Göra slut/inte våga bli kär/inte kunna bli kär

Jag är nog nästan tvärtom, träffar någon blir jag kär på sekunden och vill att allting ska gå snabbt. Typ på första dejten ska hon få min husnyckel och kunna mitt släktträd. Inte riktigt, men nästan.

Däremot har jag aldrig sagt till någon att jag älskade henne. När kan man egentligen säga det?

För nån vecka sen blev jag dumpad av en tjej som sa precis samma sak som du hltm, men sen ändrade hon sig och ångrade sig så nu är vi back on track.

Jaha... men jag är nog iaf nästan som du. Det mesta stämde in ganska bra, förutom det där med "våga" kanske (jag skulle göra det, om det vore så att jag kände "rätt" alltså). Min förra tjej var riktigt underbar på de flesta sätt, jag undrar om jag nånsin kommer träffa en sådan tjej igen. Kruxet var att jag var inte riktigt kär i henne, tror jag, jag var lite osäker. Tyckte känslorna var bra i början, men sedan blev det krångligare och krångligare det där, ju mer man kände efter, desto krångligare blev det också, att känna. Pallade inte med det, så när vi hade en liten dispyt så tog jag upp det där också, och stod på mig. Så helt plötsligt var det slut, hon ville några dagar sedan att vi skulle prova igen, men jag stod på mig och sade att det är nog ingen bra idé och att det kommer inte funka. Men, det kanske det hade gjort. Det får jag ju aldrig veta nu, men ibland ångrar jag mig.
Det var som var så jävligt var att när vi träffades så hade jag inte riktigt kommit över en annan tjej, så därför var det så knepigt det där med att känna vad för vem, kanske jag skulle sagt det, sagt som det var, det är i princip aldrig fel att säga som det är. Så kunde vi haft ett litet brake, så kanske det hade ordnat sig, istället för att vi skulle fortsätta hålla så intensiv kontakt som vi gjorde, jag försökte ligga lite lågt, men hon drev på hela tiden och det blev väl bara för mycket antar jag.
Sedan dess har jag haft lite problem med det där med känslorna. Man blandar ihop kär/förälskad/attraherad och så, det är inte roligt. En gång i tiden var jag riktigt förälskad i en tjej och svävade bokstavligt talat på små rosa moln i nästan ett år. Så jag har ju iaf vetat hur det känns, men den vetskapen ligger undanträngd nånstans nu.
Ett tips, ta tag i saker innan det är för sent!!!! ...och som jag skrev ovan, det kanske vore bra att säga som det är, och ta ett litet brake, istället för att bara köra på och hoppas att det ordnar sig, för det gör det inte, jag lovar... :)

"He who runs away, lives to run away another day"
-Rincewind

Re: Göra slut/inte våga bli kär/inte kunna bli kär

hltm skrev:

Jag har precis lyckats - än en gång - med det jag är så jättebra på, göra slut med en fantastisk tjej. Anledning? Jag har grävt djupt inom mig, känt efter - är jag kär eller inte? Efter många om och men kommer jag fram till njae, eller? Jag tar det säkra för det osäkra och agerar passivt, ikväll blev jag ställd mot väggen och sade som det var.
Efter ett långt sambo-förhållande bakom mig är jag nog en av de fegaste personerna på denna jord, jag vågar inte släppa någon innanför "gränsen" och om jag gör det, fegar jag ur på en gång, känner efter och kommer alltid fram till att jag inte är kär - eller är jag det egentligen? Jag vet inte, ingen annan heller, men väljer alltid bättre fly än illa fäktat.
Jag spelar med öppna kort, ljuger inte - men jag kan inte hjälpa om jag inte är kär. Att älska någon är inte samma sak som att vara kär. Får väl helt enkelt leva med insikten att jag är apan och morbrorn som kommer med kul julklappar och ibland med nya kvinnor - men som saknar liv. Blä - öppet köp på livet anyone?.... :l

Hur gammal är du?

Re: Re: Göra slut/inte våga bli kär/inte kunna bli kär

clarkbones skrev:

Hur gammal är du?

Profilen för hltm skrev:

Födelsedag: 15 Jan 1971

30+, då borde det inte vara något övergående fenomen.
Men är det ett problem då om du inte blir kär/är tillsammans med någon? Förutom att släkten tycker du är något annorlunda. Hur känns det egentligen för dig att vara ensam?

Har medvetet valt att inte kommentera det här eftersom jag inte vetat varken ut eller in - nu har det gått en vecka och jag/vi har fått perspektiv på saker och ting. Säkert är iaf att vi ska göra ett nytt försök, allt gick för snabbt, för hårt och för ogenomtänkt - det var helt enkelt för mycket som kastades "down the drain". Jag har förklarat hur jag känner, det finns flera faktorer som spelar in, vilken som är den bärande får vi helt enkelt se.

- Tackar för alla svar & kommentarer! :bire

fint... det låter bra... som jag skrev kan det gå för fort ibland... men ta nya tag... var öppna mot varandra och låt det ta den tid det tar... så ska det nog funka... lycka till!

Däremot har jag aldrig sagt till någon att jag älskade henne. När kan man egentligen säga det?

När man älskar henne kanske? :)

caze skrev:

Däremot har jag aldrig sagt till någon att jag älskade henne. När kan man egentligen säga det?

När man älskar henne kanske? :)

[ironi]
Kan ju användas när man har en annan baktanke också :OO
[/ironi]

Får väl helt enkelt leva med insikten att jag är apan och morbrorn som kommer med kul julklappar och ibland med nya kvinnor

Den här inställningen är bara rent destruktiv, så tycker jag absolut inte att du bör tänka. Det är så otroligt fånigt vad alla känner att de måste stå upp inför kraven att man inte får vara singel efter en viss ålder. Strunta i sånt, lev ditt eget liv istället.

Compusa skrev:

caze skrev:

Däremot har jag aldrig sagt till någon att jag älskade henne. När kan man egentligen säga det?

När man älskar henne kanske? :)

[ironi]
Kan ju användas när man har en annan baktanke också :OO
[/ironi]

Det kan det göra ja! ;) :e