Jag känner att jag vill ta hand om mina föräldrar när de blir gamla, så långt det är möjligt! Förhoppningsvis bor jag och sambon i en stor västerbottensgård ute på landet då, och mina planer är att päronen antingen bor med oss i stora huset, eller i ett eget litet hus på gården.
Det beror ju också på hur mycket hjälp man får och i vilket skick de är. Har ju inte precis tänkt sluta jobba för att ta hand om pappsen som ev behöver specialtillsyn 24 h/dygn.
Det är i alla fall såhär jag känner i dagsläget. Vem vet vad framtiden har att bjuda på.
Jag har som det är nu ingen möjlighet att ta hand om mina. De börjar tyvärr redan bli till åren (över 60) och har redan problem med den ena sjukdomen efter den andra.
Jag har flera gånger sagt att det är skönt att inte ha något ansvar på det viset.
Jag hoppas, att när det närmar sig slutet, att det går fort. Har meddelat anhöriga att inga livsuppehållande grejor med 24H service skall till.
Men visst kommer detta att bli ett stort problem, så varför inte ta upp en diskussion.
Har man möjligheten (ekonomiskt) så bör tycker jag det inte är mer än rätt att man försöker hjälpa sina föräldrar.. Men bor man liksom trångt, jobbar mycket osv. kanske det inte blir praktiskt möjligt. Det är väl då inget principiellt fel att "sätta dom på ett hem" om man inte kan ta hand om dom på egen hand.
Jag fasar för denna dag då far min redan är långt över 60, och ibland pratar om ledproblem och dyl.
Själv har jag inte mycket jag kan bidra med, varken hus eller ekonomi. Så det känns som att hemmet skulle vara det enda alternativet om det skulle gå snabbt nedför inom en snar framtid.
Det beror nog på var jag är bosatt någonstans, men om jag har möjlighet så tänker jag nog försöka hjälpa dom så länge som möjligt. Pappa närmar sig 65, men han är frisk som en nötkärna. Mamma är betydligt yngre, och är också ganska frisk. De bor på landet och är uppväxta med att ta tillvara på sig själva, så jag känner inge oro.
296 ms totalt · 4 externa anrop · v20260731065814-full.a51de22e
