Oj! Jag glömde ju bort att jag skulle skriva om resan överhuvudtaget! :o
Jag kan dra en kort resumé.
Jag fick faktiskt ingen chock, precis, och jag vet inte varför. :o Antingen beror det på att jag har varit påläst (d.v.s. mentalt förberedd), eller så är jag bara kallblodig.
När vi kom till Auschwitz I så kändes det redan stort. Där fick vi se två ton hår, riktigt hår, som klipptes av från de som skulle in i gaskammarna. Auschwitz I består av flera byggnader (block) som man gjorde utställningar i. Man har bl.a. byggt om ett rum för att få plats med allt hår. Det kändes i alla fall lite synd att de hade byggt om, att byggnaderna inte hade behållit sin ursprungliga inredning. Det fanns dock vissa rum som man hade kvar sängar i. Auschwitz I var egentligen byggd för politiska fångar, så det kändes faktiskt inte så hemskt. Det kändes dock som ett litet stick i hjärtat när man fick se spädbarnskläder som ställdes ut, och tyg som vävdes med hår som såldes vidare. Man fick se en massa saker som människorna lämnade efter sig; väskor, kannor, kläder, hår(!), skor, kammar etc.
Jag trodde att Auschwitz I var stort nog (vet inte hur många fotbollsplan det är), men Auschwitz II (Birkenau) var ju banne mig mycket större! Det var verkligen enormt. En massa hus, med eller utan taskiga sängar, som judarna fick bo i när de inte arbetade. När du står vid den stora porten (ingången) till Birkenau kan du inte se slutet av järnvägen. Vi hade med oss en som hade varit fånge i Birkenau, som talade flytande svenska - hennes berättelse var riktigt gripande. Hur man hade skickat dit henne, vad hon fick göra, hur hon blev slagen för att hon hade ett extra plagg på sig.
Det förvånar mig faktiskt att min reaktion över allt (överlag) inte var så stark som jag trodde att den skulle vara.
Jag har en massa bilder liggandes här. Kommer att lägga upp de så att ni får se vad vi fick se.
