Såhär inför premiären av Burtons senaste mästerverk har jag tagit mig egenom den gamla barndomsfavoriten Kalle och chokladfabriken, och vill här delge er ett par intressanta uppmärksammanden:
1- Willy Wonka är en antiintellektuell psykopat vars associala beteende och allmänna personlighetsstörningar kan härledas till miserabla anknytningsmönster i barndomen.
2- Roald Dahl hade problem med LSD.
3- I sort sett varje saga bär en sensmoral. I det här fallet skulle man kunna formulera den i stil med "Den som är snäll och skötsam, inte girig och har ett gott hjärta når alltid längst". Om man läser mellan raderna finner man dock Roald Dahls hemliga budskap: "Den underdog som tar de små slantar, på vilka hans och hela hans familjs överlevnad hänger, och gamblar för dessa i ett lotteri med minimal vinstchans, vinner i slutändan!"
Måste säga att jag blev positivt överraskad av filmen.
Skulle kanske inte kalla det ett mästerverk men klart annorlunda och sevärd.
Depp gör en strålande insats.
Jag såg den förra filmen innan jag såg den animerade, så jag föredrar den.. Men det är väl bara jag. Oompa Loompa's i den nya filmens sånger är så hemskt tråkiga..
