En god vän ska rusta upp maskinparken en aning och vill skaffa ett teleobjektiv. Hon vill alltså kunna ta "närbilder" även om objektet är en bit bort.
Jag försöker botanisera bland alla möjliga objektiv på marknaden, men det är ju en jäkla djungel. Jag begriper inte vad alla siffror betyder och vad som är bra och dåligt.
Kan någon hjälpa mig reda ut begreppen?
70-300 står för brännvidden och det är ett tämligen "vanligt" objektiv vad gäller den punkten och den genren du har hittat. 300 klarar man sig lätt på och allt över har en förmåga att bli svårhanterat handhållet.
4-5,6 står för bländaromfånget. Inte det mest ljusstarka man kan tänkas hitta men så drog ju inte priset iväg heller. Vill du ha en ljusstarkare glugg (nedåt 2,8) så kostar den förmodligen det dubbla, om inte mer.
Okej, tack. :)
Förstår jag det rätt att om det hade varit exempelvis 70-400 i stället så kan man ta kort även om objektet är ÄNNU längre bort? Är det så logiskt?
EF, IS och USM då?
Jag kan verkligen inte det här, så även om det är självklara saker så vill jag få det förklarat för mig. :)
EF är en typ av objektivfattning från Canon. Den passar till alla digitala systemkamerar till skillnad från EF-S som bara passar kameror med APS-C-sensor (400D exempelvis)
IS är bildstabilisator (Image Stabilizer)
USM är autofokusmotorn.
EF: Canons optikfattning (fästet i kamerahuset)
EF-S: Canons optikfattning för crop-sensorer. Alltså inte fullformatssensorer som 1Ds, 5D, etc.
Här kan det behövas en djupare förkaring. En fullformatskamera kan inte använda EF-S-optik. En "cropkamera" kan använda både EF och EF-S. 400D klarar således EF-S.
USM: Ultrasonic Motor - Canons benämning på en motor som drivs av småsmå vibrationer. Ger en väldigt tyst och exakt autofokus.
IS: Image Stabilizer. Bildstabilisator som sitter i viss optik. Ser till att reducera en del av dina handskakningar och du kan därför ha lite längre slutartid utan att få suddiga bilder.
Kolla vad hon menar med närbilder. Vill hon att en kossa som står 25m bort skal kännas nära eller vill hon kunna fota en myra så den fyller hela sensorn. Är det de senare så skall hon ha ett macroobjektiv. Canon har ett macrotele som får fina betyg, annars har sigma liknande.
Objektivet som du länkar till har jag själv och är väldigt nöjd. :)
Annars har du ju Canons 70-200/4 som lovordas som om det var skapat av gud själv. ;)
Finns att få runt 5k begagnat.
jag är inte så bra på det här själv, men min sambo är i köptagen och jag lyssnar på henne.
Hon vägrar något annat än 2,8 i bländare. Det krävs för mycket ljus om det blir mer.
Hon har idag ett Sigma 70-200/2,8 och det är för långsamt. Canonoptiken är mycket snabbare. Tyvärr drar det iväg ordentligt i pris när man tittar på ett Canon 300/2,8. Det verkar också vara fast 300 som gäller.
För ett 300/2.8 fast: http://www.dustin.se/pd_5010080727.aspx
För ett 70-200/2.8 zoom: http://www.dustin.se/pd_5010039259.aspx
Objektivet som du länkar till har jag själv och är väldigt nöjd. :)
Annars har du ju Canons 70-200/4 som lovordas som om det var skapat av gud själv. ;)
Finns att få runt 5k begagnat.
Jag har ett 70-200 f4 och det är en helt fantastisk optik för de pengarna. Helt klart ett bra köp!
Den där 70-200/4 känns nästan lite för avancerad, eller misstar jag mig? Vi är ju bara ett par hobbyfotografer.
Ok, jag stramar till det lite. Max 5k spänn för nyvara. Finns det något vettigt då?
Förklara gärna begreppet macrotele.
Jag i min enfald trodde att macro och tele var varandras motsatser. En kombo där känns paradoxal.
Givetvis har jag fel, men tala om för mig på vilket sätt.
Avancerad och avancerad.. Ett objektiv kan egentligen inte vara avancerat, bara mindre bra eller bättre bildkvalitet, ljuskänsla och andra egenskaper. Ett dyrare objektiv är ju bättre på dessa punkterna, och det syns på bilderna, hobbyfotograf eller proffsfotograf.
Sen är det ju en fråga om man känner att man har behov av en lite mer perfekt skärpa och liknande..
Ett macrotele brukar fungera som så att man vrider optiken till den största brännvidden, t.ex. 300mm, och där kan man ställa om optiken till macroläge.
När man är i macroläget får man mer utrymme att vrida fokusringen och du kan fokusera på saker som är närmre kameran än om du inte hade macroläget.
Det här brukar ibland kallas för "fuskmacro" därför man inte får ett "äkta" macro där bildförhållandet är 1:1. Med 1:1 menas att när man fotar så nära man kan med optiken (vid närgränsen dvs.) så kommer någonting som är 1cm stort i verkligheten avbildas mot sensor som 1cm.
Teleoptik med macroläge brukar ha ett 1:2 bildförhållande vilket gör att du inte får samma förstoringsgrad med ett sånt som med en äkta macrooptik (1cm blir 0.5cm på sensorn)
Hon vill att en kossa som står ute på fältet ska kännas nära.
För att få ett grepp om förstoringsgraden räknar man brännvidd 50 som motsvarande +/0 i förstoring. Det innebär att brännvidd 300 motsvarar en kikare som förstorar sex gånger. Det gäller de gamla analoga 24x36-kamerorna och jag har för mig att digitala systemkameror har samma förhållande brännvidd/förstoring.
Nja, moderna optiker har lite annan skärning eller nåt.
Farsan har hållit på länge, och han har större förstoring med ett nytt 70mm objektiv än med ett gammalt motsvarande. Jag kommer inte ihåg vad han och tjejen kallade det.
Brännvidden är den samma oavsett sensorstorlek. Däremot så ändras bildvinkeln när du har en mindre sensor så att man uppfattar det som en "teleförlängning". För att se vad bildvinkeln upplevs som så tar man för Nikon brännvidd x 1,5, för Canon brännvidd x 1,6.
Så ett objektiv med brännvidden 200mm motsvara i bildvinkel ett 300mm på en fullformatsensor. (Nikon)