Har kört:
MS-DOS (version 2.11-6.20)
Windows (version 2.1-XP)
OS/2 (version 2.0-3.0)
OS X (Tiger)
Mandrake
Ubuntu (6-7)
Om vi börjar från början, så... MS-DOS:
Version 2 hade stöd för kataloger, så man kunde dela in filerna i stället för att ha alla i en klump. Visserligen hade man inte så stort behov för det eftersom disketterna rymde 360 kB, så det blev ju en naturlig uppdelning där i stället.
Version 3.3 hade stöd för hårddiskar större än 32 MB, men det hade man ju heller inte så mycket nytta av eftersom man inte kunde storleksändra partitioner, så 40 MB-disken fick fortsätta vara uppdelad.
Version 5 var den första som man tyckte var bra. Många nya och användbara finesser. QBasic följde med. Häftigt. Dosshell var lite småhäftigt fast inte så användbart.
Version 6 hade en massa extra program från andra tillverkare. Hårddiskkomprimering, backup och antivirus.
Windows:
Version 2.1. Inte särskilt användbart. Man kunde spela Othello typ.
Version 3.0. Lite mer användbart. Excel finns och är smidigare än PlanPerfect man körde i Dos tidigare.
95. Filnamnen kunde nu vara längre än 11 tecken! Det grafiska gränssnittet mycket snyggare. Och DOS fanns inte längre, sas det, fast så var det ju inte.
98. Superbuggigt. Blä. Körde det aldrig hemma. Räckte med att tvingas använda det på jobbet. Active Desktop. Ryser.
ME. Om 98 var buggigt så var det här än värre.
2000. Den första Windowsversion som faktiskt gick att använda. Den var bra. Stabil. Funkade som den skulle. Körde den ganska länge.
XP. Byggde ju vidare på 2000 så ändå ganska hyfsat. Har funkat rätt stabilt genom åren och är den Windowsversion jag använder idag.
OS/2:
Version 2. Hade den inte så länge. Kom på 25 disketter nånting.
Version 3. Suveränt! Slog Windows med hästlängder. Det gick att lyssna på musik, ordbehandla och formatera en diskett. Samtidigt. På en 486:a med 8 MB RAM. Windows bara hackade. Blev även ruskigt imponerad under installationen som ändå tog en stund (CD-spelarna hade ju en överföringshastighet på 0,3 MB/sekunden då). I ett tidigt skede släpptes man in i Kontrollpanelen och fick ställa in allt som man ville ha det, fixa ljudkort, nätverk och såna saker. När jag var klar med allt det visade det sig att installationen hade rullat på i bakgrunden hela tiden, så allt var därmed klart. Inga onödiga väntetider (som Microsoft fortfarande envisas med).
OS X: Smidigt att Mac äntligen börjat med Unix. Man vill ju ha sin terminal. Före OS X så kunde man inte ens ta i Mac med tång. Det var bara hemskt. Man hade ingen koll. Men nu är det riktigt användbart. För närvarande är det bara två saker jag inte gillar. Musen och tangentbordet. Musen har förvisso två musknappar, men det går inte att trycka på den ena när man håller musen i vänster hand, så det blir bara en knapp för mig ändå. Tangentbordet är ju så ruskigt ostandard att det inte är klokt. {[]}\@| säger jag bara. I och med att jag programmerar så måste jag ju använda dessa tecken ofta. Får väl se om jag hittar någon lösning på det där senare. Det är inte akut eftersom jag bara använder Macen till att göra musik.
Mandrake var första Linux jag installerade på en bärbar. Den har gått som en klocka i fem år nu. Smidigt och lätt. Inga bekymmer.
Ubuntu har jag på min senaste bärbara och dual boot med XP på den ena stationära. Detta är mitt favorit-OS. Allting bara funkar. Programuppdateringar och "lägg till/ta bort program" är ju bara hur smidigt som helst. Det är någonting man saknar i andra OS. Flera skrivbord är också praktiskt när man har liten skärm.



