Jag satt och funderade lite på vad som är viktigt här i livet, det är rätt intressant att ta sig en funderare på det ibland.
Där jag bor uppe i norrland håller solen på att gå ner över skogsbrynet och den klarblå himlen bryts sakta ner mot en mörkare färg. Jag har precis kommit in från en promenad, där ute, i det verkliga livet, träffade jag en gammal god vän och vi började samspråka om hur allt var med livet i stort och var gemensamma vänner tagit sig för sedan vi senast sågs. Innan vi skildes åt gav vi varandra en varm kram, den värmde både mitt frusna fysiska yttre och min själsliga inre.
Med ett leende fortsatte jag min promenad i den kalla senhöstvinden. Av någon outgrundlig anledning kom jag att tänka på en tråd i detta forum under mina sista meter på vägen mot dörrporten.
Vad jag tror är viktigt här i livet för egen del är andras respekt och tolerans för att mina åsikter och ofullkomlighet som människa. Vänskap och respekt är viktiga ord som innebär mycket i min lilla värld.
Jag inser det nu, när jag tänker efter, att om jag får rätt eller fel sällan påverkar min omgivning speciellt mycket, om ens något.
Men det gör inget, så länge mina medmänniskor respekterar mig.
Definitivt så är respekt mot varandra väldigt viktigt när man diskuterar saker - och glöm inte att den som ger sig in i en debatt för att vinna begår ett stort misstag:
Man debatterar inte i första hand för att vinna, utan för att utvecklas som människa och få nya synvinklar på saker och ting. Huvudsaken är inte att man övertalar den/de man debatterar med, utan att man ger den några tankeställare.
Igår när jag flög hem från Göteborg efter operationen så var det väldigt struligt på Arlanda. Bagagehanterarna genomför någon slags aktion så att man måste hämta sina väskor och checka in dem igen om man byter plan.
Vi visste detta redan i Göteborg att vi aldrig skulle hinna få ut våra väskor då vi hade 25 minuter mellan planen och då vi bara hade små väskor fick vi ta in väskorna i kabinen som handbagage. Planet var försenat så vi hade 10 minuter på oss att ta oss från en korridor till en annan för vidare färd mot Luleå.
Då jag var trött och sliten efter operationen så var språngmarschen till gaten för Luleåplanet väldigt plågsamt. Jag fick kramp och kraftig andnöd.
Mitt i allt detta kaos som faktiskt pågick på Arlanda fanns en kille vid incheckningen till Luleåplanet som såg att jag inte mådde så bra. Han fixade snabbt en sittplats (bad personer som satt med sina väskor på bänkarna att flytta sig) och sen när han hann fundera i 30 sekunder eller så insåg han att jag nog skulle behöva lite specialassistans, så han tog Ben och mig vid sidan om och följde oss ombord på planet fast de andra inte fick borda det ännu.
Jag var så slut och trött att jag inte ens orkade säga "tack". Förvisso hade Ben tackat men jag kände ändå att jag inte visat killen hur viktigt det var för mig det han gjorde för mig. Så jag ringde till SAS när jag kom hem och fick hjälp av en tjej där att skicka ett mail till den kille som stod i den incheckingen på det klockslaget, jag visste ju inte vad han hette så det fick bli en beskrivning på hur han såg ut och ungefärlig ålder.
Många gånger är ju människor väldigt otrevliga när de blir stressade, den här killen var snarare otroligt effektiv och snabbtänkt (klart rätt person på rätt plats). Så för mig var det han gjorde för mig något som är bland det viktigaste som finns här i livet, omtanke om andra.
Jag hoppas verkligen han fick min hälsning "Det du gjorde var guld värt!" som han så väl förtjänade. :)
------------------
/Petra
Oh no, they killed Kenny!
Man debatterar inte i första hand för att vinna, utan för att utvecklas som människa och få nya synvinklar på saker och ting. Huvudsaken är inte att man övertalar den/de man debatterar med, utan att man ger den några tankeställare.
Fast visst, jag kan lägga in en reservation... ibland debatterar man för bara att övertala den/de andra . ;)
Nä, men vad jag menar är att det är fel utgångspunkt att man själv har rätt och de andra har fel och man ska övertala dem. Man ska komma med sina argument, men samtidigt lyssna på sina motståndares argument. Om det ska vara en givande debatt, dvs.
Om man inte följer den principen så riskerar debatten att urarta till personangrepp, etc...
Rödalacket..var det du som hittade en väns ventilator oxå i Tisdags ? Kom från Los Cristianos på Teneriffa ?? Tacksam var hon i alla fall.
Vad är viktigt för mej ?
Ja det är mkt det...Vännerna o familjen. Samt att få vara någorlunda frisk. Sedan att ha ett jobb som känns stimulerande är ju oxå en fördel. Men det allra viktigaste är nog att få vara älskad o få älska
Efter den här inledningen:
Där jag bor uppe i norrland håller solen på att gå ner över skogsbrynet och den klarblå himlen bryts sakta ner mot en mörkare färg. Jag har precis kommit in från en promenad, där ute, i det verkliga livet, träffade jag en gammal god vän och vi började samspråka om hur allt var med livet i stort och var gemensamma vänner tagit sig för sedan vi senast sågs. Innan vi skildes åt gav vi varandra en varm kram, den värmde både mitt frusna fysiska yttre och min själsliga inre.
...känner jag att jag gärna hade varit din gode vän... ;)
Kombinerar vi detta med den andra tråden, så kan jag inte annat än utdela en hjärtlig *kram* och desutom konstatera att jag inte kunde ha sagt det bättre själv. :)
med vänliga
Rikard
258 ms totalt · 4 externa anrop · v20260731065814-full.86ec41c2