Såhär inför premiären av Burtons senaste mästerverk har jag tagit mig egenom den gamla barndomsfavoriten Kalle och chokladfabriken, och vill här delge er ett par intressanta uppmärksammanden:
1- Willy Wonka är en antiintellektuell psykopat vars associala beteende och allmänna personlighetsstörningar kan härledas till miserabla anknytningsmönster i barndomen.
2- Roald Dahl hade problem med LSD.
3- I sort sett varje saga bär en sensmoral. I det här fallet skulle man kunna formulera den i stil med "Den som är snäll och skötsam, inte girig och har ett gott hjärta når alltid längst". Om man läser mellan raderna finner man dock Roald Dahls hemliga budskap: "Den underdog som tar de små slantar, på vilka hans och hela hans familjs överlevnad hänger, och gamblar för dessa i ett lotteri med minimal vinstchans, vinner i slutändan!"
Måste säga att jag blev positivt överraskad av filmen.
Skulle kanske inte kalla det ett mästerverk men klart annorlunda och sevärd. :)
Depp gör en strålande insats.
Jag såg den förra filmen innan jag såg den animerade, så jag föredrar den.. Men det är väl bara jag. :) Oompa Loompa's i den nya filmens sånger är så hemskt tråkiga.. :(
