Hur tar jag ett bra porträtt?

Hur tar jag ett bra porträtt?

Att fotografera människor är något av det roligaste som finns, men det kan även vara något av det svåraste. När man lyckas kan det vara en enorm belöning, både för en själv och modellen, lika mycket som det kan bli en total katastrof om man misslyckas. Själv har jag arbetat fram en strategi/metod som jag använder när jag ska ta porträtt. En metod som utgår från hur jag fungerar och tänker men som jag tror kan funka som vägvisare även för andra.

Metoden som jag nu kommer att beskriva gäller främst för utomhus- och miljöporträtt. Tanken är också att modellen är bekant och att det finns tid för planering.

Okey, here we go:

Att vara väl förberedd är enligt min mening viktigt, det underlättar avsevärt under själva fotograferingen, det gör processen snabbare och minskar risken för misstag. Därför brukar jag planera fotograferingen i förväg, planeringen kan delas upp i olika steg.

Först tänker jag på modellen, känner efter hur jag skulle vilja avporträttera personen i fråga. Hur tolkar jag den här människan, vad har hon för typ av utseende och i vilka sammanhang känns personens karaktär ”rätt”. Är det en person kan tänkas våga vara lekfull, eller är det en mer återhållsam individ.

Därefter tänker jag ut olika bild idéer, ibland sätter jag mig ner och skissar upp idéerna på ett block. I detta steg tänker jag också ut i vilken miljö jag vill ta bilderna, något som ju är speciellt viktigt om man vill att miljön ska bli en del av porträttet. Jag funderar också ut under vilka ljusförhållanden jag vill ta bilderna, vill jag t ex att det ska vara mjukt kvällsljus, eller vill jag hellre att det ska vara kontrastrikt dagsljus, eller passar det bäst en mulen dag.

I nästa steg går jag vidare och försöker helt enkelt visualisera själva fotograferingen framför mig. Jag går alltså igenom fotograferingen i fantasin. Tankearbetet kan t ex. se ut så här: ”jag tar först ett ansiktsporträtt, går nära, beskär hårt, tar bilden något snett uppifrån, kör med kort tele, kort skärpedjup, använder f 2,8. Nästa bild blir halvfigur, rakt framifrån, går nära, kör med vidvinkel…osv.” Slutligen försöker jag föreställa mig den färdiga bilden framför mig.

När sedan själva fotograferingen ska ske är jag väl förberedd och vet vad jag vill få ut av det hela. Det hjälper mig att komma igång och ser även till att modellen slappnar. Men här är det viktigt att inte vara för låst av sin planering. Var inte rädd för att låta modellen ta initiativet i vissa lägen. Var också öppen för att nya idéer kan uppstå på plats, lika väl som att några av dina förberedda idéer inte kommer att fungera som du trott. Och sist men inte minst, kommunicera hela tiden med modellen. Tala om vad du gör och hur du tänker dig att slutresultatet ska bli. Det kommer att uppskattas.

Jaha, så gör jag. Hoppas ni fick lite inspiration.

Hälsn. Joakim

------------------
Stop Whining!