Jag flyttade hem från lumpen för drygt två veckor sedan och börjar redan känna att det här är ohållbart. Jag är alltför olik mina föräldrar. Bara ikväll så får jag helt plötsligt inte använda kylen i köket för att ha t.ex. tomater, rädisor och någon burk energidryck! :x (Javisst - kan köpa egen kyl men detta är bara ett i raden av "problem")
Så.. jag bor mitt i Stockholm. I höst och vår ska jag plugga upp betyg tänkte jag. Känner inte för att bo hemma så mycket längre, speciellt inte eftersom jag betalar 2000 kr/månad hemma nu och dessutom hjälper till väldigt mycket med typ allt som har med hushåll (och övrigt också för den delen!) att göra.
Är det någon som har koll på bra ställen runt om Stockholm att bo på? Jag tänker då främst på hyreslägenheter. Goda kommunikationsmöjligheter och lätt att ta sig in till stan är nära ett måste.
Får du inte använda kylen? :o
Vad är deras argument?
De har inte något argument. De säger att annars får inte maten till familjen (vi är fem pers) plats i kylen, men det får den med lätthet. Och det är inte stor idé att diskutera för när mina föräldrar säger en sak så är det så (tycker de) och nu när jag ville ha reda på varför jag inte fick ha lite mat i kylen så sa mor att "det är jag som säger så, du behöver inte ha reda på varför". :l
Låter helknäppt. Konfrontera dom hårt istället. Hade mina föräldrar
donat med nåt liknande hade jag tvärat på 2 röda sekunder.
Ligger det massa konflikter och bubblar i huser i övrigt?
Låter som om dom håller på med småbarns "nu skall vi uppfostra"
metoder. Sånt hade jag sneat på direkt. Ge dom 1500:- i månaden
tills dom inser sin korkade inställning.
Pappa och mamma är typ världens underbaraste personer i övrigt men ibland får de en massa idéer. Det här är bara en av dem. En annan är att när alla andra i familjen är uppe på morgnarna så ska jag också vara uppe. Bara för att. T.ex. i gymnasiet när jag hade sovmorgon var jag uppe vid 07 varje morgon ändå - trots att jag kanske hade sovmorgon till 11.
I fredags väckte mamma mig halv nio och sa att jag skulle upp och att det inte fanns någon anledning att sova.
Visst - jag kan förstå till viss del varför de väcker mig men fortfarande - det är bara för att som de gör det, sen hittar de på ursäkter för att väcka mig. :x
Ligger det massa konflikter och bubblar i huser i övrigt?
Nej, inte direkt. Men det är en massa småsaker som jag tycker blir skitjobbigt. Jag är hemma under dagarna för jag har inget jobb - däremot söker jag jobb. De tycker att när jag är hemma under dagarna så ska jag laga mat och diska och städa och handla mat (typ mjölk och sånt). Det kan jag ta under vardagarna, men när de (som idag) säger att jag ska diska och min syster säger att hon kan diska i stället och mor säger "nej, Martin ska diska" (bara för att!) så blir jag jävligt sur.
Dessutom är min pappa ledig ganska mycket vissa veckor och lyfter typ inte ett finger hemma. Då blir jag ännu surare, speciellt som han t.ex. ber mig att gå ut och köpa nån *£5%" rabattprodukt på Siba eller som senast gå ner med hans cykel tre kvarter till den lokala cykelreparatören när han själv bara "jobbar" hemifrån och läser dagstidningen. Då blir jag sne. :l
Klassiskt "måste statuera exempel".
Sätt dig på tvären, förutsatt att du anser att du gör vad du skall,
och konfrontera dom. Tala om för dom att du känner som du gör,
gärna med en offensiv framtoning, och fråga rakt ut vad dom egentligen
är ute efter.
Pappa och mamma är typ världens underbaraste personer i övrigt men ibland får de en massa idéer. Det här är bara en av dem. En annan är att när alla andra i familjen är uppe på morgnarna så ska jag också vara uppe. Bara för att. T.ex. i gymnasiet när jag hade sovmorgon var jag uppe vid 07 varje morgon ändå - trots att jag kanske hade sovmorgon till 11.
I fredags väckte mamma mig halv nio och sa att jag skulle upp och att det inte fanns någon anledning att sova.
Visst - jag kan förstå till viss del varför de väcker mig men fortfarande - det är bara för att som de gör det, sen hittar de på ursäkter för att väcka mig. :x
Precis sådär höll mamma på förut! Tur att hon slutat eftersom jag numera jobbar mellan 14 och 21 på dagarna, vore konstigt med en normal dygnsrytm till de tiderna. :e
Prata med dom och berätta hur du känner i en seriös diskussion, om de nonchalerar dig och inte ger dig vettiga svar på dina frågor dra iväg till en kompis och bo där ett par dagar, sen komma hem och se om de blivit bättre, om de fortfarande beter sig som de gjort innan, överväg att flytta hemmifrån eller köpa alla looptroops album och lära dig alla texterna och budskapet i alla texterna utantill.
Hade jag inte redan haft en inneboende kompis som inte klarar av sina föräldrar hade du kunnat få flytta in i vårt gästrum.
När jag börjat diskuterat förut så har de blivit skitsura och då menar jag verkligen tvärförbannade. Jag har vid vissa tillfällen inte varit speciellt snäll i framtoningen mot dem i diskussionen och då börjar de koka av ilska ungefär. Det vill jag slippa den här gången. Om jag tjafsar (som de uttrycker det när jag ska försöka diskutera med en mer offensiv framtoning) så säger de att jag får flytta till landet i stället och ej bo hemma i Sthlm. Just därför känner jag att eget boende vore ganska skönt i stället.
Hade jag inte redan haft en inneboende kompis som inte klarar av sina föräldrar hade du kunnat få flytta in i vårt gästrum.
Jävligt schysst av dig att erbjuda Manne..! :D
Jag kan dra upp tusen @¤%# exempel på grejor som jag retar upp mig på och där jag tycker att mina föräldrar gått för långt (fast de har rätt till en viss gräns), men jag kommer koka över av ilska så..
Som det är just nu:
- jag lagar mat och diskar måndag-torsdag
- dammsuger lägenheten en gång i månaden
- hjälper till med en massa småsysslor som främst min pappa inte gör av ren lathet och ber mig att göra
- hjälper till när pappa ej är hemma och även när han är hemma (har en storasyster som är handikappad, men det är självklart att jag hjälper till!!)
- jag ska vara hemma senast 23 på vardagar för annars kan pappa o mamma inte sova på nätterna - de säger att de vaknar om jag kommer hem mitt i natten (på helgerna är det fritt fram däremot, iaf fredag & lördag)
Problemet är att allt är på deras promisser. Därför är det svårt att
snacka om kull dom, hur skicklig du än är i retorik och diskussions-
teknik. Tala om din ståndpunkt och som slutkläm kan man alltid dra
till med nåt i stil med "jag räknar med att ni är intelligenta nog att
tänka igenom det jag sagt innan ni försöker er på ett vettigt
motargument". Krydda gärna på med "eftersom att jag anser er vara
personer med någorlunda genomsnittlig slutledningsförmåga så..." osv...
Den typen av snack fick min far att tänka om och se över sina
"regler" och funderingar om hurvida jag behövde mer "skola".
Du behöver inte spela allan eller "act stupid" utan implementera
den typen av argument i ditt framförande så skall du se att det tar
skruv.
//red
Ser att du är 20 år gammal. Ställ motkrav!
Uppenbarligen hjälper du till så det räcker och blir över!
Att du "måste" vara hemma 23.00 kan dom aldrig kräva. Kan dom
inte somna är det deras problem. Rekommendera johannes-ört-
thé.
Det sägs hjälpa mot sömnbesvär.
Låter som att det är dags att klippa navelsträngen.. Min 'föräldra'-reflektion är att 'så ska jag inte göra', men å andra sidan är det dryga fem år kvar dit så vem vet? :p
Du vet ju redan, hur jag funkar som förälder, Martin. ;)
Jag kan i alla fall säga att jag har (tror jag i alla fall) mer respekt för mina barn som egna individer än vad dina verkar ha för dig. Visst, jag har gjort hur mycket fel som helst ibland, men då får man ju be om ursäkt. Hur kan jag annars förvänta mig att mina barn ska be om ursäkt för sitt beteende?
Du vet, det finns ett gästrum i Enköping också. Det räknas kanske inte som "runt om Stockholm", men det finns hjärterum. ;)
