Härmed säger jag upp mig som vuxen. Jag har bestämt mig för att jag bara vill ta det ansvar som passar en åttaåring. Jag vill gå på McDonald's och tro att det är en trestjärnig Michelin-restaurant. Jag vill tycka att M&M är bättre än pengar, eftersom man kan äta dem. Jag vill springa barfota i mjukt gräs, smutsa ner byxorna, ligga under ett stort träd och ha en saftkiosk tillsammans med mina vänner en varm sommardag. Jag vill ha regnställ och gummistövlar och få plaska i pölarna. Jag vill att mamma gör goda mackor och varm choklad.
Jag vill tillbaka till den tid då livet var enkelt. När allt jag kunde något om var färger, multiplikationstabellen och barnsånger. Och ingenting bekymrade mig, för allt jag visste att jag inte visste, brydde jag mig inte om. Allt jag visste var att vara lycklig för att jag inte kände till de bekymmer jag skulle bekymra mig för. Jag vill tro att världen är rättvis och att alla är ärliga och snälla. Jag vill tro att allt är möjligt. Jag vill ha möjligheten att bli överväldigad av de små sakerna och händelserna igen.
Jag vill leva enkelt igen. Jag vill inte att min dag skall bestå av datatrassel, berg av pappersarbete och dåliga nyheter. Jag vill inte tänka på att få lönen att räcka en hel månad, jag vill slippa läkarräkningar, skvaller och att mista människor jag tycker om. Jag vill tro på betydelsen av en kram, ett vänligt ord, sann rättvisa, fred, drömmar, och jag vill göra änglar i snön igen.
Så här är mina kreditkort, mina bilnycklar, mina räkningar och min pensionsförsäkring. Härmed drar jag mig officiellt tillbaka som vuxen! Vill du diskutera detta får du fånga mig först - Kul! Vi ses i sandlådan. Om jag får leka med dina grejer får du leka med mina ..."
Fick texten av en kompis, och den är ganska träffande.
Ja den är urbra , fick den förra veckan, när jag hade en dispyt med barnen så gav jag dem bilnycklarna kreditkort mm o sa : Jag säger upp mej som vuxen *ler* det ville dem inte
------------------
/Annelie
"Visa mig en man med båda fötterna stadigt på jorden, så kommer jag att visa dig en man som inte kan få av sig brallorna. "
Den var otroligt bra, och även fast det inte var länge sen jag hade det just så där saknar jag det jätte mycket.
tänk vad skönt, man gick upp, gick till dagiset, lekte med alla människor, åt mellis, sjöng ett par sångerm, grät när mamma eller pappa kom och hämmtade hem mig, kom hem, lekte igen och kom in och åt middag, gick ut och lekte igen, kom in sov och så började allt det roliga om nästa dag och nästa dag och nästa osv.
Man var kompis med alla, gjorde goda sandkakor, klättrade på allt och alla (!) och flaxade runt lite allmänt.
Suck.
Vill tillbaka.
Iofs kan jag göra nästan allt det där nu med, men hur skulle det se ut om jag satt där i sandlådan bland alla blöjbarn och gjorde sandkakor och geggamojja? Snöänglar kan jag göra iaf utan att blir sedd som mentalsjuk. Wee! :e
Tur man skaffade barn så man har rätt att få vara barnslig ibland. Dessutom har man ju anl. att få gå på tecknad bio o äta sockervadd :)
------------------
/Annelie
"Visa mig en man med båda fötterna stadigt på jorden, så kommer jag att visa dig en man som inte kan få av sig brallorna. "
Skillnaden mellan mig och er är att jag aldrig anslutit mig till vuxenlivet, utan jag insåg redan som yngel att livet är såååå mycket enklare om man struntar i att bli vuxen.
Så numera flyter min tillvaro utan kreditkort och bilnycklar :e
*blubb*
------------------
Med rätt att tramsa! (eftersom Luxman är så tråkig)
