Jag har idag drabbats av stor sorg, Min pappa har hastigt gått bort och jag är totalt förkrossad, inte minst iom att döden kom helt oväntat och det är MASSOR av saker han och jag hade kvar att göra - trots att han var 67 och man kanske borde hunnit med allt(?).
Den känsla jag känner i skrivande stund är: FAN, FAN, FAN!!!!!
Så... alla ni kära wF-vänner. Krama om era föräldrar och skjut inte upp saker ni vill säga/göra, för plötsligt försvinner de!
Det är sådant här som känns så overkligt :(
För mig har det inte inträffat något nära dödsfall än
mormor&morfar. farmor&farfar lever så för mig finns inte
döden än men jag kan bara föreställa mig hur hemskt det är
att förlora någon som sin pappa eller mamma jag önskar att
den dagen aldrig kommer.
Min ord så. De må låta patetiska och klyschiga men glöm inte bort att ta fram alla härliga stunder ni fick också. För hur mycket tid ni än skulle haft tillsammans så skulle ni ändå ha saker ogjorda och ord osagda.
Så fort jag såg rubriken kände jag att jag visste vad det handlar om.
Jag beklagar verkligen sorgen.
Jag gick igenom precis samma sak för några månader sen.
Håller med dig om att man ska ta hand om sina föräldrar, men glöm även inte andra släktingar, vänner samt, kanske viktigast, din egen familj.
Det är när man läser såna här saker som man känner att man måste börja tänka på att försöka hinna med så mycket för man vet aldrig när det är för sent.
