Jag satt och bläddrade i senaste Ny Teknik och trillade över en fascinerande artikel som borde intressera de som har fotografering som hobby. Det handlar om en ny typ av kamerateknik - plenoptik. Förutom ljusstyrka, så mäter kameran även det infallande ljusets riktning - vilket gör att man i efterhand godtyckligt kan justera vilken del av fotot man vill fokusera på, vid fotoögonblicket behöver man inte ställa in avståndet.
På företaget som startats av forskaren bakom tekniken kan man experimentera med foton där skärpeplanet går att flytta, väldigt ballt: http://www.refocusimaging.com/gallery/soo/
Frågan är när denna teknik är kommersiellt tillgänglig för konsumenter, för jag vill ha en sån kamera! :)
Fan vad coolt. :) Men vari ligger utmaningen? Det kommer ju sluta med att man har en kamera som klarar allt, ett objektiv som täcker alla brännvidder. :)
Jag säger inte att jag inte vill ha en sån kamera dock. :e
Men vem hade tackat nej till en sån kamera? Användningsområdena blir ju fantastiska vid till exempel idrottsevenemang till exempel. Bara att sikta och skjuta ungefär. Placera fokus på rätt F1-bil eller på rätt fotbollsspelare efteråt.
Utmaningen ligger fortfarande i att få till rätt exponering och att komponera bilden till att bli något som berättar en historia eller uttrycker känslor eller... ja ni förstår.
Du måste ju fortfarande hitta en slutartid som passar. Men det är ju som med alla andra automatiska finesser (exempelvis att man redan idag kan ändra vitbalansen i efterhand); man kan ju använda dem om man vill. En teknik som gör att man kan ändra skärpan i efterhand låter ju fantastiskt bra.
Hur många gånger har man inte tagit bilder med ett fantastiskt motiv, men där fokus faktiskt ligger lite, lite fel? Jag välkomnar dessa funktioner till 100%.
Men såna här diskussioner finns ju inom alla områden. Det har gnällts på WYSIWYG-editorer, automatlådor på bilar, trummaskiner, självavfrostande frysskåp & you name it... Samtliga har väl en sak gemensamt, den mest optimala slutprodukten går att fås genom manuell styrning, men för de allra flesta så är lösningarna ett fantastiskt hjälpmedel att komma framåt.
Användningsområdena blir ju fantastiska vid till exempel idrottsevenemang till exempel. Bara att sikta och skjuta ungefär. Placera fokus på rätt F1-bil eller på rätt fotbollsspelare efteråt.
Exakt! Det är det som gör tekniken så attraktiv tycker jag.
Som flera redan har skrivit så kommer ju detta inte automatiskt att göra alla till bra fotografer, men tekniken kommer garanterat att hjälpa duktiga fotografer att ta ännu bättre foton.
Det verkar väldigt bakåtsträvande att inte vilja ha tillgång till tekniken eftersom man "vill göra allt i kameran och inte framför datorn". Jag tror nog att de allra flesta som "ville göra allt i mörkrummet" numera är väldigt nöjda med sina digitala möjligheter.
Det här snacket om vari utmaningen ligger, det är egentligen inte relevant. Man hittar alltid nya utmaningar när tekniken kommer in i bilden. Det är bara att vänta och se.
