Trådstart#1
Visst är det så att man förlovar sig
för att gifta sig inom ett år, eller?
Förlovning
28 svar · 787 visningar · startad av goldy
Själva grundtanken från början var väl så ...och det har sedan länge varit en sed att man ska gifta sig inom ett år efter att man förlovat sig ... !
Fast idag förlovar sig många utan att ena ha tänk en tanke på giftermål ...
*galningar* ... 
Mina föräldrar har varit förlovade men inte gifta så länge jag kan minnas iaf ... 
Jag tycker nog man ska gifta sig om man förlovar sig, för det är ju det det betyder att lova att det är denna person man ska gifta sig med. Då kan man ju inte vänta hur länge som helst heller.
Ben friade till mig för 3.5 år sedan så i princip är vi ju förlovade men jag har ingen förlovningsring. Däremot ska vi officiellt deklarera vår förlovning på Bens mammas födelsedag den 17:e juli. Då innebär det att vi ska gifta oss nästa sommar.
Ja jag håller med Petra. Vi förlovade oss iof 1989 o gifte oss ej förrän 1992 men det kom ett barn däremellan
Jag tycker att många springer o förlovar sig , men det tar de ej på allvar. Eg. så är ju det "bara" en ekonomisk skilland mellan sambo o gift ... Så jag tycker nog att man skall ta förlovningen med lite mer allvar. Men kan kanske inte säga att man måste gifta sig för att man är förlovad.
Kollar man sambolagen o giftasbalken eller vad det nu heter så är det ingen större skillnad på rättigheter o skyldigheter , men tillhörighet
Det där med ett år mellan förlovning och giftermål är väl en gammal sedvänja som kommit av sig lite? Iofs lever den kvar i Staterna där dessutom brudens föräldrar alltsom oftast får betala hela kalaset...
När jag var på bröllop i USA -94 hade våra släktingar två döttrar som gifte sig med en månads mellanrum - sen var föräldrarna ganska fattiga...
Vi förlovade oss iof 1989 o gifte oss ej förrän 1992 men det kom ett barn däremellan
Skulle det vara ett hinder
Själv är jag förlovad sedan 1985 och giftermålet kom 1989
Det känns lustigt nog skillnad på förlovning och giftermål men praktiskt så spelar det som sagt inte så stor roll idag.
Tidigare såg jag på förlovning som något 14 åringar gjorde för att det var tufft, men efterhand har min syn på detta förändrats, och jag har nu till och med förlovat mig 
Jag har inga krav på mig att gifta mig inom ett år efter det att man har förlovat sig.
Jag skall gifta mig så småningom. När det finns pengar och man har växt till sig lite
Jag skulle aldrig förlova mig om jag inte hade tänkt gifta mig med den personen, men intervallen ett år känns konstig.
Det är ju så fint med en ring
Jag skulle aldrig förlova mig om jag inte hade tänkt gifta mig med den personen, men intervallen ett år känns konstig.
Det är ju så fint med en ring
hmm... har vi samma mamma 
hur länge har ni varit förlovade?
Om det är samma så har jag varit förlovad lika länge som du, så därför vet du nog...
TRÄÅTHALFTÅÅÅR?
Ge mig tre anledningar till varför man ska gifta sig för? Man älskar väl varandra lika mycket oavsett fall man gifter sig eller inte.
- Man får en fin ring (dock redan vid förlovning för mannen)
- Man får ett roligt minne
- Man kan åka på bröllopsresa
- Man visar omvärlden att man hör ihop
Utan rangordning
Det blev visst fyra
JaktJanne : Nä det är inget hinder Men jag ville ej stå där med magen i vädret. Sedan när hon föddes ville jag att hon skulle kunna gå o få vara brudnäbb
klas19: För mig handlar det om samhörigheten, det heliga. Är ej troende så där men jag jag hade aldrig förlovat mig om jag ej menat att fortsätta leva o gifta mig med mannen.
Q: ja det där att föräldrarna (brudens) skall betala , börjar väl tunnas ut mer o mer här i Sverige. Vi fick iof hjälp , men både från mina o hans föräldrar.
Brimba: Håller med dig om förlovning o sedan bröllop .... men tiden däremellan är mindre viktig.
Visst älskar man varandra lika mycket även om man man inte gifter sig men för mig är äktenskapet den ultimata kärleksförklaringen. Man visar att man har för avsikt att vara tillsammans resten av livet och det är stort!
Hur många känner ni som har varit gifta mer än 20 år?, antalet är nog större som har skiljt sig än, dem som har varit gifta mer än 20 år.
Och när man väl skiljer sig så blir det ju mycket besvärligare, än fall man vore sambos.
Meningen är ju att man SKA leva tillsammans i resten av livet. Man svär ju på att man ska vara vid varandras sida både när det är bra och dåligt. Många tycks dock glömma bort att man också måste jobba mer när det är dåliga tider.
Min pappa, som är skild för tredje gången, hade som löfte när han gifte sig (borgerligt) tredje gången att han skulle älska sin hustru tills kärleken tog slut (dvs inte in till döden för det har han ju visat att han inte kunde).
Jag gifter mig därför att jag vill visa den ultimata kärlekshandlingen inför min älskade. Att lova honom att vara där i nöd och lust.
Nu är ju sambolagen bra men det finns tillfällen när det inte gäller och det är när ena parten dör. Om jag skulle dö så ärver Ben mig inget om jag inte uttryckligen säger så i ett testamente. Däremot ärver våra gemensamma barn (om vi har några) mig, de har rätt till minst hälften och den andra hälften har min familj (dvs, mamma, pappa och syster) rätt till om inget annat sägs.
När man är gift behöver man inte tänka på sånt, då ärver maken/makan hälften och barnen den andra hälften.
Men för mig är det ekonomiska inte så viktigt, det är kärleksförklaringen och att jag svär inför flera vittnen (och Gud om man tror på honom) att jag ska vara mi man trogen i vått och torrt.
Sen är det väl inte så viktigt att gifta sig i kyrkan. Jag kan mycket väl tänka mig att gifta mig borgerligt och bara äta en middag efteråt med bröllopsvittnena.
Fast visst vill jag ha en riktig fest! Ha min familj och Bens familj samlad är det absolut viktigaste. Vi hör ju ihop och då vill jag ju att våra familjer också ska lära känna varandra.
Hmmm