak. Vanligen är man väl inte så ensam som man tror, men vad hjälper det när man tror det?
Bendro skrev:
Tack för alla vänliga ord och allt stöd...det värmde verkligen.
Om det finns någon som känner för att diskutera vikt- och hälsorelaterade frågor är ni välkomna att titta in på https://www.bendro.net/forum
Relativt nyöppnat och fortfarande lite under utveckling, men fullt fungerande.
woho!!!! Stort tack för länken.
Först ett tack för ditt mod Bendro att dela med dig av så starka känslor, och belyser ett problem som vi runtomkring hjälper till att skapa.
När jag skriver mina ”dikter” så mår jag antingen väldigt dåligt eller synnerligen bra men ändå känns de som bagateller jämfört med din kamp och det sätt som du bemötts.
Vi är väldigt grymma ibland, som barn likväl som vuxna.
Våra kommentarer, som hörs fast vi viskar bakom ryggen, blir till en pina.
Ibland behöver vi inte ens säga något för vi visar med vårt sätt att se ”på er” hur vi förebrår er.
Jag mår dåligt nu, när jag läser dina dikter.
Jag har själv förebrått överviktiga, men inte av elakhet utan av oförstånd för jag har inte förstått kampen, smärtan, tankarna, ensamheten och vad vi ställer till med vårt sätt.
Om jag nu som vuxen säger att jag blivit klokare så ljuger jag, för jag har inte ens försökt att förstå er situation tidigare, förlåt.
Men dina dikter har öppnat mina ögon, tack Bendro.
Jag hoppas att alla andra som läser dem också får sig en tankeställare.
Fortsätt att skriva ner dina tankar och känslor, vi behöver läsa dem för att förstå att det är vi som skapar er isolering och att det är vi som förstärker vanföreställningarna.
Jag skulle vilja skriva, lycka till eller kämpa på, men just nu känns det så falskt.
Men från och med nu så har du mitt stöd, både i tanke och ord oavsett vad du säger
We lova ya Bendy :e