Varje gång jag har trott jag har varit kär i en tjej och sedan blivit ihop men henne...
När jag blivit det så vet jag inte riktigt om jag riktigt känner något längre...
Är det så annorlunda att ta steget från att vara olyckligt kär och att sedan bli lyckligt...
Snälla hjälp mig... Jag vet inte vad jag ska göra. Jag vill inte at det ska bli som med min förra flickvän; att jag gjorde slut för det här...
Varje gång jag har trott jag har varit kär i en tjej och sedan blivit ihop men henne...
När jag blivit det så vet jag inte riktigt om jag riktigt känner något längre...
min polare är precis likadan - ena dan är hon tokkär i en snubbe, men när hon väl får honom tröttnar hon.
jag tolkar det (iaf i hennes fall, vet ju inte om det stämmer på dig) som att hon är mest ute efter "jakten". Hon tröttnar när killen väl vill ha henne, eftersom hon egentligen inte var intresserad ens från början - hon ville bara ha utmaningen.
tror inte man ska pressa fram sånt som kärlek. man känner nät det bubblar upp och man _är_ kär.
hm. eftersom jag själv inte haft samma problem så vet jag faktiskt inte hur jag ska råda..
möjligt att det förvärrar situationen och letandet om man är får "på:ig" eller desperat?
man bör alltid må bra med sig själv, ist för att alltid leta efter en partner. tror att man först när man inte letar kan hitta kärlek ist för bara ett ragg.
Kärlek, attraktion, passion.....vad är skillnaden?
Kärlek är inget som "man" upplever förrän efter en tid, när passionen dalat av och nyhetens alla upptäckter är utforskade. (teori inte facit)
En passion däremot kan drabba mycket hårdare än riktig kärlek, en passion skyr inga medel. Då rår du inte över dina känslor, du får inte bort suget i magen av längtan, enda belöningen är lyckan vid varje positiv signal från den utvalde.
När passionen avtar, om den gör det så finns bara resten kvar. Tycker man lika mycket om personen då och har samma behov av närhet och samvaro så "börjar det likna kärlek banne mig". (gammal schlager hehe, för att ungdomarna skall förstå)
Nu är olycklig kärlek något extremt outhärdligt, det finns inget försvar...
Att ha sådana känslor i ett förhållande kan inte heller vara hälsosamt, det brukar finnas med väldigt destruktiva tankar blandat med obotlig passion.
Finns avundsjuka, misstänksamhet, svartsjuka och inblandat i förhållandet i större utsträckning än övriga "heta" känslor så skall man nog tänka sig för både en och sju gånger.
Det här var inte riktigt svar på din fråga Rinaldo men vad jag ville peka på är att över passionen rår du inte. Men när kärleken kommer krypande i släptåg då behöver du inte fundera längre.
Då vet du!
Var med flickvänne idag.... Låg och myste framför TVn. Alltså jag är jävligt osäker om jag känner något som skulle kunna liknas med riktig kärlek...
Hon började hålla på med att säga saker som jag älskar dig med mera, och vad kunde jag göra annat än att svara samma sak. Det känns som om jag tycker det är skönare att bara ligga och kramas och ha roligt tillsammans än oc ligga och hångla hela tiden (stäng inte tråden för sexuella grejer bara .
Sen till en annan sak. Från nyårsafton kommer jag ihåg nada, men har fått veta av en kompis att jag strulade lite smått med en annan.
Jag vet inte om jag kan säga detta till henne fast det kommer nog komma ut på något sätt, kanske inte nu, men någongång.
Det känns konstigt att hålla på att försvara sig med "Jag var inte vid mina sinnens fulla bruk", "Det var alkoholen", då hon inte är någon domstol utan en människa med känslor... Tips??
Rinaldo du har gjort det enda rätta efter ditt mindre genomtänkta uppträdande på nyårsnatten.
Hade informationen kommit från någon annan än dig själv så hade din trovärdighet och hennes förtroende för dig varit än mer raserat nu.
Det är bara du som kan visa henne nu att dina känslor är äkta och att du förbannar din dumhet på nyårsnatten.
Jag vet inte om du verkligen redan upplevt något som kan kallas kärlek för även tanken på ett break i en passion eller störtförälskelse är nästan outhärdlig och sanslöst deprimerande.
Men det är nu du måste visa att i handling och ord att du är "ärligt" kär i henne. Låt dina känslor vägleda dig, men skyll inte ifrån dig på spriten eller något annat utan tala om hur mycket du ångrar dig och hur hemskt ledsen du är för sveket du gjort mot henne.
Det går inte att göra något ogjort, men har hon liknade känslor för dig som du har för henne så tror jag nog att ni kommer att finna tillbaka till varandra igen.
Kanske inte på en gång men inom en snar framtid, det är kanske så att hon behöver lite distans för att själv komma underfund med sina känslor.
Men alltså jag aldrig strulat med någon annan om jag inte varit full...
Jag kommer inte ens ihåg någonting från det, bara vad mina kompisar har berättat....
Då har jag ett råd till Rinaldo!
Skippa spriten eller minska intaget väsentligt, om du nu inte kan hålla sig från att "strula".
Men det mest idiotiska måste ändå vara att strula när man ändå inte märker något av det och definitivt inte kan få något utbyte av det. Varför riskera ett förhållande för något som man inte ens får uppleva... (ironi)
