Har två andra otrevliga avlivningshistorier, fast inte p g a aggressivt beteende.
I bägge fallen hade en tidig kontraströntgen gjort susen, så om era hundar någonsin får obegripliga magsymptom så nöj er för guds skull inte med vanlig röntgen!
Det första fallet gällde min egen favorittax (som bodde hos min mamma). Hon fick små, färglösa uppstötningar varje morgon i några dagar men var i övrigt hur pigg som helst. Efter det fick hon plötsligt problem med att äta och göra ifrån sig och mamma tog henne till veterinären. Hunden undersöktes, röntgades och skickades hem med magsårsmedicin. Nästa morgon hann jag precis komma hem så fick vi åka akut till veterinären. Hunden försökte kräkas konstant och dog nästan i mina armar, men återupplivades i sista stund. Tyvärr var hon ändå så dålig att det inte gick att operera. Hon var dessutom 10 år gammal och vi lät avliva henne på veterinärens rekommendation. Obduktionen visade senare att hon hade en hårboll i magen som täppt till magsäcken! Tydligen hade den gått att ta bort med ett ganska enkelt ingrepp, dagen innan, om vi bara hade vetat... :x :x :x
Det andra fallet gällde en ung bordercollie på 1½ år som under flera månaders tid hade problem med magen och tarmarna. Efter ett otal veterinärbesök och magsårskurer var hans ägare inställd på att avliva hunden eftersom ingenting hjälpte. När jag träffade hunden igen efter några månader så berättade matten att de genom en kontraströntgen upptäckt en halv tennisboll i magen! Hunden opererades och blev helt frisk! :D
Ville bara berätta det här så att ni andra kanske klarar er från att råka ut för liknande. Kontraströntgen är alltså att rekommendera, även om veterinären inte alltid föreslagit det!