Nu tänker jag ställa en allvarlig fråga som kräver ett seriöst svar!

Min första och största rädsla är att det ska hända mina barn något.

Att man skulle bli ensam

*funderar än*

Som min kompis uttryckte det när det gällde straffet för bin Ladin (om han nu är skyldig): kontinuerliga sparkar på pungen livet ut. Det kan inte vara kul...

goldy:
Min ligger ganska nära din ser jag...
Att inte hinna reda ut saker med vissa personer.

Rinaldo, jo då vi snackar och umgås! Gytt!

goldy:

Det gläder mig. Tänkte ställa samma fråga själv igår, men då gick internet sönder.

Mvh,

Gick hela internet sönder? Var det en skruv som lossnade?

Bire>>

UUsch, vad svårt...Alltså, inte att komma på något, utan att nämna EN sak...det går inte...

* Att det skulle hända min familj något. Jag lever fortfarande i barnets värld där mina föräldrar aldrig kommer att dö så länge jag lever... Har så extremt svårt att fatta att de antagligen kommer att dö före mig, att jag kommer att uppleva det. Det är så förbannat svårt att vilja inse. Även om jag vet att det förmodligen kommer att hända.

* Att det blev krig här och jag skulle vara tvungen att fly landet utan att få med mig någon av mina nära o kära och sen leva i total ovisshet om var de befann sig o om de överhuvudtaget levde etc *ryser* (dvs ett scenario som miljoner människor världen över har råkat ut för och befinner sig i just i detta ögonblick som du läser det här!! *ryser igen*)

* Att hamna i koncentrationsläger

* Trafikolyckor överlag är något som jag fasar för ofta...en skräcktanke helt enkelt...

* Att bli förlamad

* Att kvävas till döds

* Att brinna inne

Nää, nu vill jag inte tänka på detta mer.... Usch, vad deppigt...

* Att se på när någon av mina vänner dör.
* Levande begravd.
* Bli förlamad.

* Att hamna i koncentrationsläger

Varför heter det koncentrationsläger egentligen?

Fy vad jobbigt att tänka på när man redan haft det jobbigt! Men jag kan säga vad min bästa tanke är! Att min pappa som dog i cancer för ett tag sen kom tillbaka och att min sambo som ligger utbränd på sjukhus kom hem och inte var utbränd längre! Sen hade det inte gjort nåt om jag fick tillbaks min bil som någon stal i natt! Nu blev det deppigt igen fast det var min bästa tanke! Men ibland är livet hårt. Hoppas bara att man inte råkar ut för mer skit!