3 svar · 394 visningar · startad av Fia
Om man har en kompis som inte mår speciellt bra och har lagt sig till med - i mitt tycke - dåliga vanor, hur får man honom att sluta med det, rycka upp sig, få ordning på sitt liv och må bättre?
Exempel: vederbörande har börjat supa alldeles för mycket, tycker det är ascoolt och ser upp till några likasinnade som också super för mycket. Sen pga dessa vanor går massa andra saker utför, självförtroende, får inga flickvänner, jobb etc. Allt leder till en ond cirkel, isolering mm. När jag försöker prata om det så ser personen mig bara som en "elak pekpinne-perfektionist" typ som bara får honom att må sämre alternativt att jag klankar ner på honom bara för att själv framstå som så bra. D v s så fort jag försöker hjälpa blir det taggarna utåt och han blir så otrevlig mot en att man bara vill skita i det hela.
Finns det några bra tips och knep som jag kan använda mig av för att hjälpa honom?
Ta hjälp av en eller flera personer till & konfrontera killen en gång för alla, gör er osams med honom om så krävs, huvudsaken är att ni får honom att lyssna & sen kanske han tar åt sig av det...
Men.. Är ni verkligen säkra på att det gått för långt då? I er värld kanske det är åt helvete, men det är säkert ok i hans värld.
Bire skrev:
Men.. Är ni verkligen säkra på att det gått för långt då? I er värld kanske det är åt helvete, men det är säkert ok i hans värld.
Tja, det är klart att han och jag har olika perspektiv på det hela. Men så länge han mår dåligt (han klagar inför mig) så är det ju inte något som jag hittar på. Han ser inte - eller vill inte se - varför han mår som han gör eller hur han ska lösa det. Det är världen som är dum mot honom. Medan det för mig är ganska uppenbart vad i hans beteendemönster som hindrar honom från att må bra. T ex brist på nära kompisrelationer p g a isolering till följd av drickandet. Alla behöver ju nån att prata med, man mår bra av mänsklig kontakt. Men relationer måste underhållas och tyvärr lyfter han inte ett finger för sånt. Det är inte helt lätt att bryta ett dåligt mönster, men att inte göra något åt det leder ju till att han bara mår sämre ju längre tiden går. :l
Skulle jag säga det här till honom skulle han kanske bryta kontakten med mig. Det vore lättare för honom än att göra något åt sig själv. Så därför behöver jag ett smart sätt att ge honom några puffar i rätt riktning åtminstone.
Fia skrev:
Skulle jag säga det här till honom skulle han kanske bryta kontakten med mig.
Det där tror jag inte riktigt på, är det en någorlunda nära vän så tål han att höra sanningen! Ibland tål vänner att höra de mest fasansfulla sanningar (i deras värld alltså) & jag tror att anfall är definitivt bästa sätt att få ner killen på jorden igen.
Satt & tänkte på detta i bilen på väg hem från jobbet & om någon av mina närmsta vänner skulle hamna i en sån situation så skulle jag ringa upp & "boka" en tid då personen ger mig den tid jag kräver & sen förklara från botten vad som håller på att hända, hur jag ser på saken & vad jag vägrar acceptera!
Jag skulle forcera fram mycket hårt så personen i fråga begriper att det är åt helvete & det sista jag skulle tänka på var om vår vänskap skulle hänga på detta. Tar personen i fråga avstånd så är det fan ingen riktig vän, det är en person som man lika gärna kan skita i. Det är min mening & jag vet att ingen i min närmsta krest skulle vända mig ryggen om jag tog tag i sett liknande problem.
Det handlar mer om din övertygelse om att det han gör är fel & din övertygelse om att du kan klara av att konfrontera personen. Det handlar inte ett skit om att han kanske vänder dig ryggen.
